Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.—Vieille-Montagne 426
vid akad. (1761). W:s bästa arbeten äro från
1760-talet. Hit höra bl. a. gravmonumentet
över Kristian VI, statyerna i Fredensborgs
park, gravvårdar och en serie reliefer till
Christiansborg. De visa bl. a. konstnärens
märkliga dekorativa begåvning. Bäst
lyckades han i porträtt, särskilt i
medaljongreliefer. W. var från 1773 åtta gånger dir.
för akad. Hans teckningar till »Peder Paars»
utkommo i kopparstick av Clemens. Han
utgav 1762 »Tanker om smagen udi konsterne».
Wiegand [vPgant], T h e o d o r, tysk
arkeolog (f. 1864). Var 1897 dir. vid de kungl.
museerna i Berlin med säte i Konstantinopel,
blev 1932 president i det tyska arkeologiska
sällskapet. W. ledde utgrävningarna i Priene
1895, i Miletos och Didymos från 1899, i
Pergamon sedan 1926. Bland hans talrika
skrifter må nämnas »Die archaische
Poros-architektur der Akropolis von Athen» (1904)
och »Der Latmos» (1913). (M.PnN-n.)
Wiehe [vi’o], Anton Vilhelm, dansk
skådespelare (1827—84), bror till M. R. W.
och J. H. W. Han var från 1843 elev vid Det
kongelige teater och 1851—60 anställd vid
Kristiania teater, 1860—63 vid Casinoteatret
och 1863—79 vid Det kongelige teater. Han
uppbar med pondus, fantasi och levande
karakteristik älskar- och hjälteroller i högre
drama samt karaktärsroller i borgerligt. G. K-g.
Wiehe [vl’e], Johan Henrik, dansk
skådespelare (1830—77), bror till M. R. W. ocb
A. V. W. Debuterade 1858 som Figaro på Det
kongelige teater, där han var anställd till 1875.
Han övergick snart till talscenen, där han, ej
minst med yttre medel, imponerade bl. a. som
örnulf i »Kämparna på Helgeland». G. K-g.
Wiehe [vi’e], Mikael Rosing, dansk
skådespelare (1820—64), bror till A. V. W. och
J. H. W. Han blev 1837 elev vid Det
kongelige teater, där han 1845—55 och från 1856
var anställd. Han följde 1855 F. Höedt (se
d. o.) till Hovteatret. W. uppbar tidigare med
känslovärme och flammande temperament, ej
sällan med genialitet, romantikens
älskarrol-ler för att senare överraska med realistisk
karaktärsframställning. G. K-g.
Wiehe-Berény [vi’e-bä’rènj], Ma rie
Charlotte, f. H a n s e n, dansk-fransk
skådespelerska (f. 1865). W. debuterade 1877 som
dansös på Det kongelige teater, övergick 1890 till
operettscenen och senare till talscenen, från
1900 i Paris, där hon en tid ledde egen teater.
Hon har med fransk ensemble företagit
turnéer i Europa och Amerika och därvid även
besökt Stockholm. W:s konst utmärkes av
grace, raffinemang, esprit och stor
uttrycksfullhet, särskilt mimisk. Hon har också
återuppväckt och förnyat pantomimen. G. K-g.
Vieille-Montagne [viäj-måta’nj], S o c i é t é
anonyme des mines et fonderies
de zinc de la V i e i 11 e M o n t a gn e.
metallindustribolag med säte i Angleur,
Belgien, vars ändamål är framställning av
zinkprodukter. Bolaget, som med ett kapital av
7 mill. frcs bildades 1837, då det övertog
gruvorna vid Vieille Montagne, mötte i början
stora svårigheter, då kunskapen om zinkens
framställningssätt ännu var ofullständig. Dess
start sammanfaller med den tidsperiod, från
vilken zinken erhållit en allt större
betydelse för industrien. 1846 blev Saint-Paul de
425 Wiedemann, F. J,
utgav och kommenterade arabiska arbeten i
de exakta naturvetenskaperna och skrev även
»Die Naturwissenschaft bei den Arabern»
(1890). S. A-s.*
Wiedemann [vi’de-], Ferdinand Johann,
estnisk-rysk språkforskare (1805—87).
