Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Viktor Emanuel II (konung av Sardinien) - 3. Viktor Emanuel III (konung av Italien) - Viktoria (vagn) - Viktoria (Victoria) Sofia Maria (svensk drottning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
Viktoria
478
sp. 845 f.). 2 juli 1871 höll V. sitt högtidliga
intåg i Rom. Under de sista åren av sin
regering fortsatte han sin strängt
konstitutionella politik. Hans obrottsliga trohet mot
arbetet för Italiens enande har ställt honom
vid Cavours och Garibaldis sida som skapare
av det moderna Italien. V. var gift två
gånger, 1842 med Adelheid av Österrike (1822—55)
och 1869 med sin mätress Rosa Vercellone,
grevinna de Mirafiore (1833—85). — Jfr V.
Ber-sezio, »Il regno di Vittorio Emanuele II» (8 bd,
1878—95), och C. S. Forester, »Victor
Emma-nuel II» etc. (1927), samt under art. Italien
anf. litt.
3. V. III, konung av Italien (f. 1869), son
till konung Umberto. Uppsteg 1900 på
Italiens tron. Om hans regering se Italien,
sp. 849 ff. samt suppl.
V:s mest
uppmärksammade självständiga insats torde ha
varit, när han 1922
motsatte sig
ministerpresidenten Factas
avsikt att med våld
nedslå den fascistiska
revolutionen och
därigenom jämnade vägen
för Mussolinis
makttillträde. V. är sedan
1896 förmäld med
Elena av Montenegro
(f. 1873) och har en son, Umberto (f. 1904),
prins av Piemonte, och fyra döttrar. B. E-r.
Viktoria efter franskt mönster.
Viktoria, en för promenadåkning avsedd
vagn utan vagnsdörrar och vanl. även utan
baksäte; stundom begagnas dock ett litet
fällbart baksäte. Linjerna på vagnen äro
antingen raka efter engelskt eller avrundade
efter franskt mönster. B. C-m.*
Viktoria (Victoria) Sofia Maria, svensk
drottning (1862 7/8—1930 4/«), dotter till
storhertig Fredrik av Baden och Luise av
Preussen (kejsar Vilhelm I:s dotter); drottningens
farmor var prinsessan Sofia Vilhelmina av
Sverige, Gustav IV Adolfs dotter. — Med dåv.
kronprins Gustav blev hon förlovad 12 mars
1881 och förmäld i Karlsruhe 20 sept. s. å.
Drottning blev hon 8 dec. 1907. Hennes klena
hälsa tvang henne tidigt att vistas borta från
Stockholm. I Sverige fann hon en lämplig
tillflyktsort på Öland, där hon från 1906 vanl.
bodde 3—4 månader årl. på Solliden (se d. o.).
Men tidigt måste hon även uppsöka ett
sydligare klimat. Ilon vistades långa tider i
Italien, särskilt på Capri. Under världskriget
besökte hon flera ggr sin moder i Baden, där
hon var bl. a. vid tyska revolutionens utbrott
9 nov. 1918, då hon måste fly från Karlsruhe.
Efter en tids vistelse på Langenstein hos sin
kammarherre greve R. Douglas flyttade hon
till slottet Mainau (se d. o.), som hon efter
sina föräldrars död blev ägare till. Med
vanlig viljestyrka åtföljde drottningen, trots
sin redan starkt angripna hälsa, sin gemål
på det officiella besöket i Finland 1925. En
bestämd försämring i hennes hälsa från omkr.
1926 föranledde inköp av Villa Svezia i Rom,
där hon med korta avbrott under somrar och
höstar (bl. a. vid konung Gustavs 70-årsdag
juni 1928, då hon var i Stockholm) sedan
vistades. Hon avled i Rom.
Drottningens rika begåvning torde blott
ha varit närmare känd av ett fåtal. Hon hade
rika konstnärliga anlag för musik och poesi,
liksom hon i tidigare år målade. Utpräglat
ordningssinne och stark pliktkänsla utmärkte
hennes syn på och arbete för sina uppgifter
och voro ett starkt stöd för dem, som
samarbetade med henne. Dessa egenskaper jämte
glömska av egen sjukdom, förmåga av varmt
mänskligt medlidande och trofast
minnesgodhet voro de segrande makterna i hennes
tillvaro av livslångt lidande. Hon var högt
uppburen genom sin på en gång älskvärda
kvinnlighet och imponerande kunglighet.
Drottningen idkade stor välgörenhet och
övertog ledningen av bl. a. Eugeniahemmet
och Sophiahemmet (se dessa ord). I aug. 1914
bildades Drottningens centralkommitté (se
d. o.) för att organisera och leda
nödhjälps-arbete under kriget och som fortsatt även
sedan. En gåva av mer än 70,000 arbetade
och stickade plagg, hopbragt av mer än 33,000
kvinnor, överlämnades till drottningen 12
mars 1915. Persedlar ur denna reservdepå
och sådana, förfärdigade av damer under
drottningens ledning på Stockholms slott,
utdelades vid flera tillfällen, huvudsakligen åt barn.
En mycket stor utdelning ur reservdepån sked-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
