339 Westfaliska freden—Westin 340 av W. samt fick av Fredrik Barbarossa titeln hertig av W. och Engern. Då riksbiskops-stiftet Köln 1801 sekulariserades, tillföll W. 1803 Hessen-Darmstadt. Om konungariket W. se sp. 336. Wienkongressen lade W. till Preussen. (Ä. S-n.) Westfaliska freden, den fred, som avslutade trettioåriga kriget och som ingicks 14 okt. 1648 i de westfaliska städerna Osnabrück och Münster. Fredskongressen öppnades i mars 1644 men föregicks icke av allmänt vapenstillestånd. Vid kongressen voro de flesta europeiska makter utom England, Ryssland, Turkiet och Danmark företrädda. Fredsmäk-lare voro påven och Venezia. De främsta delegaterna voro för kejsaren M. von Trautmanns-dorff, för Frankrike C. d’Avaux och A. de Servien, för Sverige Johan Oxenstierna, Johan Adler Salvius och Schering Rosenhane. Freds-traktatens religiösa bestämmelser bekräftade religionsfreden i Augsburg 1555, vilken utsträcktes till att gälla även de reformerta. De statsrättsliga bestämmelserna berörde den tyska riksförfattningen och inskränkte i hög grad kejsarens befogenheter. Genom de territoriella bestämmelserna skapades Sveriges maktställning i Nordtyskland. Sverige erhöll hela Vorpommern med Rügen och Use-dom samt av Hinterpommern Stettin, Garz, Damm, Gollnow och Wollin, vidare Wismar jämte amten Poel och Neukloster, ärkestiftet Bremen (med undantag av staden Bremen), stiftet Verden samt amten Wildeshausen och Thedinghausen. Sverige erhöll dessutom 5 mill. riksdaler samt säte och stämma på riks- och kretsdagar. I den nedersachsiska kretsen ägde det omväxlande med Branden-burg direktorium. Brandenburg erhöll återstoden av Hinterpommern samt stiften Halberstadt, Minden, Kammin och Magde-burg. Frankrike fick stiften Metz, Toul, Verdun samt Elsass. Bayern erhöll övre Pfalz och kurvärdigheten; Nedre Pfalz gjordes till ett särskilt kurfurstendöme åt Fredrik V:s son. Schweiz och Nederländerna skildes även formellt från Tysk-romerska riket. W. betecknade ett förkrossande nederlag för den kejserliga politiken, stärkte det franska inflytandet i Tyska riket, bekräftade Sveriges stormaktsställning och ställde Brandenburg i förgrunden av de tyska delstaterna. —■ Litt.: Se vid art. Trettioåriga kriget anf. litt. Själva fredstraktaten är tr. i »Sverges traktater», 6:1 (1915). B. E-r. Westfaliska kretsen, se Tyskland, sp. 923. Westfaliska porten, se W e s e r. Vestfjorddal, den del av Månes dal i Telemarken, Norge, i vilken Rjukan ligger. Vestfjorden, havsvik i n. Norge, mellan Lofotens öar och fastlandet, över 100 km lång och vid mynningen omkr. 50 km bred. Från V. berömd utsikt mot Lofotvæggen (se L o-foten). På bankarna i n. v. delen av V. försiggår det bekanta Lofotfisket. Ax. S. Vestfold fylke [-fål-], Norges minsta fylke, v. om Oslofjorden, mellan Dramsfjorden i n. ö. och Langesundsfjorden i s. ö.; 2,339,44 kvkm, 134,107 inv. (1930). Kusttrakterna med de stora öarna Nötteröy och Tjömöy äro välodlade och tätt bebyggda. I v., omkring Numedalslågen, och i n. utbreda sig stora skogstrakter. Fylket omfattar 19 herreder och städerna Larvik, Sandefjord, Tönsberg, Åsgårdstrand (ladested), Horten, Holmestrand och Svelvik (ladested). Längs kusten går Vestfoldbanan. Före 1919 hette V. Jarlsberg og Larvik amt. — Redan på 700—800-talet var V. enat under konungarna av Ynglingaätten. Där låg, jämte Tönsberg, Norges äldsta stad, marknadsplatsen Skiringsal, ö. om Larvik. De många gravhögarna i V. äro rika fyndorter, där bl. a. Gokstad- och Osebergskeppen anträffats. Ax.S. Westgren, Arne Fredrik, fysikalisk kemist (f. 1889 “/t). Blev fil. dr 1915 och docent i fysikalisk kemi vid Uppsala univ. 1917, var förste metallograf vid Metallo-grafiska institutet i Stockholm och docent i metallografi vid Stockholms högskola 1921—27 och är från 1927 prof, i allmän och oorganisk kemi vid Stockholms högskola. W :s tidigare arbeten falla inom kolloidkemi och mole-kylarteori; hans undersökning av Browns molekylarrörelse (se d. o.) har givit ett vär de på den Avogadroska konstanten (se A v o-g a d r o s lag), som överensstämmer med de bästa på andra vägar erhållna. Inom me-tallografien har W. först i Sverige systematiskt tillämpat röntgenkristallografiska metoder vid studiet av legeringar, och han har jämte medarbetare och elever givit ett stort antal viktiga bidrag till kännedomen om dessa ämnens kristallstruktur. Led. av Vet.-akad. (1933). G. S-ek. West Ham [cae'st hä'm], stad och county borough i eng. grevsk. Essex, östlig förstad till London (se karta vid d. o.); 294,086 inv. (1931). Inom W. ligga Victoria dock och Albert dock; betydande industri, bl. a. stora järnvägsverkstäder och kemiska fabriker. West Hartlepool [<ye'st hä'tlpöl], seHartle-pool. Vestiärium (av lat. ve'stis, dräkt), klädkammare, särskilt det rum el. den plats (i en kyrka), där den kyrkliga skruden med sina tillbehör förvaras. Vårdaren av v. kallas vestiarius. Vestibül (lat. vesti'bulum), i det romerska huset den lilla passagen mellan porten mot gatan och atrium; i modern betydelse en förhall el. förstuga till ett palats, en skola etc. Vestibulärapparaten, anat., se örat och öronsjukdomar. Vestlgia te'rrent, lat., »spåren förskräcka», uttryck hos Horatius, syftande på fabeln om räven och lejonet, till vars kula alla spår ledde, medan inga ledde därifrån. E. St. Westin, svensk släkt, härstammar från soldaten Jan Jansson B rännare (d. 1744). Med hans son Johan W. (se nedan) blev släkten en av huvudstadens ledande borgarfamiljer. Johan W:s son garvaråldermannen och politikern Johan W. d. y. (1751—1828) var halvbror till Fredrik W. Om den sistnämnde och hans halvbrors son Jacob W. se nedan, oa-cob W:s kusin Henrik Laurentius W. (1824—99), landssekr. i Göteborg, var 1881 —