345 Westman, K. B.—Westminster abbey 346 (1904), »Den svenska nämndens uppkomst och utveckling», I (1909—12), »De svenska rättskällornas historia» (1912), »Den gustavianska Högsta Domstolen och dess hävdaforskare» (i Hist. Tidskr. 1924) samt utgivit »Aktsamling till kungsåder-institutets historia» (1920) ävensom flera uppl. av C. T. Odh-ners läroböcker i fäderneslandets historia. W. är sedan 1932 preses i Gustav Adolfs-akad. för folklivsforsk-ning. — Urspr. liberal, tog W. verksam del i den nationella studentrörelsen. Som eckle siastikminister 1914—17 i den Hammarskjöld-ska ministären var han närmast »försvars-liberal». Betydelsefulla frågor från W:s statsrådstid voro de bifallna propositionerna om Folkskol- och Läroverksöverstyrelsernas överförande till ordinarie stat (1914) samt utnämningen av Nathan Söderblom till ärkebiskop (s. å.). Sedan 1919 tillhör W. Första kammaren såsom representant för bonderörelsen. I försvarsfrågan företräder han en försvarsvänlig uppfattning, och i skolfrågan 1927 tillhörde han partiets högra flygel. Hans ursprungliga centerinställning har emellertid alltmera framträtt. Skicklig riksdagstakti-ker, intar W. inom sitt parti en inflytelserik ställning men deltar föga i dess valagitation. Sedan 1922 tillhör han sin riksdagsgrupps förtroenderåd och är sedan 1926 ordf, i andra lagutskottet. 1912 blev han vattenrätts-sakkunnig, 1920 ordf, i trustlagstiftnings-kommittén, 1926 ordf, i monopolutredningen, 1930 ordf, i sociala jordutredningen samt var 1932 delegerad vid nedrustningskonferensen i Genève o. s. v. 1933 var W. verksam för en samförståndslösning av jordbruksfrågorna, som stöddes av Bondeförbundet, vissa frisinnade och socialdemokraterna. F-d N-n. Westman, Knut Bernhard, teolog (f. 1881 10/3). Blev fil. kand. 1902, teol. lic. 1910, docent i kyrkohistoria 1911, teol. dr 1915 och prästvigd 1917, allt i Uppsala. W. erhöll professors namn 1920 och var 1923—30 rektor vid den 1923 inrättade luterska högskolan i Tao-hua-lun (se d. o.) i Kina; 1930 blev han prof, i missionshisto-ria och östasiatisk religionshistoria i Uppsala. Vid ärkebiskops-valet 1932 hade W. första förslagsrummet. W. har varit en av de ledande krafterna inom den svenska kristliga studentrörelsen samt gjort en stor insats i den ekumeniska rörelsen. Han har bedrivit forskningar särskilt i svensk medeltids- och reformationshistoria samt på det missionsvetenskapliga området. Bland hans skrifter märkas särskilt »Birgittastudier», I (1911), »Den svenska kyrkans utveckling från S:t Bernhards tidevarv till Innocentius III:s» (1915), »Reformationens genombrottsår i Sverige» (1918) och »Den kinesiska odlingens huvudepoker» (1929). HgPl. Westmanlands Allehanda, tidning i Västerås, uppsatt som halvveckotidning 1887, utgavs 1888—1913 och 1917 3 ggr i veckan, 1914—16 4 ggr och utges sedan 1918 6 ggr i veckan. Dess huvudred, är sedan 1931 G. Widegren (f. 1886). W. är högertidning. Vestmanlands Läns Tidning, tidning i Västerås, började utges som veckotidning 1831, blev halvveckotidning 1862, utgavs 1883— 1918 3 ggr i veckan och utkommer sedan 1919 6 ggr i veckan. V. har haft endast tre ägare, näml. D. Torssell (red. 1831—54), A. F. Bergh och A. Pers (se d. o.). Den är liberal. Ve'stmannaeyjar [-Siar], klippöar utanför Islands sydkust, uppbyggda av vulkanisk tuff. På den största ön, Heimaey, ligger staden Vestmannaeyja (3,345 inv. 1932), som anlöpes av postbåtarna till Reykjavik. Meteorologisk station. V. voro redan under forntiden bekanta för sitt rika fiske. Fågelfångst. Westmeath [coe'stmip], irl. Jarmhidhe, grevsk. i n. v. delen av prov. Leinster, Irländska fristaten; 1,763 kvkm, 56,818 inv. (1926); huvudstad: Mullingar. Jordbruk, boskapsskötsel, mejerihantering. Westminster [coe's(t)minsto], stadsdel {met-ropolitan borough) i London (se d. o., sp. 161 samt karta); 129,535 inv. (1931). Westminster [a>e's(t)minsta], markis- och hertigtitel för huvudmannen för släkten Gros-venor (se d. o.), f. n. Hugh Richard Arthur Grosvenor, 2:e hertig av W. (f. 1879). Westminster abbey [coe's(t)minstor ä'bi] i London, Englands kröningskyrka och pantheon, har ett treskeppigt långhus, ett treskeppigt tvärhus och ett polygont kor med omgång och en krans av fem kapell; det mellersta och största är Henrik VII:s kapell. Om detta kapell medräknas, är W. 161,5 m lång (utom detta 127 m), i tvärskeppet 62, i långhuset 22 m bred; mittskeppets höjd är 31 m. Den första kända byggnaden på denna plats uppfördes av Edvard Bekännaren 1065. »Pyx house», en låg byggnad s. om den nuv. kyrkan, är nästan allt vad som återstår av denna. Huvuddelarna av den nuv. kyrkan byggdes under Henrik III:s regering. Konungen lät nedbryta Edvards kyrka och uppföra det nuv. koret och tvärskeppet samt Edvard Bekännarens kapell. Långhuset byggdes 1340—1483, v. fasaden och dess stora fönster under Rikard III (1483— 85) och Henrik VII (1485—1509). Den senare uppförde Henrik VII:s kapell, det mest prunkande alster av perpendikelstilen. Takkonstruktionen med sina nedhängande valv med ett rikt nät av strålar och lyktliknande slutstenar är i sin art fulländad. Kyrkans båda torn längst i v. fingo sin nuv. överbyggnad omkr. 1700, genom Wren. I koret bruka Englands konungar krönas. I kyrkan begravdes förr de engelska konungarna, men även icke kungliga personer ha fått en gravplats el. en minnesvård i W. N. tvärskeppet innehåller företrädesvis monument över krigare och statsmän, och i s. tvärskeppet har the poets' corner (»skaldevrån») minnesvårdar över engelska författare och några konstnärer. Minnesvår-