Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vik (Norge) - Vik, Hans - Vik, Oddmund Jakobson - Vika, Veka, Viku-, Veko-, Veckosjö - Vika (socken) - Wikander, Hugo Christian - Vikare - Vikarie - Vikarierande arter - Vikarister - Wikblad, Sven Herman - Vikbolandet - Vikbolandsbanan - Vikbolands kontrakt - Viken (socken) - Viken (insjö) - Viken (Oslofjorden) - Viker - Viking - Vikingafartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
Vik, H.—Vikingafartyg
466
2,513 inv. (1930). Jordbruksbygd, betydande
fiske. — 2. Herred i Sogn og Fjordane fylke,
v. Norge, kring mell. Sognefjorden; 714.66
kvkm, 3,279 inv. (1930). 1 närheten av
hamnen Viköyra s. om fjorden ligga Hove gamla
stenkyrka och Hoprekstads stavkyrka. Ax. S.
Vik, Hans, pseud., se A 1 m q u i s t, V. E.
Vik, Od d m u n d Jakobson, norsk
politiker (1858—1930). Arbetade urspr. i
folkhögskolans tjänst och blev senare red. för en
väustertidning i Stavanger. V. var
stortings-man 1900—03 och 1910—12 samt
proviante-ringsminister i Gunnar Knudsens andra
ministär 1916—17. Han var fylkesman i Möre
fylke 1914—28. W-t K.
Vika, Veka, även V i k u-, Veko- och
Veckosjö (fsv. vika sio), i Norden fordom
namn på en viss väglängd till sjöss, sjömil
(eg. samma ord som veck a). E-k N-n.
Vika, socken i Kopparbergs län, Falu n.
tingslag, pä ö. sidan av sjön Runn; 212,80
kvkm, 3,309 inv. (1934), därav i llosjö
ka-pellförsaml. i n. 64,oo kvkm och 1,678 inv.
Jordbruksbygd vid Runn och i dalarna; f. ö.
storkuperad skogsbygd. 2,292 har åker, 13,129
har skogsmark. Delvis i Hosjö ligger
industrisamhället Korsnäs (se d. o.). Söderut
ligger Rankhyttan (se d. o.). Pastorat i Västerås
stift, Falu kontrakt. — Ang. kyrkan se D
a-1 a r n a, sp. 350 och bild 14.
Wikander, Hugo Christian, jurist (f.
1879 2k/h). Blev jur. dr och docent i
civilrätt i Uppsala 1909 samt hovrättsråd i Svea
hovrätt 1918. W. har innehaft ett flertal
lagstiftningsuppdrag och har skrivit bl. a.
»Om rätt till undantag af fast egendom»
(1909; akad. avh.), »Bidrag till läran om
ar-betsbetingsaftalet» (1913) och »Om det
materiella arbetsbetinget och dess viktigaste
rätts-följder» (1916). C. G. Bj.
Vikare, zool., se S ä 1 d j u r, sp. 1171.
Vikarie, person, som sköter en annans
tjänst, ställföreträdare (jfr
Tjänstgörings-pengar). — Verb: Vikariera. —
Vika-riä t, anställning som vikarie.
Vikarierande arter, biol., dets. som
vika-rister (se d. o.).
Vikari’ster, arter el. andra systematiska
enheter (underarter, släkten, familjer etc.) av
djur el. växter, vilka inom olika områden
(regionala v.) el. på olika marktyper inom
samma område (lokala v.) ersätta varandra.
Närbesläktade v., vilkas gemensamma
ursprung synes uppenbart, kallas äkta v.,
mindre närbesläktade v., för vilka olika
ursprung synes antagligt, kallas falska v.
el. pseudovikarister. Företeelsen som
sådan kallas v i k a r i s m. E. D. R.
Wikblad, Sven IT erman, ämbetsman
(1841—1904). Blev 1873 sekr. och ombudsman
i Riksgäldskontoret och hade åtskilliga
offentliga uppdrag (bl. a. som led. av
skatte-regleringskommittén 1880—82 och av
bolags-lagstiftningskommittén 1886—89). W. var
konsultativt statsråd 1889—1901 i G.
Aker-hielms, R. G. Boströms och F. V. v. Otters
ministärer och blev därefter president i
Kammarkollegium. (E. Spr.)
