559 Vind—Windelband 560 ständiga nordvästvindarna — de etesiska v. (e t e s i e r) — på ö. Medelhavet. Liksom maestron medföra de klart väder och sätta därför sin prägel på klimatet: etesiskt klimat. Besvärande för liv och samfärdsel äro de stoft- och sandförande, ytterst torra ökenvindarna samum, c h a m s i n (Egypten), harmattan (övre Guinea) och de vanl. från n. ö.—n. v. blåsande snöstormar, som i Sibirien benämnas buran (se d. o.) och p ü r g a, i Nordamerika b 1 i z z a r d (se d. o.). Bourrasqueäri Frankrike benämning på en häftig v. av starkt växlande riktning. — Vindhastigheten, sådan den vanl. anges, hänför sig till luftrörelsens komponent parallellt med jordytan. I regel förefinnes emellertid även en upp- el. nedåtgående rörelse, ehuru den i allm. är svagare utbildad. Särskilt i trakter med starkt kuperad terräng får v. emellertid ofta sin karaktär genom den av topografien framtvingade vertikala rörelsen. — De kalla fallvindarna på Norges v. kust äro av samma art som b o r a n vid n. ö. kusten av Adriatiska och Svarta haven. Genom utstrålning starkt avkylda luftmassor störta här nedåt på grund av sin större täthet. — Oftast anta emellertid nedåtströmmande luftmassor, på grund av den adiabatiska uppvärmningen, en temp., som är högre än omgivande lufts: föhnvinden på nordsidan om Alperna, c h i n o o k på östsidan av Klippiga bergen och landvinden vid Grönlands kust äro varma och förhållandevis torra v. — Vid täml. lugnt väder plägar i dalar och klyftor v. blåsa i riktning från dalen mot höjderna; om natten sjunker den på sluttningarna avkylda luften nedåt i dalen: även här föreligger alltså en bestämd skillnad mellan dagvind och nattvind. Stundom få även dessa bestämda namn. Så kallas t. ex. dagvinden vid Comosjön breva. nattvinden tivano. A. Ä. Vind, dansk adelssläkt, känd från 1200-ta-let. Jörgen V. (1593—1644) blev räntmästare 1627, riksråd 1640 och riksamiral 1643. En hans diplomatiska beskickning i Stockholm 1640 misslyckades. Ilan sårades dödligt i slaget på Kolberger Heide 1644. ITans son Holger V. (1623—83) blev gehejmeråd 1669 och var en tid förlovad med Kristian IV:s dotter Sofie Elisabeth. Han var vicekansler i kansliet från 1679. Hans son Frederik V. (1662—1702) var stiftamtman. Han blev stamfader till släkterna Krag-Juel-V. och Krag-Juel-V.-Frijs (jfr Friis 2). Om släkten se Danmarks Adels Aarbog 1886. P. E-t. Vinda, bot., se C o n v o 1 v u 1 u s. Vinda, sjöv., dets. som hiva (se d. o.). Vindarnas torn, se Andronikos, med bild. Wi'nd»iu, off. V e n t s p i 1 s, hamnstad i v. Lettland, prov. Kurland, vid Östersjön och mynningen av floden Windau (lett. Venta) ; 17,253 inv. (1930). Rymlig djuphamn, som sällan spärras av is, med direkt järnvägsförbindelse till Riga; sågverk, export av trävaror och spannmål. — Om Sveriges tullinkomster (licenter) i W. 1630—35 se E. Wendt, »Det svenska licentväsendet i Preussen 1627 —1635» (1933; akad. avh.). W. var 1659 besatt av svenskarna. S. F.;B. H-d. Under världskriget besköts W. av en tysk torpedbåt 1914, varjämte 1915 hamnen bombarderades av tyska flygare. Sedan W. där- efter besatts av tyskarna, utsattes det för ryskt flygbombanfall sept. 1915. Av bolsje-vikerna besattes W. jan. 1919, intogs febr. s. å. av baltiska och tyska trupper; i juni 1919 intågade lettiska trupper i W. ö-g. Wfndåus, Adolf, tysk kemist, Nobelpristagare (f. 1876), från 1915 prof, i kemi i Göttingen. W. har utfört banbrytande undersökningar över de s. k. sterinerna, d. v. s. i djur- och växtkroppen förekommande kvävefria, högmolekylära alkoholer (jfr Lipoi-der), av vilka koles-terin i gallstenar är det mest bekanta. Han har bl. a. utrett deras samband med å ena sidan gallsyrorna, å den andra det anti- rachitiska vitaminet D, vari det i svampar och i jäst förekommande sterinet ergosterin övergår vid bestrålning med ultraviolett ljus. W. erhöll 1928 års Nobelpris i kemi. G. S-ck. Vindblommor, bot., se P o 11 i n a t i o n, sp. 1190—91. Vindbrygga (Vindbro), vid äldre befästningsverk förekommande bro över vallgraven, som omgav vallen el. muren. Med ett vindspel kunde v. uppdragas av den försvarande, för att förbindelsen med framför liggande terräng skulle förhindras. L. af P. Vindböjtel, ka raktärslös, opålitlig ung man. Vindböjtlar, ihåliga bakelser av petit chou-smet, vanl. utspritsade i S-form. V. äro i allm. ofyllda. D-e. Wi'ndelband [-bant], Wilhelm, tysk filosof (1848—1915), prof, i Zürich 1876, Frei-burg im Breisgau 1877, Strassburg 1882 och Heidelberg 1903. W. tillhörde nykantianismen (se d. o.) och ansåg, att Kant definitivt vederlagt metafysiken. Han avböjer tanken, att kunskapen innebär avbildande av en transcendent verklighet. Däremot gälla vissa överindividuella logiska normer, och omdömet innebär ett erkännande eller förkastande av dessa. Ett omdöme bör sålunda icke fällas där för, att det är sant; det är sant därför, att det bör fällas. Även överindividuella etiska och estetiska normer gälla, och filosofien är över huvud den kritiska vetenskapen om de allmängiltiga värdena. — Ur vetenskapssystematisk Vindbrygga.