571 Vindtriangel—Wingate 572 Vindtriangel. Vindtriangel, instrument för att beräkna luitfarkosters kurs och fart. Med kännedom om luftfarkostens hastighet, färdriktningen samt vindens styrka och riktning kan ur v. bestämmas dels den kompasskurs, som av luftfarkosten skall styras, dels hastigheten i förhållande till jordytan (färdhastigheten). Därvid bör hänsyn tagas till att vinden ökar i styrka med flyghöjden samt att den vrider sig medsols med ökad flyghöjd. ö-g. Vindtryck, meteor., se B eau f or t s vindskala. Windward islands [<oi'ndcnod aPlondz], eng., »öarna över vinden», se Antillerna. Vindvridningslag, meteor., se D o v e, H. W. Vindö. 1. ö, se Djurö och V ä r m d ö (med karta). 2. Egendom i ö. Eds socken, Kalmar län, Eå n. Smålandskusten; 1,330 har, därav 307 ar åker; tax.-värde 366,800 kr. (1933). Huvudbyggnaden uppf. 1854—55 av frih. C. F. Fleetwood. Har bl. a. tillhört riksrådet Sten Banér, släkterna Wrangel, Wachtmeister, Key, Fleetwood och Lybeck (från 1881). Vindöga (fnisl. vindauga). 1. Lufthål i taket på den gammalnordiska byggnaden, ovanför eldstaden; fönster (da. vindue, eng. window). 2. (Sjöd.) Den punkt på horisonten, som är rakt i lovart. Vindögdhet, se Skelning. Wines [coälnz], Enoch Cobb, nordamerikansk filantrop (1806—79). Var en av sin tids främsta ledare inom fängelsereformernas område, sekr. i Förenta staternas fångvårds-förening, initiativtagare till den första amerikanska fångvårdskongressen m. m. V. A-t. Vinet [vinä'], Alexandre Rodolphe, schweizisk reformert teolog, litteraturhistoriker (1797—1847). Blev 1819 prästvigd och s. å. prof, i franska litteraturen vid Basels univ. Under en svår sjukdom genomgick V. 1823 en omvändelse i pietistisk riktning med calvinsk trosupp-fattning. I sin programskrift »Mémoire en faveur de la liber-té des cultes» (1826) yrkade han på skilsmässa mellan stat och kyrka. 1837 blev han prof, i praktisk teologi i Lausanne och författade där sitt huvudarbete, »Essai sur la manifestation des convictions religieuses et sur la sépara-tion de 1’église et de 1’état» (1842), 1800-talets mest betydelsefulla inlägg för fullständig skilsmässa mellan stat och kyrka. 1840 utträdde han ur sin kyrkas tjänst och avsade sig 1844 sin professur. Religiöst stod V. 1800-talsväckelsen nära men bekämpade dennas kulturfientliga dogmatism. Som förkämpe för den religiösa individualismen har han utövat ett stort inflytande. Även som litteraturhistoriker har V. haft stor betydelse, främst genom sina alltjämt lästa skrifter »Chrestomatie franqaise» (3 bd, 1829—30) och »Études sur la littérature fran-Caise au XIXe siècle» (3 bd, 1849—51). Hans samlade skrifter utgivas av Vinetsällskapet i Lausanne (till 1931 11 bd). — Biogr. av Ph. Bridel (1924), E. Seillière (1925) och J. de Mestral Combremont (1930). Hg Pl. Vinèta anses av moderna forskare vara ett fantasinamn på den vendiska staden Wollin, Jumne, Jullin, Jumin, uppkommet genom dålig läsart av latiniserade formen Jumneta. Stadens blomstringstid inföll under 900- och 1000-talet. Nära Jumne låg Jomsborg (se d. o.). Senare har utbildats legenden om dess omätliga rikedomar och dess gudlöshet, för vars skull det bestraffades med att sjunka i havets djup. — Jfr C. Schuchardt, »Arkona, Rethra, V.» (2:a uppl. 1926). C. T-t. Vinets falska mjöldagg, se Plasmopara. Vinets gud, Üionysos (se d. o.). Vinfamiljen, Vitäceae, koripetaler. De omkr. 450 arterna förekomma mestadels i tropikerna och äro buskartade klängeväxter. De viktigaste släktena äro Vitis (se V i n r a n k a), Ampelopsis, vars klängen sakna sugskivor, och Parthenocissus, som är självklättrande, d. v. s. klängena ha sugskivor (se Vildvin). E. S-g. Winfrid, se B o n i f a t i u s, sp. 811. Ving, socknar, se Norra Ving och S ö-d r a Ving. Vinga, klippö i Kattegatt, ytterst vid v. inloppet till Göteborg (se karta vid d. o., sp. 185—186), Styrsö socken, Göteborgs och Bohus län, med lots- och fyrplats. Fyren, urspr. anlagd 1841, är en blänkfyr med en ljusstyrka av 101,000 Hefnerljus. Den är utrustad med internationell signal- och telegrafstation samt radiopejlstation. Vid s. v. leden till Göteborg ligger sedan 1929 V. fyrskepp (ljusstyrka 3,800 Hefnerljus) och på Buskär, s. om fjärden V. sand, en blixtfyr (ljusstyrka 600 Hefnerljus), urspr. anlagd 1841. Vingar. 1. (Zool.) Se Vinge. 2. (Bot.) Se Fjärillik och Nöt 1. 3. (Flygv.) Se Flygplan. 4. (Artill.) Se Vinggranat. Vinga sand, fjärd innanför Vinga fyr. Här går v. infartsleden till Göteborg (se karta vid d. o., sp. 185—186). Wingate [mfngélt], sir Francis Regi-n a 1 d, baronet of Dunbar and Port Sudan, brittisk militär och ämbetsman (f. 1861). Blev officer 1880, ingick 1883 i egyptiska armén samt deltog med utmärkelse i 1880- och 1890-talets strider mot mahdisterna. 1899 slog W. i grund de mahdistiska trupperna vid Om Debrikat, vilket betydde mahdis-mens definitiva underkuvande. 1899—1916 var han generalguvernör över Sudan och sir-dar för egyptiska armén, som han förtjänstfullt organiserade. W. adlades 1898, blev 1899 överste och 1913 general. 1917—19 var han high commissioner i Egypten. B. E-r.