437 Wienkongressen 438 Kongressen i Wien. Gravyr efter målning av J. Isabey. 1 hertigen av Wellington, England. 2 greve Lobo da Silveyra, Portugal. 3 de Saldanha de Gama, Portugal. 4 greve C. A. Löwenhielm, Sverige. 5 furst von Hardenberg, Preussen. 6 greve de Noailles, Frankrike. 7 furst von Metternich, Österrike. 8 greve de Latour du Pin, Frankrike. 9 greve von Nesselrode, Ryssland. 10 greve de Palmella, Portugal. 11 viscount Castlereagh, England. 12 hertigen av Dalberg, Frankrike. 13 baron von Wessenberg, Österrike. 14 furst Razumovskij, Ryssland. 15 lord Stewart, England. 16 don Pierre-Gomez Labrador, Spanien. 17 earlen av Clancarty, England. 18 (icke identifierad). 19 von Gentz, generalsekreterare. 20 frih. W. von Humboldt, Preussen. 21 earlen av Cathcart, England. 22 hertigen avTalleyrand-Périgord, Frankrike. 23 greve Stackelberg, Ryssland. den första freden i Paris (30 maj 1814) hade bestämts, att de åtta signatärmakterna jämte övriga i kriget mot Napoleon deltagande makter skulle på en kongress i Wien fortsätta förhandlingarna i de frågor, som icke hunnit avgöras i Paris, samt i övrigt vidtaga åtgärder för återställandet av Europas lugn. Kongressen öppnades officiellt 1 nov. 1814 och erhöll till sin yttre utformning en lysande prägel med ständiga banketter och baler. De oavbrutna festligheterna verkade särskilt i kongressens början menligt på arbetsresultatet, varför fursten av Ligne med skäl kunde yttra: »Le congrès danse, mais il ne marche pas». Flera monarker voro närvarande vid kongressen, ss. kejsarna av Österrike och Ryssland, konungarna av Preussen och Danmark. Bland delegaterna må nämnas: Metternich och Wessenberg för Österrike, Razumovskij, Stackelberg och Nesselrode för Ryssland, Castlereagh, Wellington, Clancarty och Cathcart för England, Hardenberg och W. von Humboldt för Preussen, Talleyrand, Dalberg, de Latour du Pin och de Noailles för Frankrike och C. A. Löwenhielm för Sverige. W:s egentliga ledning låg i den av de åtta signatärmakternas delegater konstituerade centralkommittén under Metternichs presidium; dessutom tillsattes en hel del specialkommittéer. De avgörande förhandlingarna skedde vanl. i form av enskilda överläggningar mellan de i varje särskild fråga intresserade makterna. Spänningen mellan de i W. deltagande makterna hotade vid flera tillfällen att leda till kongressens sprängning. Att så ej blev fallet