Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547
Vin
548
av vinsprit (portviner och vissa andra starka
v.) eller genom tappning på fat, fyllda med
svaveldioxid (vita bordeauxviner). Torra v.
erhållas, om jäsningen får fortskrida, tills
det mesta av sockret omvandlats. Jfr
beträffande vinodling och vinberedning bilder vid
art Champagne.
Ett enklare v. har uppnått en viss mognad
och är tappningsfärdigt omkr. 2*/2 år efter
skörden, för kvalitetsviner åtgår längre tid.
De portugisiska vintagevinerna tappas dock
på butelj redan efter två år, under det att
de vanliga portvinerna lagras på fat minst
6—8 år. De flesta för export producerade v.
äro årgångsviner, som bestå uteslutande av
v., skördat under samma är på samma
egendom. »Typviner», ss. champagne och
starkviner, äro i regel sammansatta av till
kvalitet och karaktär närstående v. av olika
årgångar, blandade så, att v:s typ, oberoende
av växlande karaktär hos olika års skördar,
i största möjliga grad blir konstant. — Hos
den franske vingårdsägaren på butelj tappade
viner betecknas som slottstappade
(chateau-viner) och bära på kork, etiketter och
kapsyler växtplatsens lagligen skyddade märke;
bordeauxtappning innebär, att vinet tappats
på butelj hos vinhandlare i Bordeaux. — För
tyska viner har beteckningen
Originalabfül-lung ung. samma betydelse som
slottstappning i fråga om franska viner; Cabinet el.
Kabinettwein är ett sådant vin av mycket
hög kvalitet. Orden Crescenz, Gewächs el.
Wachstum (— vinodling, tillhörig...) jämte
namn utvisa, att vinerna härleda sig från
välskötta odlingar och att de av
vinhandlare tappats i originaltillstånd, d. v. s.
oblandade och utan sockertillsats. Auslese anger,
att v. framställts av särskilt utvalda druvor,
Spätlese att de noggrant utplockade druvorna
fått nå en viss övermognad, innan de skördats,
vilket gjort v. fylligare och sötare än vanligt.
— Champagne, framställd utan sockertillsats
av de bästa druvorna under ett särskilt
gynnsamt vinår, erhåller beteckningen Brut.
Efter tappningen lida de flesta lätta
viner en viss tid av s. k. buteljsjuka,
som påstås bero på en kemisk förening mellan
v. och beståndsdelar i buteljglaset och som
tidtals gör v. absolut onjutbart. För mera
garvsyrehaltiga v. synes denna sjuka vara
täml. långvarig (bordeauxviner intill 6 mån.);
rhen- och moselviner övervinna den på
omkring 2 mån. Det på butelj tappade v.
undergår en ytterligare mognad, varunder det
förbättras. — V. är såväl under jäsning och
lagring som även efter tappning på butelj utsatt
för en mängd sjukdomar. En allvarlig sådan
är sticksyra. en ättiksyrejäsning i v.,
förorsakad av ättiksyrebakterier vid närvaro av
luftens syre. Den uppträder mest hos äldre v.,
vilka förvaras i varma källare på fat, som
icke äro alldeles fulla, eller på buteljer,
vilkas korkar icke helt fuktas av v.
En översikt av den tid, räknat från
skörden, som olika slag av v. behöva för att nå
sin högsta kvalitet, ter sig sålunda: mosel
och maderia 2—3 år; rhenvin, champagne och
enklare portvin 3—4 år; champagne av högre
kvalitet och sherrv 4 år el. mera; bordeaux
och bourgogne 4—5 år samt slottstappningar
av bordeaux och vintageviner 7—8 år. Sedan
ett v. nått sin högsta kvalitet, mister det åter
efter hand sina goda egenskaper och kan efter
längre tids förvaring bli helt odrickbart. Ett
moselvin skall drickas senast efter 4—5 år,
ett rhenvin kan nå dubbla åldern, medelgoda
bordeauxviner bibehålla sin kvalitet 15—20
år, sådana av högre kvalitet deklinera först
efter dubbla tiden; hållbarare än alla andra
v. äro vintagevinerna (se V i n t a g e). Se även
art. om olika v.
Viner böra förvaras liggande, helst så
orubbat som möjligt, i mörk, icke fuktig källare
vid jämn temp. (10°—13° C). Röda
bordeaux-och bourgogneviner böra serveras vid vanlig
rumstemp. (18°—20°) — tempereringen bör
ske mycket långsamt, ej med varmt vatten
el. dyl. —, vita bordeaux- och bourgogneviner
liksom rhen- och moselviner vid omkr. 10°—
12°, något högre för finare märken. En torr
champagne serveras vid samma temp. som ett
högre märke av vit bordeaux; söt champagne
bör vara kallare. Serveringstemp. för starka
viner bör vara 13°—15°, för enklare starka
viner även lägre. Röda bordeaux- och
bourgogneviner av äldre årgångar samt portviner
böra före serveringen upphällas på karaff
(dekanteras), så att bottensatsen ej
medföljer vid servering. Genom dekanteringen
kommer även vinets bouquet bättre till
sin rätt. I Sverige brukas vanligen till
soppor madeira eller sherry, till fisk
rhen-och moselviner el. vita bordeaux- och
bourgogneviner, till kötträtter röda bordeaux- och
bourgogneviner, till desserter sherry el.
madeira, till frukt el. ost och kex portvin.
Champagne el. andra musserande v. kunna
serveras ganska oberoende av matsedeln och äro
ofta vid en middag genomgående vin.
Enl. gällande tulltaxa uppdelas v. i två
huvudgrupper, v. med en alkoholhalt t. o.
m. 14 volymprocent (lätta v.) och v. med högre
alkoholhalt (starka eller heta v.).
Alkoholhalten i volymprocent för olika i
Sverige saluhållna v. är följande:
bordeauxviner (de vita något alkoholhaltigare
än de röda) ............................ 9—12
bourgogneviner ......................... 10—14
rhen- och moselviner ................... 9—11
champagne .............................. 11—13
chianti (ital. vin) .................... 10—13
malaga och muskat ...................... 14—18
madeira, portviner och sherry .......... 18—20
veimut ................................. 16—18
Före tillkomsten av nuv.
rusdryckslagstift-ning och partihandelsorganisation förekom i
Sverige i icke ringa omfattning försäljning
av som v. betecknade drycker, vilka endast
till en mindre del innehöllo verkligt v. och
f. ö. potatissprit, safter, socker, vatten och
även essenser. De salufördes under
bestickande namn, »Old red portwine», »Extra gammalt
portvin Oporto», voro billiga och spritstarka
och rönte stor åtgång. Även verkliga
druv-viner blevo under denna tid ofta efter
importen föremål för en behandling (bl. a.
sprittillsättning), som betog v. dess karaktär av
äkta vara. Dessa missförhållanden äro sedan
1919 undanröjda. Vid försäljning av dryck,
som enligt gällande svensk
rusdryckslag-stiftning (se
Spritdryckslagstift-n i n g) är att anse såsom v. (»varje genom
alkobolisk jäsning framställd dryck, som är
tillverkad av saft, pressad av druvor, bär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
