Vind 557 meterminimum), m e d s o 1 s kring lufttrycks-maximuni (barometermaximum). Holländaren Buys-Ballot (se d. o.) införde den bari ska vindlagen (se Buys-Ballots lag). Mera ingående undersökningar visa, att centrum för det lägsta lufttrycket i själva verket befinner sig i en riktning mot vänster av omkr. 60° från vindriktningen vid jordytan. På en luftmassa verkar dels den s. k. gradientkraften, som strävar att föra luftmassan från det höga till det låga lufttrycket i vinkelrät riktning mot isobarerna, dels jordrotationens avböjande kraft, som på n. halvklotet är riktad till höger och vinkelrät mot rörelseriktningen, samt slutligen den friktionskraft, som uppkommer genom jordytans och närliggande luftmassors motstånd mot rörelsen. Ju mera friktionen kan försummas, desto mera kommer vindriktningen att sammanfalla med isobarernas riktning. På större höjd, 1,000 m och däröver, blåser v. nästan parallellt med isobarerna. I närheten av jordytan — särskilt gäller detta, om terrängen är kuperad — är friktionen stor, och vinkeln blir betydande mellan vindriktning och isobarriktning (omkr. 30°). Vindriktningen ändrar sig därför i normalt fall på n. halvklotet medsols. då man förflyttar sig från lägre till högre nivå. Jordrotationens avböjande kraft (se ovan) kan matematiskt till sin storlek uttryckas genom produkten: 2 . M . V • W • sin rp, där M är den luftmassa, på vilken den verkar, V dess hastighet, W jordrotationens vinkelhastighet och (p breddgraden. Den avböjande kraften är oberoende av luftmassans rörelseriktning och till storleken bestämd av ovan angivna uttryck. Genom landets uppvärmning eller avkylning i förhållande till havet uppkomma förhållanden, likartade med dem, som schematiskt åter-givits på bilden på sp. 556. Härigenom uppstå land- och havsvind samt m o n s u n-vindarna. Genom landytans starkare avkylning än havsytan under natten utbildas högre lufttryck över land än över hav, varigenom en luftströmning från land mot hav uppkommer (landvind, även kallad nattvind). Förhållandet under dagen är omvänt (havsvind, dagvind). Friktionen är i fråga om dessa luftströmmar, som äro begränsade till de lägsta luftlagren, stor, och v. blåser därför nästan rätt ut från det höga mot det låga lufttrycket. Liknande uppvärmnings- och av-kylningsförhållanden beträffande vinter- och sommarhalvåret betinga uppkomsten av de s. k. monsun vindarna (se M o n s u n). På hösten och vintern avkylas i regel kontinenterna hastigare än havet, varvid över landmassorna utbildas högtryckseentra, vilka medsols omkretsas av ett vindsystem. Under våren och sommaren uppvärmas kontinenterna hastigare än haven, och lågtryckscentra utbildas då över de förra, v. blåsa då enl. den bariska vindlagen motsols kring de kontinentala lågtrycken. Inom de tempererade zonerna, där cyklonerna draga fram, vanligen i riktning från v. mot ö., äro de förut nämnda förhållandena så störda av mera tillfälliga och övergående väderleksfenomen, att monsun-effekten endast föga framträder. Undersöker man medelförhållandena, finner man emellertid även t. ex. i Sverige en tydligt utpräglad 558 sydvästmonsun under vintern, betingad av kontrasten mellan det europeisk-asiatiska kontinentalblockets högtryck och Atlantens lågtryck. Betydligt mera regelbunden och starkt utpräglad är t. ex. nordöstmonsunen över Främre Indien under vintern, avlöst av en sydvästmonsun under sommaren. Den starka uppvärmningen av ekvatoriella trakter, i jämförelse med högre breddgraders, ger upphov till passadvindarna (se Passa-d e r). Dessa v. kunna betraktas som led i ett stort strömningssystem — den allmänna cirkulationen —, genom vilket värmeenergi transporteras från ekvatorn, där ett stort överskott föreligger, till högre breddgrader, vilkas underskott därigenom täckes. Liksom vindriktningen (se ovan) ändrar sig även vindstyrkan starkt med stigande höjd. Den tilltar till omkr. det dubbla värdet från marken till 500 m höjd. Därefter är tilltagandet med höjden ringa. Av observationer över det till stora höjder utslungade vulkanstoftets förflyttning, över cirrusmolnens rörelse samt av de fåtaliga observationer över luftrörelsen medelst pilotballonger, som nå över 10,000 m höjd, synes framgå, att v. inom de nedersta delarna av stratosfären eller övre delarna av troposfären (se A e r o 1 o g i) i allm. är riktad från väster mot öster. Särskilt inom områden, där cyklonerna draga fram (50°—75° latitud), äro dock förhållandena tidtals omkastade. I de övre delarna av stratosfären måste man antaga östliga v. av avsevärd styrka. Vindstyrkans dagliga gång är i fråga om medelvärden utpräglad vid landstationer. Variationen följer temp., med ett maximum kl. 14—15 och ett minimum under morgontimmarna. Maxi-mivindstyrkan är vid landstationer i allm. omkr. dubbelt så hög som minimivindstyrkan. över havet är den dagliga perioden ringa, ocli vid Sveriges kuststationer ligger maximum blott omkring 20 % högre än minimum. — Frekvensen av hårda v. är under Sveriges klimatiska betingelser mycket större under vinterhalvåret än under sommarhalvåret. Antalet timmar med hård v., överstigande 7 Beaufort, är i jan. omkr. 4 ggr så stort som i juli. Från 31 svenska stationer inrapporterades åren 1907—20 185 orkaner, varav omkr. 36 falla på var och en av månaderna nov.— jan. men blott två på var och en av månaderna april—juli. — Lokaia stormcentra av stor styrka utbildas stundom (se S k y d r a g). Hos grekerna och romarna angavs vindriktningen genom ett vindnamn, t. ex. kaikias, grek, namn för nordöstvinden, zefyros, sydvästvinden. Indelningen i fyra huvudvindriktningar och utvecklingen till en vindriktnings-skala genom delning i lika vinklar härleda sig från Karl den stores tid. Vissa v., vilkas verkningar äro särskilt påfallande, betecknas dock ännu i många trakter med särskilda namn. För Medelhavets v. delar är den tryckande varma ökenvinden s c i r o c c o från s. ö., s. eller s. v. typisk. Maestro är en i samma trakter uppträdande, vanl. hård nordvästvind, som i regel medför klart väder. Den är i s. ö. Frankrike, där benämnd m i s-t r a 1, ofta mycket häftig. Betingade av kontrasten mellan land och hav och därav orsakad lufttrycksfördelning äro de mycket be