545 Vimmerby—Spångenäs järnväg—Vin 546 sina stadsprivilegier. Staden härjades 1610 av danskarna och hemsöktes av stora eldsvådor 1683,då större delen av samhället nedbrann.och 1821, då två tredjedelar lades i aska. (Å. S-n.) 2. Landskommun i Kalmar län, Sevede härad, huvudsakl. s. om V. stad; 159.71 kvkm, 2.080 inv. (1934). Storkuperat höglandsområde k ing Stångån. 2,518 har åker. 10.506 har skogsmark. Vid fall av Stångån Storebro (se d. o.) bruk. Ingår i V. stads- och landsförsamlingars samt Pelarne pastorat i Linköpings stift. Tunaläns och Sevede kontrakt. Vimmerby—Spångenäs järnväg, Vimmerby —Ydre järnväg, se Norsholm—Västervik —Hultsfreds järnvägar. Persontrafiken på den senare järnvägen nedlades 1933. Vimpel, smal och lång standert (se d. o.) av flaggduk, brukas på örlogsfartyg som be-fälsteeken (se d. o.) och på såväl örlogs- som handelsfartyg för signalering (se plansch till art. S i g n a 1 v ä s e n). V. nyttjas även på lustbåtar och privathus. Jfr Flagga, ö-g. Vi'mperg, byggnk., se Gotik, sp. 864 och bild 12. Vimy [vimi'], stad i fr. dep. Pas-de-Calais, 9 km n. n. ö. om Arras; 2,634 inv. (1926). — Om Vimyslaget se Belgisk-franska fronten, sp. 1177; jfr A r r a s, sp. 163. Vin, jäst saft av färska vindruvor (se V i n-ranka). Den genom pressning utvunna saften av mogna vindruvor, »musten», växlar mycket till sin sammansättning alltefter druv-sort, jordmån, klimat, växt- och skördeförhål-landen. Den innehåller vatten (70—80 %), socker (12—30 %; druv- och fruktsocker i ung. lika mängder), vinsyra (0.5—1,4 %), mest i form av vinsten, äppelsyra, äggvite-, pektin-och garvämnen, fosfat m. m. och är i regel färglös eller svagt gulaktig. Kärnor och skal äro rika på garvämnen, de blå druvornas skal innehålla dessutom ett antocyanfärgämne, önin. Genom en långsam förändring av en del av öninet erhåller gammalt rödvin ofta en brunaktig färgton. Vinproduktionen i de viktigaste Vinländerna i 1.000 tal hl är enl. Internationella lantbruksinstitutet i Rom (där ej annat anges, avse uppgifterna 1932): Bulgarien .................................. 2,234 Frankrike ............................’.... 49,570 Grekland ................................... 3,815 Italien ................................... 45.412 Jugoslavien ................................ 4,387 Portugal (med Madeira) ..................... 6,000 Rumänien ................................... 7,815 Ryska Sovjetunionen (1929) ........... omkr. 4,500 Schweiz ...................................... 414 Spanien ................................... 21,188 Tjeckoslovakien .............................. 434 Tyskland (1931: 2,840) ..................... 1,722 Ungern ..................................... 3,557 Österrike .................................. 1,078 Algeriet ................................ 18,314 Argentina (1931—32) ........................ 2,101 Australien (1932—33) ......................... 741 Brasilien (1930—31) ........................ 1,209 Chile (1931—32) ............................ 2,411 Sydafrikanska unionen (1931—32) .............. 846 Tunisien ................................... 1,710 Uruguay (1932—33) .................... omkr. 400 Vinskörden i s. Frankrike för de röda v. äger rum i början av sept., för de vita i okt. och pågår omkr. 4 veckor; i Tyskland är okt. i allmänhet druvans skördetid. Druvorna av tagas ibland icke i hela klasar utan avplockas efter hand som de ernå den rätta mognaden. Efter vinrankans beskaffenhet och druvans mognad sorterade druvor ge v. av olika kvalitet. För framställning av vissa vinsorter (bl. a. sherry), som kräva särskilt hög socker-halt hos musten, sammanföras de plockade druvorna på stora halmmattor, där de få ligga ända till 14 dagar för att erhålla den erforderliga sockerhalten. — De hopsamlade druvorna krossas, antingen i stora kar eller i särskilda kvarnar eller maskiner, och pressas i vinpressarna. 100 dir druvor ge därvid 60—80 dir must. Röda v. framställas av blå druvor, vilkas must underkastas den första jäsningen, »huvudjäsningen», tills, m. skalen. Alkoholbildningen befordrar därvid utlak-ningen av det i alkohol lättlösliga öninet. I regel avskiljas ej heller kärnor och stjälkar, varigenom dessas garvämnen bevaras åt v. Vid beredning av svagt färgade, s. k. vita v., vilka framställas av musten från såväl gröna som blå druvor, måste denna utvinnas, innan skalcellerna hunnit dö och jäsningen börjat; särskilt snabbt ske pressningen och skalens avskiljande vid champagneberedningen. Jäsningen inträffar mycket snart och förorsakas av jästsvampar på druvornas skal — ibland användas numera, särskilt för druvor av mindre god kvalitet, renkulturer av jästsvampar, olika för varje vinsort. Vid jäsningen övergår sockret till större delen i etylalkohol och kolsyra; därjämte bildas bl. a. glycerin, bärnstenssyra, fettsyror samt små mängder av olika högre alkoholer, vilka delvis ingå förbindelse med mustens syror och därvid bilda estrar. Dessa, åtskilliga aldehyder o. a. ieke närmare kända ämnen ge v. dess speciella bouquet och arom. Samtidigt minskas mustens halt av växtsyror, bl. a. genom utfäll-ning av vinsten, som är olöslig i alkohol. Hu-vudjäsningen. som äger rum i stora kar eller på fat. tar mycket olika tid — för bordeaux-viner omkr. 2 veckor, för tyska viner 2—3 mån., alltefter sockerhalt. Efter huvudjäsningen. oftast sedan v. fått vila någon kortare tid, omfylles. omdrages, det för att befrias från bottensats, druv, på väl rengjorda fat, i vilka en långsam efterjäsning fortsätter. Omdragning av v. på nya fat upprepas sedan flera ggr med i regel 3—4 månaders mellanrum. Sedan efterjäsningen upphört. klaras v., göres blankt, med äggvita, gelatin eller annat medel. Efter ytterligare omdragningar och även klarningar är v. färdigt för buteljering. De musserande v. undergå efterjäsningen på butelj (se Champagne och Musserande viner). För att få kraftigare jäsning, bättre färg och större hållbarhet på v. kan man tillsätta gips, som fäller äggviteämnena. För att minska syrehalten tillsätter man stundom kalciumkarbonat och socker (chaptalisering; jfr C h a p-t a 1), i andra fall utspädes den alltför sura musten med en sockerlösning, så att halten av syror och socker blir normal (g a 1 1 i s e-ring). Jäsningen upphör vid en alkoholstyrka av omkr. 15, sällan 17—18 volymprocent. Vid beredningen av söta v. avbrytes ibland jäsningen, medan större sockermängder ännu finnas kvar i musten, genom tillsats XX. 18