Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Windelband, Wilhelm - Vindelektricitetsverk - Vindelicien - Vindeln - Vindelälven - Windermere - Windesheimkongregationen - Vindex - Vindfana, Anemoskop - Vindflöjel - Vindfång - Vindgrottor - Windham, William - Vindhastighet - Vindhavre - Vindhjul el. Vindmotor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
561
Vindelektricitetsverk—Vindhjul
562
synpunkt betydelsefull är W:s indelning av
vetenskaperna i »nomotetiska»,
lagvetenskaper, och »idiografiska», beskrivande enskilda
företeelser. Denna indelning motsvarar
närmast, ehuru icke fullständigt, indelningen i
naturvetenskaper och historiska vetenskaper. De
senare äro även ledda av värdesynpunkter.
W:s idéer äro framställda i en del smärre
skrifter och föga utförda men ha verkat
befruktande på många tänkare, särskilt Rickert,
Lask och Miinsterberg. Även som
filosofihistoriker var W. betydande. Skr.: »Präludien»
(1884; 8:e uppl., i 2 bd, 1921; sv. övers, i urval
1915), »Über Willensfreiheit» (1904; 4:e uppl.
1923), »Geschichte der neueren Philosophie»
(2 bd, 1878—80; 8:e uppl. 1922), »Geschichte
der alten Philosophie» (i I. v. Möllers
»Hand-buch der klassischen Altertumswissenschaft»,
1888; 4:e uppl. 1923), »Lehrbuch der Geschichte
der Philosophie» (1893; 6:e uppl. 1924) m. fl.
— Monogr. av H. Rickert (1915). G. O-a.
Vindelektricitetsverk, mindre kraftverk,
vid vilka man utnyttjar vindkraft för
alstrande av elektrisk energi. Genom vindhjul
drivna elektriska likströmsgeneratorer pläga
i v. arbeta i kombination med
ackumulatorbatterier för att även vid vindstilla eller låga
vindhastigheter bereda tillgång till elektrisk
energi. Som dylik energi i Sverige flerstädes
blivit tillgänglig genom elektriska
distribu-tionsföretag, ha v. här ringa betydelse. Bg.
Vindellcien (lat. Vindeli’cia), romersk
provins från 15 f. Kr., omfattade urspr. ung. n. ö.
Schweiz med Bodensjön samt en del av
Bayern och Tyrolen. V. sammanslogs småningom
med Raetia (se d. o.). Huvudstad var Augusta
Vindelicorum (Augsburg). Invånarna,
Vinde-lici, voro kelter.
Vindeln, municipalsamhälle i Degerfors
socken, Västerbottens län, vid S. J. (Bräcke
—Boden) och Vindelälven; 243 har, 839 inv.
(1933). Invid V., som är tingsställe för
Degerfors tingslag, ligga länets folkhögskola,
lantmanna- och lanthushållsskolor. Tax.-värde å
fastighet 1,421,700 kr. (1932), tax. inkomst
714,030 kr. Blev municipalsamhälle 1925.
Vindelälven, Ume älvs största biflod,
hu-vudsakl. i Västerbottens län (se kartorna vid
art. Lappland och Västerbotten);
flodområde 12,650 kvkm, längd omkr. 450 km,
disponibel medelvatteneffekt nedom
Storvin-deln 39,900 hkr, utbyggd effekt endast 210
hkr (1932). Upprinner nära norska gränsen
i Arjeplogs socken, bildar i Lappland bl. a.
sjön Storvindeln (se d. o.), mottar från
vänster Laisälven (flodområde 2,980 kvkm), som
kommer från Nasafjället vid norska gränsen
och vid sammanflödet har större flodområde
än V., och förenar sig efter ett forsrikt lopp
med Ume älv vid Spöland i Västerbotten,
endast 25 km från älvens mynning. V:s
flodområde är vid sammanflödet med Ume älv
endast obetydligt mindre än huvudälvens.
