Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
Viktoria
480
de 12 mars 1920 till nödlidande i olika län och
större städer. Drottningen nedlade även ett
intresserat arbete för Rödakorsväsendet,
soldat- och örlogshemmen samt för försvarets
olika grenar. Pä hennes 60-årsdag, 7 aug.
1922, överlämnades till henne från svenska
kvinnor en nationalgåva av 68,000 kr. Delvis
rned dessa medel inrättade drottningen nära
Solliden vid Borgholm Drottning Victorias
vilohem (se d. o.), för vilket hon hyste stort
och kärleksfullt intresse. Jfr minnesskriften
»Drottning Victoria» (1931).
Viktoria (Victoria), drottning av
Storbritannien och Irland, kejsarinna av Indien
(18 1 9 24/5—190 1 22/i). dotter till Georg 111 :s
fjärde son, hertig Edvard av Kent, och
prinsessan Viktoria av [-Sachsen-Saalfeld-Ko-burg.-]
{+Sachsen-Saalfeld-Ko-
burg.+} Ilon erhöll en
synnerligen vårdad
uppfostran under
uppsikt av modern och
morbrodern prins
Leopold av Koburg
(sedermera konung
Leopold I av Belgien).
Efter sin farbroder
Vilhelm lV:s död besteg
V. 1837 tronen. Jämte
premiärministern lord
Melbourne kom Chr.
F. v. Stockmar (se
d. o.) att öva stort
inflytande på bennes
politiska åskådning. I febr. 1840 ingick V.
äktenskap med prins Albert av
Sachsen-Ko-burg och Gotha, som blev hennes intimaste
politiske rådgivare; hans strävanden och ideal
blevo normgivande för henne även efter hans
död. V. ägnade sig under hela sin regering
med outtröttlig flit åt regentplikterna,
förbehöll sig rätt till detaljgranskning och kritik
av alla viktigare statsakter men böjde sig
alltid för folkviljan, när hon fann denna
tydligt uttryckt. Sitt livligaste intresse ägnade
hon utrikespolitiken. Med Peel kom hon väl
överens, men med Palmerston hade hon
ständiga slitningar, främst på grund av bans
tendenser att självrådigt bestämma över
utrikespolitiken utan att
underrätta henne
om sina avsikter.
En första konflikt
inträffade 1840, då
V. fruktade krig
med Frankrike som
en följd av hans
Orientpolitik. Nya
slitningar följde
1848—50 (i
slesvig-holsteinska frågan)
och dec. 1851, då
Palmerston efter
prins Napoleons
statskupp till
franska sändebudet
uttryckte sitt
gillande utan att först
underrätta
drottningen eller
premiärministern. Då
prins Albert i dec.
Drottning Viktoria av
Storbritannien och
Irland 1837.
1861 avled, var V:s sorg gränslös. Hon bar
sorgdräkt till sin död och undandrog sig
under sitt återstående liv i möjligaste mån
offentligt uppträdande.
V:s ej minst av familjeskäl påverkade par
titagande för Preussen i den slesvig-holstein
ska frågan 1863—64 bidrog till att hålla
England utanför dansk-tyska kriget. Disraelis
rösträttsreform 1867 stödde hon under
inflytande av sin tidigt förvärvade
whiguppfatt-ning om rösträttsreformens förmåga att
stärka monarkiens ställning. Hennes efter hand
framvuxna sympati för Disraeli fördjupades
under hans premiärministertid 1874—80 till
varm beundran och tillgivenhet. Därtill
bidrog såväl hans ridderliga hållning mot V.
personligen som hans fantasifyllda
imperie-politik. Hon accepterade därför med
förtjusning hans förslag att antaga titeln
kejsarinna av Indien (1877). Hennes
lidelsefulla krav på upprätthållandet av
Englands anseende och tillvaratagandet av dess
intressen gjorde henne ofta — så under
fredskrisen våren 1878 — till en mera
impulsiv än klokt försiktig förespråkare för en
kraftfull handlingspolitik, riktad särskilt mot
Ryssland, i vilket hon med Disraeli såg
Englands farligaste motståndare. Till det tyska
kejsarriket sökte hon upprätthålla ett i
möjligaste mån intimt förhällande men hyste
djupt rotad motvilja mot Bismarck. Hennes
förhållande till Gladstone präglades, säsom
nyare publikationer visat, länge av förtroen
de och uppskattning. Först på 1870-talet
framväxte, delvis under inflytande av
Disraelis personlighet, det kyliga förhållande dem
emellan, som bos drottningen stegrades till
våldsam motvilja och förakt och till hennes
orubbliga förkastelsedom särskilt över
Glad-stones irländska home-rule-politik och hans av
humanitära, liberala principer ledda
utrikespolitik, vilken i V:s ögon innebar ett direkt
undergrävande av Englands prestige och
stor-maktsställning. På äldre dagar kom V. att
av hela det brittiska rikets befolkning
uppfattas som ett förkroppsligande av
riksenheten. Själv gav hon sitt stöd åt den nya
riks-politiken. Under boerkrigets första år var
hon outtröttlig i att främja arbete för
soldaternas bästa och visa sin sympati för dem,
som kämpade för rikets sammanhållning.
Hennes orubbliga segervilja visade sig också
som en moraliskt betydelsefull faktor. V:s
långa politiska erfarenhet gav henne särskilt
i utrikespolitiska frägor i mångt och mycket
en auktoritativ ställning. På de stora
inrikespolitiska frågorna utövade hon däremot i allm.
ringa inflytande. Från att urspr. ha omfattat
liberala åsikter stelnade hon efter hand i en
doktrinär konservatism. För en nyare tids
åsikter saknade hon all förståelse. Under
intrycket av hennes långa och plikttrogna, för
England sällsynt lyckosamma regering
stärktes bland befolkningen i hög grad den
monarkiska känslan. Om »den viktorianska epoken»
se vidare Storbritannien, sp. 609—611.
I sitt äktenskap blev V. moder till fyra söner
och fem döttrar.
V. publicerade två serier
dagboksanteckningar från livet på sitt älsklingsresidens.
det skotska höglandsslottet Balmoral (1862 och
1883; sv. övers. 1868 och 1884). »The letters of
Drottning Viktoria av
Storbritannien och Irland på
ålderdomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
