319 Vertumnus—Verworn 320 »Ariadne på Naxos.» Målning av A. U. Wertmüller i Nationalmuseum. men avsade sig. över Paris for han åter till Nordamerika 1800 och blev amerikansk medborgare 1802. Hans syn försvagades, och de sista åren kunde han ej måla. W. dog i Wilming-ton. — W :s mytologiska målningar representera den övergång från rokoko till klassicism, som i den franska konsten företräddes av hans lärare Vien och av den unge David. Hans kvinnofigurer (Ariadne, Danae) äro omsorgsfullt modellerade, det hela skickligt och elegant men ej så litet sötaktigt. Hans porträtt visa i allm. starkare ansatser och mera omedelbarhet. Han målade även miniatyrer i olja (Marie Antoinette m. fl.). — W:s själv-biogr., dagböcker m. m. och en mängd brev till honom finnas i Kungl. bibi, i Stockholm. C. F. Sundvalls brev till W. äro utg. av E. Areen (»Gustavianska konstnärsbrev», 1916). Jfr uppsatser i Ord och Bild av L. Looström (1911), A. Gauffin (1918) och E. Areen (1919) samt G. A. Granström, »Några anteckningar om familjen W.» (s. å.). G-gN.* Vertu'mnus (V o r t u'm n u s), romersk gudomlighet av etruskiskt ursprung. V:s bild, en ynglingagestalt, var uppställd på Vicus Tuscus i Rom. V :s väsen uppfattades på olika sätt efter olika tolkningar av ordet vertere (vända, förändra, utbyta). E. St. Verum, socken i n. Kristianstads län, V. Göinge härad, n. om Hässleholm, på höglands-sluttningen; 77,57 kvkm, 1,192 inv. (1934). Genomflytes av Helgeån och dess biå Verums-ån, kring vilken kyrkbygden ligger. 1,238 har åker, 3,594 har skogsmark. Ingår i Visseltofta o. V:s pastorat, Lunds stift, V. Göinge kontr. Vèrus, Lucius Aurelius, romersk kejsare (d. 169 e. Kr.). Adopterades av Antoni-nus Pius och togs efter dennes död (161) till medregent av sin adoptivbroder Marcus Aurelius. Sänd av Marcus till Syrien mot parterna, överlämnade den föga handlingskraftige mannen krigföringen till sina legater. E. St. Verv (fr. verve), fart, glöd, hänförelse. Verweij [forvéP], Albert, holländsk skald och litteraturkritiker (f. 1865). Uppsatte 1884 tills, m. F. van Eeden och W. Kloos m. fl. De Nieuwe Gids (se Holländska litteraturen, sp. 1190). I förening med denna utgav V. den polemiska broschyren »De onbe-voegdheid der hollandsche litteraire kritiek» (1886; omtr. i tidskr. 1925), senare jämte A. Thijm De XX:ste Eeuw 1902—09 samt slutligen De Beweging 1905—20. 1925 blev han prof, i nederländsk litt. i Leiden. En del av sina diktcykler har V. samlat i »Verzamelde gedichten» (1889 och 1912), det mesta av sina prosaskrifter i »Proza» (10 dir, 1921—23). — Se V:s »Rondom mijn werk 1890—1923» (1925). Hj. P-r.* Ver Vellth [for fäTt], D., se Ver W i 11. Verviers [värvie'], industristad i belg. prov. Liége, vid floden Vesdre; 43,651 inv. (1933). V. är ett centrum för den belgiska textilindustrien med stora ullspinnerier, klädesfabriker och färgerier. Dessutom betydande läder-och metallindustri; i trakten stenkolsgruvor. Ver Wilt [for vi'lt] (V e r w i 11) el. Ver Vellth, Dominicus, nederländsk målare, verksam i Sverige omkr. 1556—66. Han omtalas 1555 som mästare i Lukasgillet i Antwerpen. »Dominicus målare» uppbar 1557 en summa penningar i Räntekammaren, och han tyckes sålunda ha arbetat för konung Gustav, men följ, år vistades han hos hertig Erik i Kalmar och var verksam vid den inre dekoreringen av Kalmar slott. 1559 målade han ett större »konterfej», och i aug. s. å. reste han i sin herres ärenden till England. Efter Eriks tillträde till regeringen växte hans inflytande och inkomster, och en mängd arbeten av hans hand omtalas under de närmaste åren (huvudbaner, en arcus triumphalis, porten vid Järntorget m. m.). Bland mera rent konstnärliga arbeten omtalas porträtt och »prospektiv» (utsikter) samt kartonger till tapetvävnader. Av de tre särskilt omnämnda tapeterna, »Kung Sveno», »Magog» och»Ubbo», finnas de två förstnämnda ännu i statens samlingar. Möjl. har V. målat ett litet helfigurs-porträtt av konung Erik (se bild vid d. o., sp. 970), som finns i Nationalmuseum (jfr S. Strömbom, »Erik XIV:s porträtt», i National-musei Årsbok 1933). (E. L-k.) Werwing, Johan Gabriel, skald (f. på 1660-talet, d. 1715), son till J. W. Blev kanslist 1696, legationssekr. i Hannover 1705 och i Paris 1714, nitisk som ämbetsman. — W. var den förste representanten i Sverige för den frivola franska societetspoesien, skrev mest smådikter, tillfällighetspoem, »poésies fugi-tives», med elegans och kvickhet men också dryckessånger, patriotiska dikter m. m. — Se E. Lewenhaupt i Sv. Litt.-sällsk :s Tidskr., 1, 1880, och M. Lamm, »Olof Dalin» (1908). R-n B. Werwing, Jonas, historieskrivare (d. 1697). Studerade i Uppsala och utrikes, blev 1666 landssekr. i Uppsala län, 1669 referendarie i Reduktionskollegium och 1674 sekr. där. Han adlades 1677 och blev 1685 assessor i Antikvitetskollegium. W:s »Konung Sigismunds och konung Carl den IXMes historier» (utg. i 2 bd 1746—47 av A. A. von Stiernman) är för tiden 1592—94 mest en avskrift av J. A. Messenius’ historia och för de följ, en övers, av J. Messenius’ »Scondia». Jfr V. Söderbergs monogr. om A. J. Messenius (1902). Verworn [forvå'rn], M a x, tysk zoolog och fysiolog (1863—1921), prof, i Göttingen, sedan i Berlin. W :s »Allgemeine Physiologie» (1895; flera uppl.) har verkat banbrytande för undervisningen särskilt i zoologi. Viktiga äro också hans nervfysiologiska skrifter »Bei-träge zur Physiologie des Zentralnervensy-