Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
Vigo—Vigsel
458
tida litteratur står honom som dramatiker
och berättare ingen närmare än tysken IL v.
Kleist. Åt det skapande geniets storbet och
ensamhet har han givit patetiska uttryck i
knapp och klar form, men det är genom
antika eller bibliska gestalter han helst biktar
sin trotsiga livsvilja, som till sist brytes i
stoisk resignation och tystnadens förakt:
människans enda vapen mot en övermäktig
och illvillig försyn, identifierad med blinda
naturmakters lek. Till den kosmiska
världssmärtan komma bittra erfarenheter av den
jordiska kärleken, som kasta ett starkt
purpurskimmer över denna filosofiska tankelyrik.
I sin strävan efter pregnanta symboler och
marmorkall kyla, även då han biktar ett
subjektivt känsloliv, har V. varit förebildlig
för den senare Parnasskolans diktare. — Se
monogr. av L. Séché (1902), E. Dupuy (2 bd,
1910—11), M. Citoleux (1924) och F.
Balden-sperger (1933). Kj. S-g.
Vigo [coi’gå], hamnstad i sp. prov.
Ponte-vedra, Galicien, vid den frän Atlanten djupt
inträngande Rfa de V.; 65,012 inv. (1931; som
kommun). V. har snabbt utvecklats till en
av Spaniens förnämsta Atlanthamnar och
an-löpes av talrika fartygslinjer till Nord- och
Sydamerika; den spanska emigrationen till
dessa världsdelar går i stor omfattning över
V. Befäst örlogshamn; radiotelegrafstation.
V. är även en av Europas största
fiskehamnar för sardinfångst (stora konservfabriker)
samt besökt badort. — Vid V. tillintetgjorde
en engelsk-holländsk flotta 1702 den spanska
silverflottan.
Vigognegarn [vigå’nj-], garn av bomull med
el. utan en ringa tillsats av ull och spunnet
som kardullsgarn. V. har luden yta.
Vigoroso [-årå’så], it., mus., kraftigt, starkt.
Vigrid (isl. Vigridr) är enl. »Vaftrudnismal»
den plats, där gudarna vid ragnarök (se d. o.)
skola kämpa med Muspells söner.
Vigsel, urspr. det kyrkliga beseglandet av
ett ingånget äktenskap, numera äktenskapets
högtidliga ingående inför präst el. borgerlig
myndighet. Från den gammalk ristna seden
att ägna förböner åt brudpar och hålla
brudmässa utbildade sig småningom uppfattningen
om den kyrkliga välsignelsens nödvändighet
för äktenskapet (se Bröllop, sp. 153). I
svensk rättsutveckling framträder v. vid
sidan av de borgerliga rättshandlingarna
fästning el. trolovning och giftermål (se dessa
ord) som äktenskapsstiftande akt, omtalad
redan i landskapslagarna men först i 1686 års
kyrkolag påbjuden och först i 1734 års lag den
enda erkända formen för ingående av
full-giltigt äktenskap. De utan v. ingångna, s. k.
ofullkomnade äktenskapen (se Ä k t e n s k a p)
hade dock ända till 1915 sin erkända
ställning i rättssystemet. För v., förrättad av
präst inom svenska kyrkan, gälla
kyrkohandbokens föreskrifter (se nedan). Rättsligen
oundgängliga moment i v. äro ja-orden,
avgivna av de personligen närvarande parterna
som svar på prästens frågor, samt dennes
stadfästelse av »äktenskapsförbundet»
(förklarande för äkta makar). Vid vittnens närvaro,
överlämnande av ring och nedkallande av
välsignelse fäster rättsordningen icke samma
avgörande vikt. Tillgång till v. inom svenska
kyrkan medges ej brudpar, såframt ej åtm.
ena parten tillhör svenska kyrkan (el. annat
nordiskt evangeliskt-luterskt kyrkosamfund)
samt andra parten åtm. är kristen. Även
vissa främmande trossamfund åtnjuta
emellertid för sina prästerskap en viss
vigselbehörighet (se Främmande
trosbekän-n a r e, sp. 1263). Om v. inför borgerlig
myndighet se Civiläktenskap. Här må
tillläggas, att sådan v. förrättas — enl.
formulär, fastställt genom k. f. 3 dec. 1915 — av
lagfaren magistratsled., stadsstyrelses ordf. el.
landsfiskal, utom riket av svensk minister el.
konsul (enl. särskilt förordnande),
undantagsvis även av annan person med stöd av K.
m:ts särskilt givna bemyndigande. C. G. Bj.
Vigselritualet undergick i Sverige vid
reformationens införande en del förändringar
men anslöt sig dock nära till det romerska
ritualet. Vigseln bestod av två avd., av vilka
den första ägde rum utanför kyrkdörren och
den andra inne i kyrkan. Huvudpunkterna i
den första avd. utgjordes av:
kopulations-fråga, bön, under viiken brud och brudgum
lutade sina huvud tillsamman, bön under det
att prästen höll ringen, consensusformel,
uttalad av brudparet, medan båda
kontrahenterna höllo i ringen (brudgummen satte
därefter ringen på brudens finger),
proklama-tionsformel (Matt. 19: 3—6), admonition och
benediktionsbön. Den andra avd. började med
att brudparet trädde in i kyrkan och gick
fram till altaret, där en bön lästes, varefter
brud och brudgum satte sig i brudbänken i
koret. Därefter hölls mässa, vilken fortskred
i vanlig ordning, t. o. m. »Fader vår».
Under det att en bön lästes, spändes pällen (se
P ä 1 1) över brudparet, varefter följde
prefa-tion (den s. k. brudmässan) och kommunion
på vanligt sätt. 1 handboken 1614 förlädes
hela akten till kyrkan, varvid dock den första
avd. ägde rum omedelbart innanför
kyrkdörren. Under 1600-talet började det bli sed,
att brudfolket icke deltog i kommunionen
själva vigseldagen utan först följ, söndag.
Pällen och brudmässan började komma ur
bruk under 1700-talet, och v. förlädes
emellanåt till hemmen. Handboken 1811 tillåter
uttryckligen, att v. även får äga rum på
annat ställe än i kyrkan. Dess ritual bibehålies
med vissa smärre ändringar alltjämt. V:sbåda
avdelningar ha numera sammansmälts till en
enda akt. Efter en allokution ställes
kopula-tionsfrågan, varefter följer en bön, under
vilken prästen håller ringen, som brudgummen,
sedan brudparet eftersagt kopulationsformeln,
sätter på brudens vänstra ringfinger. Härpå
läses Matt. 19: 3—6 med ansluten
admoni-tionsformel och votum. Detta votum utgjorde
tidigare avslutningen på v:s första avdelning.
De följ, momenten utgöras av bön, varunder
brudparet knäböjer, välsignelseformel, »Fader
vår» och »Välsignelsen». Såsom alternativ för
den del av v., som följer efter votum,
tillåter handboken även päll och brudmässa.
Denna skall föregås av predikan och kommunion,
vilka dock i praxis vanl. uteslutas. Liksom
alla tidigare handböcker lämnar också den
nuv. föreskrifter om bön, välsignelse och
psalmsång i brudhuset efter v. I modern tid
uppträder brudslöjan samtidigt med att
pällen kommer ur bruk. Ett formulär för
kyrklig välsignelse vid civiläktenskap infördes i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
