.—Vieille-Montagne 426 vid akad. (1761). W:s bästa arbeten äro från 1760-talet. Hit höra bl. a. gravmonumentet över Kristian VI, statyerna i Fredensborgs park, gravvårdar och en serie reliefer till Christiansborg. De visa bl. a. konstnärens märkliga dekorativa begåvning. Bäst lyckades han i porträtt, särskilt i medaljongreliefer. W. var från 1773 åtta gånger dir. för akad. Hans teckningar till »Peder Paars» utkommo i kopparstick av Clemens. Han utgav 1762 »Tanker om smagen udi konsterne». Wiegand [vPgant], T h e o d o r, tysk arkeolog (f. 1864). Var 1897 dir. vid de kungl. museerna i Berlin med säte i Konstantinopel, blev 1932 president i det tyska arkeologiska sällskapet. W. ledde utgrävningarna i Priene 1895, i Miletos och Didymos från 1899, i Pergamon sedan 1926. Bland hans talrika skrifter må nämnas »Die archaische Poros-architektur der Akropolis von Athen» (1904) och »Der Latmos» (1913). (M.PnN-n.) Wiehe [vi'o], Anton Vilhelm, dansk skådespelare (1827—84), bror till M. R. W. och J. H. W. Han var från 1843 elev vid Det kongelige teater och 1851—60 anställd vid Kristiania teater, 1860—63 vid Casinoteatret och 1863—79 vid Det kongelige teater. Han uppbar med pondus, fantasi och levande karakteristik älskar- och hjälteroller i högre drama samt karaktärsroller i borgerligt. G. K-g. Wiehe [vl'e], Johan Henrik, dansk skådespelare (1830—77), bror till M. R. W. ocb A. V. W. Debuterade 1858 som Figaro på Det kongelige teater, där han var anställd till 1875. Han övergick snart till talscenen, där han, ej minst med yttre medel, imponerade bl. a. som örnulf i »Kämparna på Helgeland». G. K-g. Wiehe [vi'e], Mikael Rosing, dansk skådespelare (1820—64), bror till A. V. W. och J. H. W. Han blev 1837 elev vid Det kongelige teater, där han 1845—55 och från 1856 var anställd. Han följde 1855 F. Höedt (se d. o.) till Hovteatret. W. uppbar tidigare med känslovärme och flammande temperament, ej sällan med genialitet, romantikens älskarrol-ler för att senare överraska med realistisk karaktärsframställning. G. K-g. Wiehe-Berény [vi'e-bä'rènj], Ma rie Charlotte, f. H a n s e n, dansk-fransk skådespelerska (f. 1865). W. debuterade 1877 som dansös på Det kongelige teater, övergick 1890 till operettscenen och senare till talscenen, från 1900 i Paris, där hon en tid ledde egen teater. Hon har med fransk ensemble företagit turnéer i Europa och Amerika och därvid även besökt Stockholm. W:s konst utmärkes av grace, raffinemang, esprit och stor uttrycksfullhet, särskilt mimisk. Hon har också återuppväckt och förnyat pantomimen. G. K-g. Vieille-Montagne [viäj-måta'nj], S o c i é t é anonyme des mines et fonderies de zinc de la V i e i 11 e M o n t a gn e. metallindustribolag med säte i Angleur, Belgien, vars ändamål är framställning av zinkprodukter. Bolaget, som med ett kapital av 7 mill. frcs bildades 1837, då det övertog gruvorna vid Vieille Montagne, mötte i början stora svårigheter, då kunskapen om zinkens framställningssätt ännu var ofullständig. Dess start sammanfaller med den tidsperiod, från vilken zinken erhållit en allt större betydelse för industrien. 1846 blev Saint-Paul de 425 Wiedemann, F. J, utgav och kommenterade arabiska arbeten i de exakta naturvetenskaperna och skrev även »Die Naturwissenschaft bei den Arabern» (1890). S. A-s.* Wiedemann [vi'de-], Ferdinand Johann, estnisk-rysk språkforskare (1805—87). Började redan som gymnasielärare i Reval (från 1837) ett intensivt studium av de finsk-ugri-ska språken och kallades 1857 efter A. J. Sjögren (se d. o.) till led. av ryska vet.-akad. W. utgav Sjögrens och sina egna rika samlingar rörande livernas språk i två digra band, »Sjögren’s Gesammelte Schriften» (1861), samt »Grammatik der ersa-mordwinischen Sprache» (1865), »Ehstnisch-deutsches Wörter-buch» (1869; 3:e uppl. 1923), »Grammatik der ehstnischen Sprache» (1875), »Aus dem in-nern und äussern Leben der Ehsten» (1876), »Syrjänisch-deutsches Wörterbuch» (1880) med grammatik (1884) m. m. K. B. W. Wiedemann [vi'de-], Gustav Heinrich, tysk fysiker (1826—99), prof, i Basel 1854, i Braunschweig 1863, i Karlsruhe 1866, i Leipzig i fysikalisk kemi 1871 och i experimen-talfysik 1887. W. utförde viktiga arbeten, särskilt inom läran om elektriciteten och magnetismen, där han undersökte förhållandet mellan elektrisk och termisk ledningsförmåga, delvis jämte R. Franz (se Wiede-mann-Franz’ lag), elektrisk endosmos (1852, 1856 och 1859), lösningars elektriska ledningsförmåga (1858), sammanhanget mellan kropparnas magnetiska och kemiska egenskaper samt deras mekaniska bearbetning och temp. (1857—68) och, delvis tills, m. R. Rühlmann, elektricitetens gång genom gaser (1872 och 1876). W. skrev en mycket anlitad monogr., »Die Lehre vom Galvanis-mus und Elektromagnetismus» (2 bd, 1860— 63; 3:e uppl., med titeln »Die Lehre von der Elektricität», 4 bd, 1882—85; ny uppl. 1893). Han utgav Annalen der Physik und Chemie 1877—99, från 1878 med referattidskr. Beiblät-ter. Led. av sv. Vet.-akad. (1883). S. A-s.* Wiedemann-Franz’ lag [vVde ], en av G. II. Wiedemann (se d. o.) och R. Franz (1827— 1902) 1853 upptäckt lag, enl. vilken förhållandet mellan värmeledningsförmågan och den elektriska ledningsförmågan är nära detsamma för alla metaller. Lagen kompletterades 1882 av L. Lorenz, som visade, att nyssnämnda förhållande är nära proportionellt mot absoluta temp. Lagen är icke strängt giltig; särskilt vid låga temp. kunna avvikelserna bli stora. T. E. A.* Wiedersheim [vFdershäim], Rob e rt E duar d, tysk anatom (1848—1923), prof, i Frei-burg im Breisgau. Sysslade huvudsaki. med ryggradsdjurens anatomi. Skr.: »Das Glied-massenskelett der Wirbelthiere» (1892), den populära »Der Bau des Menschen als Zeugnis für seine Vergangenheit» (1887) och läroboken »Grundriss der vergleichenden Anatomie» (1884), fr. o. m. 5:e uppl. 1902 med titeln »Ver-gleichende Anatomie» (7 :e uppl. 1909). Han utgav också »Lebenserinnerungen» (1919). Rbg. Wiedewelt [vFöevält], J ohannes, dansk skulptör (1731—1802). Elev vid akad. i Köpenhamn, kom 1750 till Paris och arbetade under Coustou d. y., reste till Rom 1753 och blev där nära vän med Winckelmann. 1758 kom W. hem, blev hovbildhujjgare och prof.