459 Wigström,—Wijk, O., d. ä. 460 handboken 1917. Det följer nära vigselritua-let men utelämnar consensus- och kopulations-momenten. A. O. T. H. Wigström, Eva, f. Nilsson, författarinna (1832—1901), 1855 g. m. disponenten K. Wigström. Hon utgav, vanl. under signaturen A v e, en mängd folklivsskildringar från Skåne (»Brott och straff», 1872, »Från slätt och skogsbygd», 2 bd, 1889—90, m. fl.), vederhäftiga och innehållsrika, bidrog flitigt till pressen med uppsatser i allmänna ämnen och gjorde sig känd som sakkunnig samlare av skånska folktraditioner (»Skånska visor, sagor och sägner», 1880, »Folkdiktning», 2 dir, 1880 —82, m. m.). Biogr. och bibliogr. i Svenska Landsmålen, VIII, 1914. (R-n B.) Wigtown [<ui'gton], grevsk. i s. v. Skottland, vid Nordkanalen, mittemot Irland; 1,263 kvkm, 29,299 inv. (1931); huvudstad: Wigtown (1,261 inv.). Omfattar v. delen av landskapet Galloway, av de djupt inträngande Wigtown bay, Luce bay och Loch Ryan uppdelat i halvöarna Maehers och Rhinns of Galloway. Huvudnäringar äro boskapsskötsel och jordbruk; stora arealer äro hedar och mossar. Största staden är Stranraer (6,490 inv.), överfartsort till Irland. Wigwam [cai'g<näm], algonkinindianernas bostäder i ö. Nordamerika, från Kanada till Nord-Carolina. W. voro antingen rektangulära långhus med välvt tak (hos sydliga kust-algonkiner) el. rundade kupolhyddor (hos de n. kustalgonkinerna och i Stora sjöområdet). Populärt brukas w. även om andra indianbostäder i Amerika. K. G. L. Vigvatten (lat. a'qua benedi'cta lusträlis), det högtidligt invigda, med salt bemängda vatten, som brukar finnas i särskilda bäcken el. kärl vid ingången till katolska kyrkor och med vilket in- och utgående bruka bestänka sig. Den urspr. blott symboliska renings-handlingen före en helig tjänst övergick på 700- och 800-talet att räknas bland sakra-mentalierna. V. anses äga kraft att avvärja onda andemakter. Hg Pl. Vigör, kraft, livlighet; friskhet. Viiforsen, Viforsen, kraftverk i Tuna socken, Medelpad, vid Ljungan; utbyggd effekt 3,300 hkr. Tillhör Wii elektriska a.-b., vars aktiemajoritet äges av Sv. cellulosa-a.-b. Wiik [vik], Fredrik Johan, finländsk geolog och mineralog (1839—1909). Var 1877 —97 prof, i mineralogi och geologi i Helsingfors. Största delen av sin vetenskapliga verksamhet ägnade W. åt att utforska Finlands geologiska förhållanden (»Bidrag till Helsingforstraktens mineralogi och geognosi», 1865. »öfversigt af Finlands geologiska förhållanden», 1876, m. fl. arbeten). Kristallstrukturen och kristallformerna tänkte han sig väsentligen betingade av atomernas inbördes lägen i molekylen. Som geolog företrädde W. en starkt spekulerande »antiaktua-listisk» riktning. Under sina sista levnadsår ägnade han sitt intresse huvudsaki. åt att utdana en »triadisk-monistisk världsåskådning» och offentliggjorde även ett par avh. om denna. Biogr. av W. Ramsay i Acta Societatis Scientiarum Fennicæ, XL, 1911. W.R-y. (N.Zn.) Wiik [vik], Karl Harald, finländsk politiker och tidningsman (f. 1883). Blev fil. mag. 1910, har tillhört lant- och riksdagarna 1911—18, 1923—29 och från 1933 samt är från 1926 sekr. i socialdemokratiska partiet. H.E.P. Wiikit [vikFt], ett efter F. J. Wiik uppkallat, euxenitliknande mineral från Impi-lahti i Finland. Se Radioaktiva mineral, sp. 389—390. N. Zn. Wiinbiad [vFnblaö], Edvard Emil, dansk tidningsman (f. 1854), blev typograf 1873 och hade då anslutit sig till socialismen. Han anställdes 1876 vid tidningen Social-Demokraten i Köpenhamn, kom snart att deltaga även i redaktionsarbetet och var tidningens red. 1881—1911, under vilken tid prenumerantsiffran steg från 2,000 till 60,000. Han var 1895—1928 folketingsman och är från 1928 tingvald medlem av landstinget. W. har tills, m. Alsing Andersen utgivit »Det danske socialdemokratis historie fra 1871 til 1921» (2 dir, 1921). P. E-t. Viipuri [vi'pori], fi. namnet på Viborg. Vij [vi], Wij, Vi, bruk med lantegendom och valsverk, se Ockelbo och O c k e 1 bover k e n. Wijk [vik], gods i Uppland, se V i k. Wijk [vik], svensk släkt, urspr. från Wi-ken Mellangärden i Björnlunda socken på Hisingen, känd från 1700-talets början. Namnet antogs av sjökaptenen Eric W. (1755— 1818); om hans son O. W. d. ä., dennes söner O. W. d. y. (adlad 1890) och E. W. samt O. W. d. y:s son Hj. W. se nedan. Wijk [vik], Erik, affärsman (1836—1910); jfr släktart. W., som 1860—95 var delägare i firman Olof W. & co. i Göteborg, tillhörde från 1894 Andra kammaren, där han slöt sig till Liberala samlingspartiet, och från 1905 Första kammaren samt anlitades för flera kommunala uppdrag. Hans maka, E m i 1 y W., f. D i c k s o n (f. 1849), har utövat en storartad välgörenhet, skänkte 1913 360,000 kr. till hyresfria bostäder för självförsörjande bildade kvinnor i Göteborg, Emily W:s stiftelse, och 1919 300,000 kr., Emily W : s fond, till Göteborgs högskola. (E. Spr.) Wijk [vik], Hjalmar, affärsman i Göteborg, donator (f. 1877 10/a); jfr släktart. W. är ordf, i styrelserna för flera sågverks- och sulfit-a.-b. Han tillhörde, ansluten till Liberala samlingspartiet, 1906—14 Andra kammaren och 1918—21 Första kammaren, varunder han hade plats i åtskilliga utskott. Han var 1911—13 ledamot av försvarsberedningen samt tillhörde 1913 års fornminnesvårdskom-mitté. W. har skänkt bl. a. 300,000 kr. till Röhsska konstslöjdmuseet (se d. o.), i vars styrelse han sedan 1913 är ordf. (E. Spr.) Wijk [vik], Olof, d. ä., affärsman, kommunalman, politiker (1786—1856); jfr släktart. Grundade 1807 i Göteborg egen firma, som hastigt utvecklades till en av stadens främsta. W. var snart en av Sveriges förnämsta redare och grundade en betydande förmögenhet. W. blev 1815 led. av stadens äldste och var 1818—35 deras ordf. 1820 fick han