Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vindhjul el. Vindmotor - Windhoek - Vindhyabergen - Vindhålor, Eolsgrottor - Vindicera - Vindikationsrätt - Vinding, Rasmus - Windisch, Ernst Wilhelm Oskar - Windisch-Graetz, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
Windhoek—Windisch-Graetz
564
Bild 1. Vindhjul. — Bild 2.
Vindhjulsmotorn med avtagen
skyddsliuv.
ex. genom att det vrider sig ur vind). Vid
frånslagning av motorn ställes i det
avbildade v. vindfanan parallellt med hjulet,
varvid detta stannar och fasthålles av en
bromsanordning. V. av detta slag användas mest
för uppfordring av vatten, pumpning vid
in-vallning (se d. o.) samt för
bevattningsända-mål. Jfr Vindelektricitetsverk. —
Den enda nämnvärt använda vindmotorn med
vertikal axel är den s. k. Savoniusrotorn, som
har två vingar eller skövlar, vilka tills, i
horisontalgenomskärning bilda ung. formen av
ett S. Den nyttjas för drift av
ventilationsanordningar i fartyg o. dyl. O. B-n.
Windhoek [vi’nthök], ty. Windhuk,
huvudstad i mandatområdet Sydvästafrika, i det
inre höglandet n. om vändkretsen; 15.019 inv.
(1931; 3,809 vita 1926). Modern stad med
vackra offentliga byggnader. Missionscentrum,
flera skolor, sjukhus m. m. W. är en viktig
handelsstad och har järnvägsförbindelse med
Walvis bay och Sydafrikanska unionen.
Vindhyabergen [vi’ndjo-], bergsträcka i
Främre Indien, utgöra eg. sydranden av
Mal-was och Bundelkhands platåland och stupa
brant mot Narbadas dalgång. S. om denna
löpa Satpurabergen, som bilda Dekkanplatåns
nordkant. V. anses markera gränsen mellan
n. Indien och Dekkan.
Vindhålor, Eolsgrottor, strandgrottor i
karstlandskap med mynningen delvis under
havsytan och med en sötvattensflod
utmynnande i dem. När vid växlingar av
vattenståndet sötvatten strömmar ut ur el. saltvatten
strömmar in i grottan, uppstår av
luftströmningen ett mer el. mindre kraftigt dån. — V.
förekomma vid ö. Medelhavets kuster, särskilt
i Istrien och Dalmatien. K. A. G.
Vindicèra (lat. vindicäre, taga i anspråk),
göra anspråk på, återvinna. Jfr V i n d i k
a-tionsrätt.
Vindikationsrätt, rätt att återkräva sin
egendom från den, som har egendomen i
besittning. Enl. alla rättssystem tillkommer v.
principiellt ägaren, såframt han ej på grund
av särskilt förhållande till innehavaren är
skyldig låta denne förbli i besittningen.
Grundsatsen, som funnits i såväl romersk
som germansk rätt, fick i den förra sin
begränsning genom stadgandena om hävd (se
d. o.). I nyare rätt, som i huvudsak följt
den romerska, har beträffande lös egendom
hävden så tillvida blivit överflödig, som vissa
i god tro gjorda förvärv omedelbart tryggats
mot v. Redan i äldre tysk rätt bestod
grund
satsen »Hand muss Hand wahren», d. v. s.
att, om en ägare frivilligt lämnat sin lösa
egendom i annans besittning och denne
av-hänt sig egendomen, ägaren ej skulle kunna
återfordra den, om dess innehavare vid
förvärvet ej vetat annat, än att hans fångesman
haft rätt att förfoga däröver. En
modifikation i denna grundsats gav ägaren v. men
allenast mot lösen. 1 sådan form vann
grundsatsen tidigt insteg i svensk rätt och har i
1734 års lag uttryckligen fastställts.
Därefter har praxis gått än vidare, så att
numera allmänt tillämpas regeln, att, om
någon i god tro fått lös sak sig överlåten av
annan än ägaren, denne ej kan återkräva
saken utan mot lösen, oavsett huru den
kommit ur hans besittning. Med denna regel har
v. i Sverige underkastats större
inskränkningar än någonstädes eljest. Närmast svensk
rätt står schweizisk, som dock medger
v. utan lösen beträffande stulna lösören, blott
de ej inköpts på offentlig auktion eller i
öppna marknaden. Finländsk rätt utesluter
icke ens vid nu nämnda inköp den bestulne
ägarens v. Allmänt, i både svensk och
utländsk rätt, skyddas förvärv i god tro av
penningar och innehavarpapper mot v. Jfr
Besittning, God tro, Klander och
Tredje man. C. G. Bj.
Vinding, Rasmus, dansk rättslärd (1615
—84). Blev rektor i Sorö 1641 och prof, vid
univ. 1648 samt var dessutom assessor och
refe-rendarie i Höjesteret. V. utgav 1665 ett verk
om Köpenhamns univ. Hans huvudförtjänst
är ett utkast till Kristian V:s danska lag
1683, som i allt väsentligt lades till grund för
den slutgiltiga texten. P. E-t.
Wi’ndisch, Ernst .Wilhelm Oskar,
tysk språkforskare (1844—1918), 1872 prof, i
Heidelberg, 1875 i Strassburg och 1877 i
Leipzig. W :s skrifter röra sig framför allt
på indiskt och keltiskt område; på båda dessa
var W. en av sin samtids mest framstående
filologer. Han utgav bl. a. »Mära und Buddha»
(1895), »Buddha’s Geburt und die Lehre von
der Seelenwanderung» (1908), »Die
Komposition des Mahävastu» (1909) och »Geschichte
der Sanskrit-Philologie und indischen
Alter-thumskunde» (2 dir, 1917—20; oavslutat).
Bland hans keltiska arbeten märkas
»Kurz-gefasste irische Grammatik» (1879), »Irische
Texte» (I 1880, II—IV, tills, m. W. Stokes, 1884
—1909), »Täin bo Cualnge» (1905) och »Das
keltische Brittannien bis zu Kaiser Arthur»
(1912). J.Ch-r.
Windisch-Graetz [vPndiPgr^ts], österrikisk
furstlig släkt, som
1551 blev friherrlig,
1557 grevlig och 1804
riksfurstlig. Huset
mediatiserades 1806.
— Alfred C a n d
i-dus Ferdinand,
furst von W.,
fältmarskalk (1787—1862),
deltog i Napoleonsk
ri-gen, avancerade 1833
till
fältmarskalklöjtnant och blev 1840
kommenderande
general i Böhmen. Han
be-tvang juni 1848 upp-
A. C. F. von
Windisch-Graetz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