Vikbolandet, halvö på kusten av
Östergötland (se d. o., med karta), mellan Bråviken
och Slätbaken. Kantas av skärgård och
består i det inre av en av bergkullar uppdelad
bördig lerslätt, som österut övergår i ett nät
av odlade dalar mellan skogiga bergplatäer.
V. är delat på östkinds, Björkekinds och
Lö-sings härader.
Vikbolandsbanan, se Nor rk öping—Söde r
köping—Vikbolandets järnväg.
Vikbolands kontrakt, i Linköpings stift,
omfattar 6 pastorat: ö. Stenby och
Konungsund; ö. Husby; Iläradshammar; Jonsberg;
ö. Ny och Rönö; Kuddby, Ä och Tåby.
Viken, socken i Malmöhus län, Luggude
härad, på slättbygden utmed nordligaste delen
av Öresund; 9,26 kvkm, 1,167 inv. (1934). 784
har åker, 7 har skogsmark. Vid kusten
muni-cipalsamhället V. (77 har, 811 inv. 1934,
tax.-värde å fastighet 2,222,900 kr. 1932, tax.
inkomst 591,080 kr.), fiskläge och badort med
tullstation, lotsplats och god hamn (kajlängd
424 m, kajdjup 2—3,3 m). Ingår i Väsby och
V :s pastorat i Lunds stift, Luggude n. kontr.
Viken, insjö i n. ö. Västergötland (se
kartan vid d. o.), mellan Tivedens s. utlöpare och
höjdpartiet Vikaskogen; 47 kvkm, 91,7 m
ö. h., 30 m djup. V. passeras av Göta kanal,
som i V. når sin högsta nivå, och mottar
Undens och örlens avlopp.
Viken, fordom namn på landet kring
Fol-den (Oslofjorden), från Göta älv i ö. till
Gren-mar i v. Omfattade Ranrike (nuv.
Bohuslän), Vingulmark (nuv. östfold fylke och
kusten av Akershus fylke), Vestfold och
Grenland el. Grenafylke (landet kring
Langesunds-fjord, Skienselv och Norsjö). Jfr Bohuslän,
sp. 672. Ax. S.
Viker, socken i Örebro län, Nora och
Hjulsjö härad, på Kilsbergens skogiga
nordvästsluttning mot Svartälven och sjön Vikern;
148,57 kvkm, 1,463 inv. (1934). 777 har åker,
10 594 har skogsmark. I V. ligga
Dalkarls-bergs (se d. o.) järnmalmsgruvor. Ingår i
Nora stads- och bergsförsamlingars samt V:s
pastorat i Västerås stift, Nora kontrakt.
Viking (av oviss härledning), rövare,
fri-bytare, särskilt deltagare i ett vikingatåg
(se d. o.).
Vikingafartyg. Kännedomen om v.
förskriver sig från gravar, där den döde lagts på
en båt, från bilder på run- och bildstenar,
den märkliga Bayeuxtapeten (se d. o., med
bifd) och samtida beskrivningar. Ehuru
gravar med v. blivit funna även i Sverige
(Uppland, Stora Karlsö, ett fall i Skåne), är här
själva fartygens trävirke helt förmultnat,
medan Norge äger utomordentligt väl
bevarade v., främst från Oseberg (se O s e
bergsfyndet, med bilder), Gokstad och Tune.
Gokstadskeppet är det kraftigaste, har högre
bord över vattnet och var sjödugligare,
Ose-bergskeppet är däremot det vackrast
utsirade. Gokstadskeppet är 20,8 m långt och
5,io m brett midskepps, Osebergskeppet har
motsv. mått av 21,44 och 5,io m och
Tune-skeppet omkr. 20 och 4 m. Osebergskeppets
höjd från kölens underkant till relingen är
midskepps, där den är minst, 1,60 m, sidans
höjd över vattenlinjen midskepps var 0,85 m.
Skeppen äro odäckade, helt av ek och
klink-byggda. Gokstadskeppet har 16 och
Osebergskeppet 17 spant; med inventarier och 35
mans besättning beräknas det senare ha haft
ett deplacement på 11 ton. Gokstadskeppet
har haft en besättning på minst 40 man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
