427 Wiek—Wielopolski 428 Sincay bolagets generaldir. och kvarstod till sin död 1890, då han efterträddes av sonen. Under deras skickliga ledning har bolaget genomgått en storartad utveckling och är nu Europas största zinkproducent samt ett av världsdelens största industriella företag. 1838, då världsproduktionen av zink uppgick till omkr. 15,000 ton, producerade V. 2,540 ton; 1930 producerades 112,000 ton, vilket utgjorde 8 % av världsproduktionen. V. har zinkgruvor, smälthyttor, elektrolytverk, valsverk och zink-vittfabriker i Belgien, Tyskland, Sverige, England, Frankrike, Algeriet och Spanien samt på Sardinien. Personalen utgöres av omkr. 12,000 tjänstemän och arbetare. I Sverige äger V. bl. a. Åmmebergs (se d. o.) zinkgruvor samt ett flertal jordegendomar. Dess disponent här är sedan 1915 Otto Torell. E. S. B. Wiek [vik], off. L ä ä n e, krets i Estland, omfattar v. delen av fastlandet samt Dagö; 4,780 kvkm, 75,991 inv. (1922); huvudstad: Hapsal (Haapsalu). Wieland [vlTant], Christoph Martin, tysk författare (1733—1813). Uppfostrades strängt pietistiskt, studerade juridik i Tü-bingen men sysslade alltmer med vitterhet, vistades 1752—54 hos Bodmer i Zürich, vart 1760 stadsskrivare i hemstaden, Biberach, och 1769 prof, i filosofi i Erfurt. W. kallades 1772 av hertiginnan Anna Amalia till Weimar som lärare för hennes söner och stannade kvar där efter fullbordat värv. — W :s tidigaste verk voro lärodikter, bibliska epos o. s. v.; först på 1760-talet frigjorde sig hans egenart. Med »Comische Erzählungen» (1764) och »Die Abenteuer des Don Sylvio von Rosalva» (s. å.) uppträdde han som berättare i modern fransk stil, vann en stor läsekrets och bidrog genom sin smidiga stil att utveckla prosan. I »Geschichte des Agathon» (1766—67) skrev han en uppfostringsroman på grundval av egen erfarenhet. Som rokokoepiker i fri efterbildning av Ariosto diktade han lättflytande berättelser och sagor: »Der neue Amadis» (1771) m. fl.; ypperst är »Obe-ron» (1780; sv. övers, av J. M. Stiernstolpe 1816), en elegant och färgrik riddardikt. Han skrev även romaner av didaktisk läggning, ofta lokaliserade till det antika Grekland: »Der goldne Spiegel» (1772), »Die Geschichte der Abderiten» (1774; sv. övers. 1799—1800), en satir mot kälkborgarna, m. fl. Även som översättare hade W. verklig betydelse (bib-liogr. av J. Steinberger 1930): han tolkade 22 Shakespearedramer på prosa 1762— 66, översatte Cicero, Horatius, Aristofanes, Euripides och Lukianos 1782—1809. Tidskr. Der Teutsche Merkur (1773—89), där W. även skrev litterär kritik, var sin tids förnämsta i Tyskland. Ehuru ställd i skuggan av sina större samtida — Goethe. Schiller, Lessing, Herder —, har W. haft stort och mångsidigt inflytande på utvecklingen. I Weimarkretsen var han en av de mest avhållna, en älskvärd, försynt man. — Sami. skr. i 53 bd 1818—28; ny uppl. utges av preuss. vet.-akad. (1909 ff.). Monogr. av E. Merker (1913), K. Hoppe (1930); festskrift från Biberach 1933. R-n B. Wieland [vlTant], George Reber, nordamerikansk paleobotanist (f. 1865), professor vid Yale university i New Haven. W. är framför allt bekant genom sina epokgörande undersökningar över Cycadeoidea o. a. former, som höra till Bennettitales (se d. o.). W:s viktigaste arbete är »American fossil cycads» (1 1906,11 1916). Th. H-e. Wieland [vlTant], Heinrich Otto, tysk kemist, Nobelpristagare (f. 1877). Blev 1917 prof, vid tekniska högskolan i München, 1921 vid univ. i Freiburg im Breisgau och är sedan 1925 prof, i organisk kemi vid univ. i München. W., som är en av samtidens mest bemärkta forskare på den organiska kemiens område, har givit viktiga bidrag till kännedomen om de i galla förekommande, komplicerat sammansatta s. k. gallsyror-nas konstitution och erhöll på grund härav 1927 års kemiska No belpris. Av W :s övriga arbeten är hans teori för de i organismerna försiggående oxidations-och reduktionsförloppen särskilt betydelsefull. G. S-ck. Wielandie'lla [vi ], paleobot., se Bennettitales, sp. 1281. Vielé-Griffin [viele'-grifä'], Francis, fransk skald (f. 1864), f. i U. S. A. av gammal huge-nottfamilj, kom 1872 till Frankrike. V. slöt sig till Mallarmés krets och intog jämte sin landsman Stuart Merrill en ledande ställning bland de äldre symbolisterna, svärmade för antiken med J. Moréas och odlade med förkärlek den fria versen. Sin idylliska ungdomsdiktning samlade han i »Poèmes et poé-sies, 1886—1893» (1895); klassiska motiv härska i hans senare skaldskap: från »Phocas le jardinier» (1898) och »Voix dTonie» (1904) till »Couronne offerte å la muse romaine» (1922) och »Le domaine royal» (1923). — Monogr. av J. de Cours (1930). Kj. S-g. Wieliczka [vjeliTfka], stad i po. vojevod-skapet Kraköw (Galizien), 14 km s. ö. om Krakau; 8,668 inv. (1931). Berömt saltbergverk (statsegendom), anlagt i ett 3,800 m långt, 950 m brett och inemot 300 m djupt saltlager av tertiär ålder. Brytningen äger rum i 7 under varandra belägna våningar; gruvorternas sammanlagda längd uppgår till omkr. 125 km. De båda översta våningarna, numera utbrutna, bibehållas som turistattraktion. Deras kamrar äro rikt dekorerade med pelare, statyer m. m. av salt; två av dem äro inredda till kapell, och i en finnes en liten sjö, som kan befaras med båtar. Gruvorna, som nämnas redan i 1000-talets förra hälft, sysselsätta omkr. 1,700 arb. och producera årl. omkr. 150,000 ton stensalt. Vielle [viäT], fr., mus., se L i r a. Vielliebchen [fllFp^on], ty., se F i 1 i p i n. Wielopolski [vjelåpå'1-], Aleksander,