Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wijkman, Anders Victor Benedict - Wijkman, Johan Henrik - Wijkman, Sven Caspersson - Wijkmark, Oskar Henning Vilhelm - Wijnbladh, släkt - Wijnbladh, Carl - Wijnbladh, Johan Fridolf - Wijsman, Philippine - Vik, Wijk (Uppsala län) - Vik (Norge)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
Wijkman, J. H.—Vik
464
Viks slott.
rättegångsverken, blev 1919 landskamrer i
Örebro och är sedan 1931 landshövding i
Västernorrlands län. W. har även varit bl. a.
förlikningsman i arbetstvister 1919—31.
Wijkman [vik-], Johan Henrik,
finländsk politisk äventyrare, avrättad 1751.
Blev borgmästare i Brahestad 1731 och var
som sådan riksdagsman i borgarståndet,
avancerade till häradshövding i Lillsavolaks 1740
men anklagades för uppvigling och flydde
1748 till Ryssland. 1749 kom W. till
Stockholm, där han lockades att för betalning
medverka i ryska stämplingar med vissa
möss-partigängare och åtog sig att arrangera en
yttring av ryssvänlig folkmening i Finland.
Han synes ej ha ämnat infria sina löften men
röjdes och dömdes till döden. T. S-g.
Wijkman [vik-], Sven Caspersson,
biskop, politiker (1754—1839), son till den som
mösspolitiker kände prosten Casper W.
(1718—80). Blev 1795 teol. prof, i Uppsala,
1800 teol. dr, 1805 kyrkoherde i Simtuna, 1819
domprost i Västerås och 1825 biskop där W.
spelade en viss roll på riksdagarna, där han
1800—30 tillhörde prästeståndet och var led.
av konstitutionsutskottet. Han företrädde i
allm. en moderat-liberal ståndpunkt. 1803,
1820 och 1822 var han statsrevisor. B. E-r.
Wijkmark [vik-], Oskar Hen n ing Vi
1-h e I m, skolman, teolog (f. 1875 2"/;), teol. lic.
i Lund 1911 och teol. dr där 1923. W., som
1906 blev adjunkt vid Nya elementarskolan i
Stockholm och 1911—23 var studierektor vid
Kungsholmens läroverk för flickor, är sedan
1926 lektor i kristendom och modersmålet vid
Högre realläroverket å Norrmalm. Sedan
1929 är han medarb. i Svenska Dagbladet.
Bland hans arbeten märkas »Studier till den
Wallinska psalmbokens framkomst» (2 bd, 1906
—07), »Wolffs filosofi och svensk teologi»
(1915), »Samuel ödmann» (1923: gradualavh.),
»Samuel ödmanns skrifter och brev» (2 bd,
1925; med biogr.) och »Svensk kyrkohistoria»,
1:1—2(1928—31). E. Nwn.
Wijnbladh [vin-], svensk släkt, urspr. från
Norrköping, adlad 1649. Om C. W. och hans
sonsons son J. F. W. se nedan. Till en yngre
gren hör Thorsten Otto Rudolf W.
(f. 1884 18/i), som blev kansliråd i
Sjöförsvars-dep. 1917, i Försvarsdep. 1920,
expeditionschef i Socialdep. s. å. och är statssekr. i
Kom-munikationsdep. sedan 1928.
Wijnbladh [vin-], Carl, militär, författare
i arkitektoniska och ekonomiska ämnen (1705
—68); jfr släktart. W. blev kapten vid
Fortifikationen, uppgjorde planer för uppförandet
av herrgårdar och nedlade resultatet av sin
praktiska erfarenhet och sina teoretiska
studier efter Vignola, Palladio m. fl. i en följd
av skrifter, rikt illustrerade med kopparstick:
»Ritningar på fyratio wåningshus af sten och
trettio af träd samt åtskilliga lusthus» etc.
(1755; tillägg 1756; ny, förändrad uppl. 1757),
»Afhandling om mur- och tak-tegelbruks
inrättande» (1761) m. fl. W :s verksamhet rönte
stort erkännande även från det offentligas
sida. (E. L-k.)
Wijnbladh [vin-], Johan Fridolf,
arkitekt (1826—72); jfr släktart. W. blev
stadsarkitekt i Örebro och utförde där stadshuset
(1859—63) i engelsk sengotik, fullbordade
teatern där, utförde ritningar till ett
läroverks-hus i Jönköping och till byggnader i
Norrköping, Karlstad m. fl. städer. (E. L-k.)
Wijsman [véPs-], P h i 1 i p p i n e, holländsk
skriftställarinna (1837—1907). Skrev
biografier och karakteristiker (i »Mannen en vrou
wen van beteeken is» etc.) över svenska
författare, Ernst Ahlgren, Anne Charlotte Leffler
och V. Rydberg, samt översatte flera romaner
och noveller av samtida svenska författare.
Vik, W i j k, förr betydande egendom och
slott i Balingsta socken, Uppsala län, vid Lår
staviken av Mälaren. Märkligt är V:s slott
el. hus, en tornliknande borg från omkr. 1500.
som ombyggdes 1656—60 (stora trappan,
portal m. m.). 1751 uppfördes intill slottet en
manbyggnad, som 1823 utökades med flyglar.
Dessa o. a. byggnader jämte parkområde
förvärvades 1924 av landstinget, som 1926
ditflyttade länets folkhögskola och
lantmannaskola. Slottet restaurerades pietetsfullt 1925
—26 av arkitekt J. Åkerlund.
Jordbruksegendomen (351 har, därav 199 har åker:
tax.-värde 155,600 kr. 1933) äges av C. A.
Hellgren. G. R-ll; E. L-k.
V :s förste kände ägare var Tiundalands
lagman Israel Andersson And (d. 1289).
Genom hans dotter kom V. till en av
Sparre-ätterna, övergick 1385 till Bielkeätten, senare
till riddaren Klaus Nilsson (två sparrar), vars
sonson Knut Nilsson 1521 på V. trotsade
Gustav Vasas belägring. Det kom 1559 ånyo
till ätten Bielke men var 1600—15 indraget
till kronan. Genom arv och gifte övergick det
1656 till ätten Ilorn, sedan till von Liewen.
kom 1787 till De Geer och 1790 till von Essen
men såldes f. ggn 1912. V:s arkiv skänktes
till Riksarkivet 1924. Jfr B. Thordeman.
»Wiks hus» (1928). B. H-d.
Vik. 1. Kustherred i Nordland fylke, n.
Norge, s. om Brönnöysund; 232.66 kvkm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