Bland de största forsarna äro
Storforsen-Grundforsen (fallhöjd tills. 12,5 m) i Lappland
samt Mårdseleforsen (17,4 m), Renforsen (16,7
m), Kvarnforsen (14.5 m) och Långforsen (15,7
m) i Västerbotten; deras längd är 900—
2,900 m. Jfr U m e ä 1 G. R-ll.
Windermere [coi’ndomio], Englands största
insjö (14,8 kvkm), i grevsk. Lancashire och
Westmorland, är en av de för sin
naturskönhet berömda sjöarna i det s. k. Lake district.
Wi’ndesheimkongregationen [ häim ],
sammanslutning för reformer inom
klosterväsendet, som framgick ur Det gemensamma livets
bröder (se B r ö d e r). För medlemmar av
denna sammanslutning grundades 1386 ett kloster
i byn Windesheim nära Zwolle i Holland, som
under priorn J. Vos (1391—1424) nådde stor
berömmelse och blev medelpunkten för en
kongregation med ständigt ökat antal
dotterkloster (1402 voro de 7, 1500 voro de 97). 1451
erhöll W. i uppdrag att leda den stora
klosterreformen under 1400-talet, vars främste ledare
var prior Johannes Busch (d. omkr. 1480). W.
var hemvist för en mera praktiskt inriktad
mystik, vars främste representant var förf,
till »De imitatione Christi» (se T h o m a s a
K e m p i s). Med reformationen upphörde W :s
betydelse. HgPl.
Vi’ndex, I u 1 i u s, se N e r o.
Vind fana, Ane m osko p, meteor., se M
e-teorologiska instrument, sp. 1249,
och V i n d h j u 1.
Vindflöjel, se Väderflöjel.
Vindfång, avskärning innanför en
ytter-port, t. ex. till en sal el. kyrka, för att
mildra draget (jfr Tambur 1 c).
Vindgrottor, geol., dets. som vindhålor.
Windham [<oi’ndøm], William, engelsk
politiker (1750—1810). Led. av underhuset
1784, lämnade W. 1794 whigpartiet och var
till 1801 »seeretary at war» i Pitts kabinett.
1806—07 var han statssekr. i »alla talangers
ministär». W:s parlamentstal utgåvos i 3 bd
1812 och hans dagbok 1866. R. Sv-m.
Vindhastighet, se Vind.
Vindhavre, bot., dets. som flyghavre (se
Havre, sp. 661).
Vindhjul el. V i n d m o t o r, motor för
utnyttjande av vindkraften. De vanligaste v.
kunna sägas arbeta enl. samma princip som
en propeller (ehuru de upptaga kraft i st. f.
att avge den). Hjulet har vingar (segel), som
äro snedställda i förhållande till dess
rota-tionsplan och radiellt anordnade.
Snedställningen åstadkommer, att hjulet av vindens
tryck försättes i rotation. De enkla
väderkvarnarna (se Kvarn, sp. 348) ha vanl. fyra
vingar, anbragta på en i det närmaste
horisontal axel. Vingarna bilda en vinkel mot
hjulets rotationsplan av omkr. 28° närmast
axeln och 7° längst ut och äro alltså
skruv-formiga (skeva). Plana vingar, som även
förekomma, bilda vanl. en vinkel mot
rota-tionsytan av 12°—18°. Vid hjulets
inställning i vindriktningen vrides antingen hela
kvarnhuset (s. k. tyska väderkvarnar) eller
endast överdelen jämte hjulet (s. k.
holländska väderkvarnar). Reglering av den
upptagna kraften (vid för stark vind) kan ske genom
bromsning, vridning av v. ur vindriktningen,
avtäckning delvis av vingarna eller
automatiskt genom maskinella anordningar. — De
amerikanska egentliga vindmotorerna, som
monteras på höga ställningar eller »torn» av
stålkonstruktion, äro mindre och ha flera
vingar. Olika konstruktioner ha det
gemensamt, att hjulet automatiskt inställer sig i
vindriktningen (t. ex. genom en särskild
vindfana. anordnad vinkelrätt mot hjulet, se bild)
och reglerar sig självt efter vindens styrka (t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
