435 Wien, W.—Wienkongressen 436 många viktiga upptäckter; bl. a. påvisade han möjligheten att med mycket korta gnist-gap alstra svagt dämpade svängningar (se Radioteknik, sp. 411 f.). Senare har han undersökt elektrolytlösningars ledningsförmåga och dielektricitetskonstant vid mycket höga fältstyrkor och frekvenser. Sv. B-r. Wien [vin], Wilhelm, tysk fysiker, Nobelpristagare (1864—1928), kusin till M. W. Blev prof, i Aachen 1896, i Giessen 1899, i Würzburg 1900 och i München 1920. W. utförde viktiga teoretiska undersökningar över strålningslagar-na och angav bl. a. den efter honom uppkallade förskjutningslagen (se Strålning, sp. 687) samt gjorde experimentella forskningar om kanalstrålar, vilkas karaktär av positivt laddade atomer han uppvisade. W. fick 1911 års Nobelpris i fysik. Sv. B-r. Wienalliansen [vin-], en allians i Wien 1725 mellan Österrike och Spanien, sedermera biträdd av andra makter. Därigenom överkorsades den sedan spanska tronföljdskriget kvarstående motsättningen mellan kejsaren och Madrid. Huvudorsakerna till W. voro å ena sidan handelspolitisk spänning mellan England och kejsaren på grund av den senares försök att uppta konkurrens om handeln på Indien genom Ostendekompaniet (1722), å den andra dynastiska misshällighe-ter mellan de franska och spanska Bourbonerna. W. innefattade plan till dubbla familjeförbindelser mellan de spanska Bourbonerna och den på manssidan utdöende kejsar-familjen. Härav blev väl intet, men gentemot det nya blocket sammanslöto sig västmakterna i Hannoverska alliansen (se d. o.), och spänningen utlöste isolerade fientligheter mellan Spanien och England. Till W. anslöto sig Ryssland, Sverige, representerat av C. G. Tes-sin (se d. o.), och en del tyska furstar. Han-noveralliansen fick emellertid övertaget bl. a. genom Sveriges avfall från W., och orostill-ståndet avvecklades genom en serie uppgörelser 1727—31, varvid W :s maktblock successivt splittrades. T. S-g. Wienbarg [vi'nbark], L u d o 1 f, tysk kritiker (1802-—72), gav upphov åt namnet »das junge Deutschland» (se Junge D e u t s c h-1 a n d, D a s); W:s »Ästhetische Feldzüge» (1834) utvecklade de åskådningar, som avlöste nyromantiken; han skrev vidare »Zur neues-ten Literatur» (1835), »Wanderungen durch den Tierkreis» (s. å.) m. fl. R-n B. Wienbäckenet [vin-], låglandet omkring Wien i Niederösterreich och Tjeckoslovakien, genomflutet av Donau, Leitha och nedre Mo-rava; begränsas av östalperna, Leithagebirge och Små Karpaterna och utgör gränsen mellan Alperna och Karpaterna. W. utfylles av tertiärbildningar, miocen och pliocen (jfr Tertiär syste me t, sp. 162). K. A. G. Wiener [vienä'r], F r a n g o i s, fransk dramatiker (f. 1877). Belgare till börden, hade W. under författarnamnet Francis de C r o i s s e t framträtt med ett flertal populära lustspel — »La passerelle» (1902; »En hustru för mycket», uppf. i Sthlm 1905) m. fl. —, då han efter G. de Caillavets död (1915) blev R. de Flers’ kompanjon och tills, m. denne skrev bl. a. »Le retour» (1921), »Les vignes du Seigneur» (1923; »Herrans vingård», uppf. i Sthlm 1924) och »Les nouveaux messieurs» (1925; »De nya herrarna», uppf. i Sthlm 1926). vilka alla gjorde stor lycka. Senare har W. inhöstat stora sceniska framgångar på egen hand med oförargliga satirer som »Pierre et Jack» (1931), »Il était une fois» (1932) och »Le vol nuptial» (1933). Kj. S-g. Wienerbröd [vTn-], en sorts kaffebröd, vars deg gjorts bladig genom inkavling av smör. Små bröd i form av kringlor, snurror, kuvert och trekanter äro vanliga, men även större, wienerlängder, wienerhorn, finnas. D-e. Wienerkalk [vi'n-], poler- och putsmedel, som framställes genom glödgning av dolomit el. magnesiahaltig kalksten (stundom även av vanlig kalksten) och huvudsaki. utgöres av kalciumoxid och magnesiumoxid. W. upptar kolsyra i luften och bör förvaras i slutna kärl. Även slammad krita kallas stundom i handeln w. K. A. V-g.* Wiener Neustadt [vl'ner näPftat], stad i Niederösterreich, 45 km s. s. v. om Wien, på det s. k. Steinfeld i s. v. delen av Wienbäckenet; 36,956 inv. (1923). Viktig järnvägsknut med betydande industri, bl. a. tillv. av lokomotiv, aeroplan, automobiler och lädervaror; flyghamn; flera högre skolor. Slottet, sedan 1918 uppfostringsanstalt, inrymde förut en av Maria Teresia 1752 stiftad militärakademi. W. anlades 1192 av hertig Leopold VI som gränsfäste mot ungrarna. Wienerschnitzel [vPnorfnitsol], kokk., se Snitsel 1. Wienerwald [vPnorvalt], östalpernas nordostligaste utlöpare, i Niederösterreich, vid Wien; når i Schöpfl 893 m ö. h. Den skogbevuxna trakten är Wienbornas förnämsta sommarnöjescentrum. Wieniawski [vjenja'fski], Ilenryk (Henri), polsk violinist och tonsättare (1835—80). Studerade för Massart i Paris. Vid 15 års ålder började W. sina konsertresor, som gjorde honom internationellt berömd. W. tillhörde närmast den belgiska violinskolan (se Vieuxtemps) och hade dennas eleganta, virtuosmässiga spel. Sverige gästade han 1863, 1870 och 1877. Bland W :s violinkompositioner märkas hans allbekanta »Legend», polonäser, två konserter, »Airs russes» m. fl. — Tek niskt framstående var W:s broder pianisten Joseph W. (1837—1912), som blev prof, vid Brysselkonservatoriet. I Sverige konserterade han 1881. H. G-t. Wieninternationalen [vin ], se Interna-t i o n a 1 e n, sp. 670. Wienkongressen [vin-], internationell politisk kongress i Wien nov. 1814—-juni 1815. I