465 Vik, H.—Vikingafartyg 466 2,513 inv. (1930). Jordbruksbygd, betydande fiske. — 2. Herred i Sogn og Fjordane fylke, v. Norge, kring mell. Sognefjorden; 714.66 kvkm, 3,279 inv. (1930). 1 närheten av hamnen Viköyra s. om fjorden ligga Hove gamla stenkyrka och Hoprekstads stavkyrka. Ax. S. Vik, Hans, pseud., se A 1 m q u i s t, V. E. Vik, Od d m u n d Jakobson, norsk politiker (1858—1930). Arbetade urspr. i folkhögskolans tjänst och blev senare red. för en väustertidning i Stavanger. V. var stortings-man 1900—03 och 1910—12 samt proviante-ringsminister i Gunnar Knudsens andra ministär 1916—17. Han var fylkesman i Möre fylke 1914—28. W-t K. Vika, Veka, även V i k u-, Veko- och Veckosjö (fsv. vika sio), i Norden fordom namn på en viss väglängd till sjöss, sjömil (eg. samma ord som veck a). E-k N-n. Vika, socken i Kopparbergs län, Falu n. tingslag, pä ö. sidan av sjön Runn; 212,80 kvkm, 3,309 inv. (1934), därav i llosjö ka-pellförsaml. i n. 64,oo kvkm och 1,678 inv. Jordbruksbygd vid Runn och i dalarna; f. ö. storkuperad skogsbygd. 2,292 har åker, 13,129 har skogsmark. Delvis i Hosjö ligger industrisamhället Korsnäs (se d. o.). Söderut ligger Rankhyttan (se d. o.). Pastorat i Västerås stift, Falu kontrakt. — Ang. kyrkan se D a-1 a r n a, sp. 350 och bild 14. Wikander, Hugo Christian, jurist (f. 1879 2k/h). Blev jur. dr och docent i civilrätt i Uppsala 1909 samt hovrättsråd i Svea hovrätt 1918. W. har innehaft ett flertal lagstiftningsuppdrag och har skrivit bl. a. »Om rätt till undantag af fast egendom» (1909; akad. avh.), »Bidrag till läran om ar-betsbetingsaftalet» (1913) och »Om det materiella arbetsbetinget och dess viktigaste rätts-följder» (1916). C. G. Bj. Vikare, zool., se S ä 1 d j u r, sp. 1171. Vikarie, person, som sköter en annans tjänst, ställföreträdare (jfr Tjänstgörings-pengar). — Verb: Vikariera. — Vika-riä t, anställning som vikarie. Vikarierande arter, biol., dets. som vika-rister (se d. o.). Vikari'ster, arter el. andra systematiska enheter (underarter, släkten, familjer etc.) av djur el. växter, vilka inom olika områden (regionala v.) el. på olika marktyper inom samma område (lokala v.) ersätta varandra. Närbesläktade v., vilkas gemensamma ursprung synes uppenbart, kallas äkta v., mindre närbesläktade v., för vilka olika ursprung synes antagligt, kallas falska v. el. pseudovikarister. Företeelsen som sådan kallas v i k a r i s m. E. D. R. Wikblad, Sven IT erman, ämbetsman (1841—1904). Blev 1873 sekr. och ombudsman i Riksgäldskontoret och hade åtskilliga offentliga uppdrag (bl. a. som led. av skatte-regleringskommittén 1880—82 och av bolags-lagstiftningskommittén 1886—89). W. var konsultativt statsråd 1889—1901 i G. Aker-hielms, R. G. Boströms och F. V. v. Otters ministärer och blev därefter president i Kammarkollegium. (E. Spr.) Vikbolandet, halvö på kusten av Östergötland (se d. o., med karta), mellan Bråviken och Slätbaken. Kantas av skärgård och består i det inre av en av bergkullar uppdelad bördig lerslätt, som österut övergår i ett nät av odlade dalar mellan skogiga bergplatäer. V. är delat på östkinds, Björkekinds och Lö-sings härader. Vikbolandsbanan, se Nor rk öping—Söde r köping—Vikbolandets järnväg. Vikbolands kontrakt, i Linköpings stift, omfattar 6 pastorat: ö. Stenby och Konungsund; ö. Husby; Iläradshammar; Jonsberg; ö. Ny och Rönö; Kuddby, Ä och Tåby. Viken, socken i Malmöhus län, Luggude härad, på slättbygden utmed nordligaste delen av Öresund; 9,26 kvkm, 1,167 inv. (1934). 784 har åker, 7 har skogsmark. Vid kusten muni-cipalsamhället V. (77 har, 811 inv. 1934, tax.-värde å fastighet 2,222,900 kr. 1932, tax. inkomst 591,080 kr.), fiskläge och badort med tullstation, lotsplats och god hamn (kajlängd 424 m, kajdjup 2—3,3 m). Ingår i Väsby och V :s pastorat i Lunds stift, Luggude n. kontr. Viken, insjö i n. ö. Västergötland (se kartan vid d. o.), mellan Tivedens s. utlöpare och höjdpartiet Vikaskogen; 47 kvkm, 91,7 m ö. h., 30 m djup. V. passeras av Göta kanal, som i V. når sin högsta nivå, och mottar Undens och örlens avlopp. Viken, fordom namn på landet kring Fol-den (Oslofjorden), från Göta älv i ö. till Gren-mar i v. Omfattade Ranrike (nuv. Bohuslän), Vingulmark (nuv. östfold fylke och kusten av Akershus fylke), Vestfold och Grenland el. Grenafylke (landet kring Langesunds-fjord, Skienselv och Norsjö). Jfr Bohuslän, sp. 672. Ax. S. Viker, socken i Örebro län, Nora och Hjulsjö härad, på Kilsbergens skogiga nordvästsluttning mot Svartälven och sjön Vikern; 148,57 kvkm, 1,463 inv. (1934). 777 har åker, 10 594 har skogsmark. I V. ligga Dalkarls-bergs (se d. o.) järnmalmsgruvor. Ingår i Nora stads- och bergsförsamlingars samt V:s pastorat i Västerås stift, Nora kontrakt. Viking (av oviss härledning), rövare, fri-bytare, särskilt deltagare i ett vikingatåg (se d. o.). Vikingafartyg. Kännedomen om v. förskriver sig från gravar, där den döde lagts på en båt, från bilder på run- och bildstenar, den märkliga Bayeuxtapeten (se d. o., med bifd) och samtida beskrivningar. Ehuru gravar med v. blivit funna även i Sverige (Uppland, Stora Karlsö, ett fall i Skåne), är här själva fartygens trävirke helt förmultnat, medan Norge äger utomordentligt väl bevarade v., främst från Oseberg (se O s e bergsfyndet, med bilder), Gokstad och Tune. Gokstadskeppet är det kraftigaste, har högre bord över vattnet och var sjödugligare, Ose-bergskeppet är däremot det vackrast utsirade. Gokstadskeppet är 20,8 m långt och 5,io m brett midskepps, Osebergskeppet har motsv. mått av 21,44 och 5,io m och Tune-skeppet omkr. 20 och 4 m. Osebergskeppets höjd från kölens underkant till relingen är midskepps, där den är minst, 1,60 m, sidans höjd över vattenlinjen midskepps var 0,85 m. Skeppen äro odäckade, helt av ek och klink-byggda. Gokstadskeppet har 16 och Osebergskeppet 17 spant; med inventarier och 35 mans besättning beräknas det senare ha haft ett deplacement på 11 ton. Gokstadskeppet har haft en besättning på minst 40 man.