Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Vindtriangel—Wingate
572
Vindtriangel.
Vindtriangel, instrument för att beräkna
luitfarkosters kurs och fart. Med kännedom
om luftfarkostens hastighet, färdriktningen
samt vindens styrka och riktning kan ur v.
bestämmas dels den kompasskurs, som av
luftfarkosten skall styras, dels hastigheten i
förhållande till jordytan (färdhastigheten).
Därvid bör hänsyn tagas till att vinden ökar i
styrka med flyghöjden samt att den
vrider sig medsols med ökad flyghöjd. ö-g.
Vindtryck, meteor., se B eau f or t s
vindskala.
Windward islands [<oi’ndcnod aPlondz], eng.,
»öarna över vinden», se Antillerna.
Vindvridningslag, meteor., se D o v e, H. W.
Vindö. 1. ö, se Djurö och V ä r m d ö
(med karta).
2. Egendom i ö. Eds socken, Kalmar län,
Eå n. Smålandskusten; 1,330 har, därav 307
ar åker; tax.-värde 366,800 kr. (1933).
Huvudbyggnaden uppf. 1854—55 av frih. C. F.
Fleetwood. Har bl. a. tillhört riksrådet Sten
Banér, släkterna Wrangel, Wachtmeister, Key,
Fleetwood och Lybeck (från 1881).
Vindöga (fnisl. vindauga). 1. Lufthål i
taket på den gammalnordiska byggnaden,
ovanför eldstaden; fönster (da. vindue, eng.
window).
2. (Sjöd.) Den punkt på horisonten, som är
rakt i lovart.
Vindögdhet, se Skelning.
Wines [coälnz], Enoch Cobb,
nordamerikansk filantrop (1806—79). Var en av sin
tids främsta ledare inom fängelsereformernas
område, sekr. i Förenta staternas
fångvårds-förening, initiativtagare till den första
amerikanska fångvårdskongressen m. m. V. A-t.
Vinet [vinä’], Alexandre Rodolphe,
schweizisk reformert teolog,
litteraturhistoriker (1797—1847). Blev 1819 prästvigd och
s. å. prof, i franska litteraturen vid Basels
univ. Under en svår
sjukdom genomgick V.
1823 en omvändelse
i pietistisk riktning
med calvinsk
trosupp-fattning. I sin
programskrift »Mémoire
en faveur de la
liber-té des cultes» (1826)
yrkade han på
skilsmässa mellan stat och
kyrka. 1837 blev han
prof, i praktisk
teologi i Lausanne och
författade där sitt
huvudarbete, »Essai sur la manifestation
des convictions religieuses et sur la
sépara-tion de 1’église et de 1’état» (1842),
1800-talets mest betydelsefulla inlägg för
fullständig skilsmässa mellan stat och kyrka. 1840
utträdde han ur sin kyrkas tjänst och avsade
sig 1844 sin professur. Religiöst stod V.
1800-talsväckelsen nära men bekämpade dennas
kulturfientliga dogmatism. Som förkämpe för
den religiösa individualismen har han utövat
ett stort inflytande.
Även som litteraturhistoriker har V. haft
stor betydelse, främst genom sina alltjämt
lästa skrifter »Chrestomatie franqaise» (3 bd,
1829—30) och »Études sur la littérature
fran-Caise au XIXe siècle» (3 bd, 1849—51). Hans
samlade skrifter utgivas av Vinetsällskapet i
Lausanne (till 1931 11 bd). — Biogr. av Ph.
Bridel (1924), E. Seillière (1925) och J. de
Mestral Combremont (1930). Hg Pl.
Vinèta anses av moderna forskare vara ett
fantasinamn på den vendiska staden Wollin,
Jumne, Jullin, Jumin, uppkommet genom
dålig läsart av latiniserade formen Jumneta.
Stadens blomstringstid inföll under 900- och
1000-talet. Nära Jumne låg Jomsborg (se d. o.).
Senare har utbildats legenden om dess
omätliga rikedomar och dess gudlöshet, för vars
skull det bestraffades med att sjunka i havets
djup. — Jfr C. Schuchardt, »Arkona, Rethra,
V.» (2:a uppl. 1926). C. T-t.
Vinets falska mjöldagg, se Plasmopara.
Vinets gud, Üionysos (se d. o.).
Vinfamiljen, Vitäceae, koripetaler. De omkr.
450 arterna förekomma mestadels i
tropikerna och äro buskartade klängeväxter. De
viktigaste släktena äro Vitis (se V i n r a n k a),
Ampelopsis, vars klängen sakna sugskivor,
och Parthenocissus, som är självklättrande,
d. v. s. klängena ha sugskivor (se
Vildvin). E. S-g.
Winfrid, se B o n i f a t i u s, sp. 811.
Ving, socknar, se Norra Ving och S
ö-d r a Ving.
Vinga, klippö i Kattegatt, ytterst vid v.
inloppet till Göteborg (se karta vid d. o., sp.
185—186), Styrsö socken, Göteborgs och
Bohus län, med lots- och fyrplats. Fyren, urspr.
anlagd 1841, är en blänkfyr med en ljusstyrka
av 101,000 Hefnerljus. Den är utrustad med
internationell signal- och telegrafstation samt
radiopejlstation. Vid s. v. leden till Göteborg
ligger sedan 1929 V. fyrskepp (ljusstyrka
3,800 Hefnerljus) och på Buskär, s. om
fjärden V. sand, en blixtfyr (ljusstyrka 600
Hefnerljus), urspr. anlagd 1841.
Vingar. 1. (Zool.) Se Vinge.
2. (Bot.) Se Fjärillik och Nöt 1.
3. (Flygv.) Se Flygplan.
4. (Artill.) Se Vinggranat.
Vinga sand, fjärd innanför Vinga fyr. Här
går v. infartsleden till Göteborg (se karta vid
d. o., sp. 185—186).
Wingate [mfngélt], sir Francis
Regi-n a 1 d, baronet of Dunbar and Port
Sudan, brittisk militär och ämbetsman (f.
1861). Blev officer 1880, ingick 1883 i
egyptiska armén samt deltog med utmärkelse i
1880- och 1890-talets strider mot mahdisterna.
1899 slog W. i grund de mahdistiska
trupperna vid Om Debrikat, vilket betydde
mahdis-mens definitiva underkuvande. 1899—1916
var han generalguvernör över Sudan och
sir-dar för egyptiska armén, som han
förtjänstfullt organiserade. W. adlades 1898, blev 1899
överste och 1913 general. 1917—19 var han
high commissioner i Egypten. B. E-r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
