Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
Wienkongressen
438
Kongressen i Wien. Gravyr efter målning av J. Isabey.
1 hertigen av Wellington, England.
2 greve Lobo da Silveyra, Portugal.
3 de Saldanha de Gama, Portugal.
4 greve C. A. Löwenhielm, Sverige.
5 furst von Hardenberg, Preussen.
6 greve de Noailles, Frankrike.
7 furst von Metternich, Österrike.
8 greve de Latour du Pin,
Frankrike.
9 greve von Nesselrode, Ryssland.
10 greve de Palmella, Portugal.
11 viscount Castlereagh, England.
12 hertigen av Dalberg, Frankrike.
13 baron von Wessenberg, Österrike.
14 furst Razumovskij, Ryssland.
15 lord Stewart, England.
16 don Pierre-Gomez Labrador,
Spanien.
17 earlen av Clancarty, England.
18 (icke identifierad).
19 von Gentz, generalsekreterare.
20 frih. W. von Humboldt,
Preussen.
21 earlen av Cathcart, England.
22 hertigen avTalleyrand-Périgord,
Frankrike.
23 greve Stackelberg, Ryssland.
den första freden i Paris (30 maj 1814) hade
bestämts, att de åtta signatärmakterna jämte
övriga i kriget mot Napoleon deltagande
makter skulle på en kongress i Wien
fortsätta förhandlingarna i de frågor, som icke
hunnit avgöras i Paris, samt i övrigt vidtaga
åtgärder för återställandet av Europas lugn.
Kongressen öppnades officiellt 1 nov. 1814
och erhöll till sin yttre utformning en
lysande prägel med ständiga banketter och
baler. De oavbrutna festligheterna verkade
särskilt i kongressens början menligt på
arbetsresultatet, varför fursten av Ligne med skäl
kunde yttra: »Le congrès danse, mais il ne
marche pas». Flera monarker voro
närvarande vid kongressen, ss. kejsarna av Österrike
och Ryssland, konungarna av Preussen och
Danmark. Bland delegaterna må nämnas:
Metternich och Wessenberg för Österrike,
Razumovskij, Stackelberg och Nesselrode för
Ryssland, Castlereagh, Wellington, Clancarty
och Cathcart för England, Hardenberg och W.
von Humboldt för Preussen, Talleyrand,
Dalberg, de Latour du Pin och de Noailles för
Frankrike och C. A. Löwenhielm för Sverige.
W:s egentliga ledning låg i den av de åtta
signatärmakternas delegater konstituerade
centralkommittén under Metternichs
presidium; dessutom tillsattes en hel del
specialkommittéer. De avgörande förhandlingarna
skedde vanl. i form av enskilda
överläggningar mellan de i varje särskild fråga
intresserade makterna.
Spänningen mellan de i W. deltagande
makterna hotade vid flera tillfällen att leda till
kongressens sprängning. Att så ej blev fallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
