337 Westfalen 338 — Södra W. (Sauerland) uppfylles av Rhen-ska skifferbergens splittrade platåland, som i Astenberg på Winterbergplatån når 840 m ö. h., W :s högsta punkt. N. hälften av W. upptas huvudsaki. av den s. k. Münsterländische Bucht, ett stort lågland, uppbyggt av krit-bergarter. W:s huvudfloder äro Ruhr, Lippe och Weser, av vilka den sistnämnda genombryter Wesergebirge i ett smalt pass, Westfaliska porten. — Jordbruket förhärskar i n. (Münsterland, Soester Börde), medan sydvästra W. helt är industrialiserat. Här ligger den westfaliska delen av Ruhrområdet (se d. o.). Av totalarealen voro 1932 39,4 % åker, 20,2 % ängs- och betesmark, 27,4 % skog och planteringar. Av den odlade jorden, 795,950 har, upptogos 523,693 har av odling av spannmål och baljväxter. Viktigaste sädesslag äro råg, havre och vete; husdjurs-avel, särskilt svinskötsel (westfaliska skinkor) och uppfödning av hästar. 19,8 % av befolkningen sysselsättas i jordbruk med binäringar, 54,8 % i industri och hantverk, 14,2 % i handel och samfärdsel. Bergsbruk: stenkol i ö. delen av Ruhrområdet, järn, zink, antimon m. m. kring mell. Ruhr, sva-velkis (övre Lenne); talrika mineralkällor. Sandstensbrytning, kalk- och cementindustri (Ibbenbüren m. fl.), marmor- och skifferbrytning i Sauerland; torvberedning. Storindustri: järn-, stål- och valsverk (Dortmund, Bochum m. fl.), stål-, mässings- och zinkindustri, tillv. av nålar (Iserlohn-Lüdenscheid), guld- och silvervaror (Altena), glasbruk (Witten, Ibbenbüren), garverier (Siegen m. fl.). Textilindustri i Gronau, Bielefeld, Gü-tersloh m. fl. orter. Viktiga kraftverk ha anlagts bl. a. vid Neheim (Möhnetalsperre). Anläggandet av Dortmund—Emskanalen (se d. o.) har varit av stor betydelse för handeln, varigenom även Münster utvecklats till ett viktigt handelscentrum i n. Där finnes även prov:s univ., Wilhelmsuniv. Stora industristäder äro Dortmund, Bochum, Gelsenkir-chen, Bottrop, Hagen, Herne m. fl. M. W. var sedan senare hälften av 700-talet benämning på v. delen av stamhertigdömet Sachsen omkring Ruhr, Lippe och övre Ems, i motsats till Engern och Ostfalen, som lågo omkring Weser och sträckte sig till Elbe. Efter Sachsens upplösning 1180 bibehölls namnet W. för området kring Ruhr och Lippe; det omfattade senare även Sauerland vid Sieg. Ärkebiskopen av Köln erhöll Sauerland och delar WESTFALEN Skala 1:1750000 A.-B. KARTOGRAFISKA INSTITUTET