- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
547-548

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

547 Vin 548 av vinsprit (portviner och vissa andra starka v.) eller genom tappning på fat, fyllda med svaveldioxid (vita bordeauxviner). Torra v. erhållas, om jäsningen får fortskrida, tills det mesta av sockret omvandlats. Jfr beträffande vinodling och vinberedning bilder vid art Champagne. Ett enklare v. har uppnått en viss mognad och är tappningsfärdigt omkr. 2*/2 år efter skörden, för kvalitetsviner åtgår längre tid. De portugisiska vintagevinerna tappas dock på butelj redan efter två år, under det att de vanliga portvinerna lagras på fat minst 6—8 år. De flesta för export producerade v. äro årgångsviner, som bestå uteslutande av v., skördat under samma är på samma egendom. »Typviner», ss. champagne och starkviner, äro i regel sammansatta av till kvalitet och karaktär närstående v. av olika årgångar, blandade så, att v:s typ, oberoende av växlande karaktär hos olika års skördar, i största möjliga grad blir konstant. — Hos den franske vingårdsägaren på butelj tappade viner betecknas som slottstappade (chateau-viner) och bära på kork, etiketter och kapsyler växtplatsens lagligen skyddade märke; bordeauxtappning innebär, att vinet tappats på butelj hos vinhandlare i Bordeaux. — För tyska viner har beteckningen Originalabfül-lung ung. samma betydelse som slottstappning i fråga om franska viner; Cabinet el. Kabinettwein är ett sådant vin av mycket hög kvalitet. Orden Crescenz, Gewächs el. Wachstum (— vinodling, tillhörig...) jämte namn utvisa, att vinerna härleda sig från välskötta odlingar och att de av vinhandlare tappats i originaltillstånd, d. v. s. oblandade och utan sockertillsats. Auslese anger, att v. framställts av särskilt utvalda druvor, Spätlese att de noggrant utplockade druvorna fått nå en viss övermognad, innan de skördats, vilket gjort v. fylligare och sötare än vanligt. — Champagne, framställd utan sockertillsats av de bästa druvorna under ett särskilt gynnsamt vinår, erhåller beteckningen Brut. Efter tappningen lida de flesta lätta viner en viss tid av s. k. buteljsjuka, som påstås bero på en kemisk förening mellan v. och beståndsdelar i buteljglaset och som tidtals gör v. absolut onjutbart. För mera garvsyrehaltiga v. synes denna sjuka vara täml. långvarig (bordeauxviner intill 6 mån.); rhen- och moselviner övervinna den på omkring 2 mån. Det på butelj tappade v. undergår en ytterligare mognad, varunder det förbättras. — V. är såväl under jäsning och lagring som även efter tappning på butelj utsatt för en mängd sjukdomar. En allvarlig sådan är sticksyra. en ättiksyrejäsning i v., förorsakad av ättiksyrebakterier vid närvaro av luftens syre. Den uppträder mest hos äldre v., vilka förvaras i varma källare på fat, som icke äro alldeles fulla, eller på buteljer, vilkas korkar icke helt fuktas av v. En översikt av den tid, räknat från skörden, som olika slag av v. behöva för att nå sin högsta kvalitet, ter sig sålunda: mosel och maderia 2—3 år; rhenvin, champagne och enklare portvin 3—4 år; champagne av högre kvalitet och sherrv 4 år el. mera; bordeaux och bourgogne 4—5 år samt slottstappningar av bordeaux och vintageviner 7—8 år. Sedan ett v. nått sin högsta kvalitet, mister det åter efter hand sina goda egenskaper och kan efter längre tids förvaring bli helt odrickbart. Ett moselvin skall drickas senast efter 4—5 år, ett rhenvin kan nå dubbla åldern, medelgoda bordeauxviner bibehålla sin kvalitet 15—20 år, sådana av högre kvalitet deklinera först efter dubbla tiden; hållbarare än alla andra v. äro vintagevinerna (se V i n t a g e). Se även art. om olika v. Viner böra förvaras liggande, helst så orubbat som möjligt, i mörk, icke fuktig källare vid jämn temp. (10°—13° C). Röda bordeaux-och bourgogneviner böra serveras vid vanlig rumstemp. (18°—20°) — tempereringen bör ske mycket långsamt, ej med varmt vatten el. dyl. —, vita bordeaux- och bourgogneviner liksom rhen- och moselviner vid omkr. 10°— 12°, något högre för finare märken. En torr champagne serveras vid samma temp. som ett högre märke av vit bordeaux; söt champagne bör vara kallare. Serveringstemp. för starka viner bör vara 13°—15°, för enklare starka viner även lägre. Röda bordeaux- och bourgogneviner av äldre årgångar samt portviner böra före serveringen upphällas på karaff (dekanteras), så att bottensatsen ej medföljer vid servering. Genom dekanteringen kommer även vinets bouquet bättre till sin rätt. I Sverige brukas vanligen till soppor madeira eller sherry, till fisk rhen-och moselviner el. vita bordeaux- och bourgogneviner, till kötträtter röda bordeaux- och bourgogneviner, till desserter sherry el. madeira, till frukt el. ost och kex portvin. Champagne el. andra musserande v. kunna serveras ganska oberoende av matsedeln och äro ofta vid en middag genomgående vin. Enl. gällande tulltaxa uppdelas v. i två huvudgrupper, v. med en alkoholhalt t. o. m. 14 volymprocent (lätta v.) och v. med högre alkoholhalt (starka eller heta v.). Alkoholhalten i volymprocent för olika i Sverige saluhållna v. är följande: bordeauxviner (de vita något alkoholhaltigare än de röda) ............................ 9—12 bourgogneviner ......................... 10—14 rhen- och moselviner ................... 9—11 champagne .............................. 11—13 chianti (ital. vin) .................... 10—13 malaga och muskat ...................... 14—18 madeira, portviner och sherry .......... 18—20 veimut ................................. 16—18 Före tillkomsten av nuv. rusdryckslagstift-ning och partihandelsorganisation förekom i Sverige i icke ringa omfattning försäljning av som v. betecknade drycker, vilka endast till en mindre del innehöllo verkligt v. och f. ö. potatissprit, safter, socker, vatten och även essenser. De salufördes under bestickande namn, »Old red portwine», »Extra gammalt portvin Oporto», voro billiga och spritstarka och rönte stor åtgång. Även verkliga druv-viner blevo under denna tid ofta efter importen föremål för en behandling (bl. a. sprittillsättning), som betog v. dess karaktär av äkta vara. Dessa missförhållanden äro sedan 1919 undanröjda. Vid försäljning av dryck, som enligt gällande svensk rusdryckslag-stiftning (se Spritdryckslagstift-n i n g) är att anse såsom v. (»varje genom alkobolisk jäsning framställd dryck, som är tillverkad av saft, pressad av druvor, bär,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 27 18:28:35 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free