Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
Vimmerby—Spångenäs järnväg—Vin
546
sina stadsprivilegier. Staden härjades 1610 av
danskarna och hemsöktes av stora eldsvådor
1683,då större delen av samhället nedbrann.och
1821, då två tredjedelar lades i aska. (Å. S-n.)
2. Landskommun i Kalmar län, Sevede
härad, huvudsakl. s. om V. stad; 159.71 kvkm,
2.080 inv. (1934). Storkuperat
höglandsområde k ing Stångån. 2,518 har åker. 10.506
har skogsmark. Vid fall av Stångån Storebro
(se d. o.) bruk. Ingår i V. stads- och
landsförsamlingars samt Pelarne pastorat i
Linköpings stift. Tunaläns och Sevede kontrakt.
Vimmerby—Spångenäs järnväg, Vimmerby
—Ydre järnväg, se Norsholm—Västervik
—Hultsfreds järnvägar. Persontrafiken
på den senare järnvägen nedlades 1933.
Vimpel, smal och lång standert (se d. o.)
av flaggduk, brukas på örlogsfartyg som
be-fälsteeken (se d. o.) och på såväl örlogs- som
handelsfartyg för signalering (se plansch till
art. S i g n a 1 v ä s e n). V. nyttjas även på
lustbåtar och privathus. Jfr Flagga, ö-g.
Vi’mperg, byggnk., se Gotik, sp. 864 och
bild 12.
Vimy [vimi’], stad i fr. dep. Pas-de-Calais,
9 km n. n. ö. om Arras; 2,634 inv. (1926). —
Om Vimyslaget se Belgisk-franska
fronten, sp. 1177; jfr A r r a s, sp. 163.
Vin, jäst saft av färska vindruvor (se V i
n-ranka). Den genom pressning utvunna
saften av mogna vindruvor, »musten», växlar
mycket till sin sammansättning alltefter
druv-sort, jordmån, klimat, växt- och
skördeförhål-landen. Den innehåller vatten (70—80 %),
socker (12—30 %; druv- och fruktsocker i ung.
lika mängder), vinsyra (0.5—1,4 %), mest i
form av vinsten, äppelsyra, äggvite-,
pektin-och garvämnen, fosfat m. m. och är i regel
färglös eller svagt gulaktig. Kärnor och skal
äro rika på garvämnen, de blå druvornas skal
innehålla dessutom ett antocyanfärgämne,
önin. Genom en långsam förändring av en
del av öninet erhåller gammalt rödvin ofta
en brunaktig färgton.
Vinproduktionen i de viktigaste
Vinländerna i 1.000 tal hl är enl. Internationella
lantbruksinstitutet i Rom (där ej annat
anges, avse uppgifterna 1932):
Bulgarien .................................. 2,234
Frankrike ............................’.... 49,570
Grekland ................................... 3,815
Italien ................................... 45.412
Jugoslavien ................................ 4,387
Portugal (med Madeira) ..................... 6,000
Rumänien ................................... 7,815
Ryska Sovjetunionen (1929) ........... omkr. 4,500
Schweiz ...................................... 414
Spanien ................................... 21,188
Tjeckoslovakien .............................. 434
Tyskland (1931: 2,840) ..................... 1,722
Ungern ..................................... 3,557
Österrike .................................. 1,078
Algeriet ................................ 18,314
Argentina (1931—32) ........................ 2,101
Australien (1932—33) ......................... 741
Brasilien (1930—31) ........................ 1,209
Chile (1931—32) ............................ 2,411
Sydafrikanska unionen (1931—32) .............. 846
Tunisien ................................... 1,710
Uruguay (1932—33) .................... omkr. 400
Vinskörden i s. Frankrike för de röda v.
äger rum i början av sept., för de vita i okt.
och pågår omkr. 4 veckor; i Tyskland är okt.
i allmänhet druvans skördetid. Druvorna
av
tagas ibland icke i hela klasar utan avplockas
efter hand som de ernå den rätta mognaden.
Efter vinrankans beskaffenhet och druvans
mognad sorterade druvor ge v. av olika
kvalitet. För framställning av vissa vinsorter
(bl. a. sherry), som kräva särskilt hög
socker-halt hos musten, sammanföras de plockade
druvorna på stora halmmattor, där de få ligga
ända till 14 dagar för att erhålla den
erforderliga sockerhalten. — De hopsamlade
druvorna krossas, antingen i stora kar eller i
särskilda kvarnar eller maskiner, och pressas
i vinpressarna. 100 dir druvor ge därvid
60—80 dir must. Röda v. framställas av blå
druvor, vilkas must underkastas den första
jäsningen, »huvudjäsningen», tills, m. skalen.
Alkoholbildningen befordrar därvid
utlak-ningen av det i alkohol lättlösliga öninet.
I regel avskiljas ej heller kärnor och stjälkar,
varigenom dessas garvämnen bevaras åt v. Vid
beredning av svagt färgade, s. k. vita v., vilka
framställas av musten från såväl gröna som
blå druvor, måste denna utvinnas, innan
skalcellerna hunnit dö och jäsningen börjat;
särskilt snabbt ske pressningen och skalens
avskiljande vid champagneberedningen.
Jäsningen inträffar mycket snart och förorsakas
av jästsvampar på druvornas skal — ibland
användas numera, särskilt för druvor av
mindre god kvalitet, renkulturer av
jästsvampar, olika för varje vinsort. Vid jäsningen
övergår sockret till större delen i etylalkohol
och kolsyra; därjämte bildas bl. a. glycerin,
bärnstenssyra, fettsyror samt små mängder av
olika högre alkoholer, vilka delvis ingå
förbindelse med mustens syror och därvid bilda
estrar. Dessa, åtskilliga aldehyder o. a. ieke
närmare kända ämnen ge v. dess speciella
bouquet och arom. Samtidigt minskas
mustens halt av växtsyror, bl. a. genom
utfäll-ning av vinsten, som är olöslig i alkohol.
Hu-vudjäsningen. som äger rum i stora kar eller
på fat. tar mycket olika tid — för
bordeaux-viner omkr. 2 veckor, för tyska viner 2—3
mån., alltefter sockerhalt. Efter
huvudjäsningen. oftast sedan v. fått vila någon
kortare tid, omfylles. omdrages, det för att
befrias från bottensats, druv, på väl
rengjorda fat, i vilka en långsam efterjäsning
fortsätter. Omdragning av v. på nya fat
upprepas sedan flera ggr med i regel 3—4
månaders mellanrum. Sedan efterjäsningen
upphört. klaras v., göres blankt, med äggvita,
gelatin eller annat medel. Efter ytterligare
omdragningar och även klarningar är v.
färdigt för buteljering. De musserande v.
undergå efterjäsningen på butelj (se Champagne
och Musserande viner). För att få
kraftigare jäsning, bättre färg och större
hållbarhet på v. kan man tillsätta gips, som
fäller äggviteämnena. För att minska
syrehalten tillsätter man stundom kalciumkarbonat
och socker (chaptalisering; jfr C h a
p-t a 1), i andra fall utspädes den alltför sura
musten med en sockerlösning, så att halten
av syror och socker blir normal (g a 1 1 i s
e-ring). Jäsningen upphör vid en
alkoholstyrka av omkr. 15, sällan 17—18
volymprocent. Vid beredningen av söta v. avbrytes
ibland jäsningen, medan större
sockermängder ännu finnas kvar i musten, genom tillsats
XX. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