Började redan som gymnasielärare i Reval (från
1837) ett intensivt studium av de
finsk-ugri-ska språken och kallades 1857 efter A. J.
Sjögren (se d. o.) till led. av ryska vet.-akad.
W. utgav Sjögrens och sina egna rika
samlingar rörande livernas språk i två digra
band, »Sjögren’s Gesammelte Schriften» (1861),
samt »Grammatik der ersa-mordwinischen
Sprache» (1865), »Ehstnisch-deutsches
Wörter-buch» (1869; 3:e uppl. 1923), »Grammatik der
ehstnischen Sprache» (1875), »Aus dem
in-nern und äussern Leben der Ehsten» (1876),
»Syrjänisch-deutsches Wörterbuch» (1880) med
grammatik (1884) m. m. K. B. W.
Wiedemann [vi’de-], Gustav Heinrich,
tysk fysiker (1826—99), prof, i Basel 1854, i
Braunschweig 1863, i Karlsruhe 1866, i
Leipzig i fysikalisk kemi 1871 och i
experimen-talfysik 1887. W. utförde viktiga arbeten,
särskilt inom läran om elektriciteten och
magnetismen, där han undersökte
förhållandet mellan elektrisk och termisk
ledningsförmåga, delvis jämte R. Franz (se
Wiede-mann-Franz’ lag), elektrisk endosmos
(1852, 1856 och 1859), lösningars elektriska
ledningsförmåga (1858), sammanhanget
mellan kropparnas magnetiska och kemiska
egenskaper samt deras mekaniska bearbetning
och temp. (1857—68) och, delvis tills, m.
R. Rühlmann, elektricitetens gång genom
gaser (1872 och 1876). W. skrev en mycket
anlitad monogr., »Die Lehre vom
Galvanis-mus und Elektromagnetismus» (2 bd, 1860—
63; 3:e uppl., med titeln »Die Lehre von der
Elektricität», 4 bd, 1882—85; ny uppl. 1893).
Han utgav Annalen der Physik und Chemie
1877—99, från 1878 med referattidskr.
Beiblät-ter. Led. av sv. Vet.-akad. (1883). S. A-s.*
Wiedemann-Franz’ lag [vVde ], en av G. II.
Wiedemann (se d. o.) och R. Franz (1827—
1902) 1853 upptäckt lag, enl. vilken
förhållandet mellan värmeledningsförmågan och den
elektriska ledningsförmågan är nära
detsamma för alla metaller. Lagen kompletterades
1882 av L. Lorenz, som visade, att
nyssnämnda förhållande är nära proportionellt mot
absoluta temp. Lagen är icke strängt giltig;
särskilt vid låga temp. kunna avvikelserna
bli stora. T. E. A.*
Wiedersheim [vFdershäim], Rob e rt E
duar d, tysk anatom (1848—1923), prof, i
Frei-burg im Breisgau. Sysslade huvudsaki. med
ryggradsdjurens anatomi. Skr.: »Das
Glied-massenskelett der Wirbelthiere» (1892), den
populära »Der Bau des Menschen als Zeugnis
für seine Vergangenheit» (1887) och läroboken
»Grundriss der vergleichenden Anatomie»
(1884), fr. o. m. 5:e uppl. 1902 med titeln
»Ver-gleichende Anatomie» (7 :e uppl. 1909). Han
utgav också »Lebenserinnerungen» (1919). Rbg.
Wiedewelt [vFöevält], J ohannes, dansk
skulptör (1731—1802). Elev vid akad. i
Köpenhamn, kom 1750 till Paris och arbetade
under Coustou d. y., reste till Rom 1753 och
blev där nära vän med Winckelmann. 1758
kom W. hem, blev hovbildhujjgare och prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
