Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
Vingboons—Winge, M. E.
574
Vingboons [fi’i)bäns], Justus, holländsk
arkitekt, ledde 1653—56 arbetet på
riddar-huset i Stockholm och uppgjorde nya ritningar
till detta (se Riddarhus). Dess nuv.
utseende (med undantag av takresningen) är i
det huvudsakliga V :s verk. Senare uppförde
V. Trippenhuis i Amsterdam (fullb. 1664), som
mycket liknar riddarhuset. (E. L-k.)
Wingborg, Frans August,
djurskydds-vän (1861—1932), fil. kand, i Uppsala 1890.
Som student stiftade W. 1889 Nordiska
djurskyddsföreningen och var sedan dess ordf,
med endast ett par års avbrott. Från 1890
var W. utgivare av tidskr. Djurskyddet och
De Värnlösas Vän och inrättade i samband
därmed Djurskyddets expedition i Stockholm.
Han arbetade särskilt för effektivare
lagstiftning till djurens skydd. E. T. N.
Vingbredd, hos fåglar o. a. bevingade djur
avståndet mellan de utbredda vingarnas
spetsar.
Vinge. 1. (Zool.) Flygredskap hos vitt
skilda djur. V. finnas bland de ryggradslösa
djuren blott hos insekter (se d. o., sp. 627», där
de uppstå såsom i horisontalplanet tillplattade
tunna hudveek. De äro fästa vid översidan av
mellankroppens (thorax) första och andra
segment och röras genom muskler, som
kunna sammandragas hastigare än hos alla
andra djur, hos fluga 330 ggr i sek. Bland
ryggradsdjuren träffas inom alla klasser
former, som ha organ för rörelse i luften. Dessa
äro dels blott fallskärmar för glidflykt, dels
verkliga v. med aktiv verksamhet. Hos fiskar
finnas endast förstnämnda organ bildade av
bröstfenor (i vissa fall även bukfenor), t. ex.
hos flygfiskar (se d. o.) och flygsimpsläktet
(se d. o.). Vissa i träd levande grodor,
Rhaco-phorus, i tropiska Asien och Afrika ha
fotternas simhud så starkt förstorad, att en
fallskärm bildas. Bland nu levande kräldjur äro
blott draködlor (se d. o.) försedda med en
fallskärm. De utdöda flygödlorna (se d. o.) hade
v. för verklig flykt. Bland däggdjuren finnas
många släkten, som ha fallskärm av ett
hudveck, vilket sträcker sig längs kroppssidorna
och spännes ut mellan fram- och
baklemmarna, t. ex. hos flygpungdjur, flygekorrar (se
dessa ord) och taggsvansekorrar,
Anomaluri-dae. Hos fladdermöss (se d. o.) finnas
verkliga v. V. hos fåglar (se d. o., sp. 80 och bild 8)
äro byggda efter annan plan, och här
tillkommer ett nytt, väsentligt element, fjädrarna (se
Fjäder 1). Framlemmarna äro enbart
flygorgan. överarmen kan leda mot
skuldergör-deln i alla riktningar, övriga leder tillåta
blott böjning och sträckning i v:s
horisontalplan. Underarmsbenen äro i ändarna fast
förbundna. Av de tre fingrarna ha tummen (med
lillvingen) och tredje fingret blott en led, det
andra två. Detta skelett uppbär de fjädrar,
som bilda v.s flygyta, efter läge kallade
handpennor och armpennor (se d. o. och bild här)
samt de dem skyddande täckfjädrarna (jfr även
Fjäder 1). Fåglarnas flygförmåga gynnas
också av skuldergördelns byggnad,
bröstbenets kam till fäste för flygmuskler,
utbildningen av luftsäckar m. m. Lönnb.
2. (Bot.) Se Fjärillik och Nöt 1.
3. (Flygv.) Se Flygplan.
Vinge är den genealogiska, av
sköldmärket föranledda benämningen på en frälse-
släkt, som under 1400- och 1500-talet var
bofast i Västergötland och Värmland; ätten bar
själv icke något släktnamn. Den ryktbaraste
ättemedlemmen är Nils Olsson till
Skof-teby i Västergötland. Han tog berömlig del
i befrielsekriget mot Kristian II, då han
höjde upprorsfanan i Värmland och på Dal och
därefter i spetsen för en allmogehär spred
resningen över Västergötland. Länge högt
värderad av Gustav Vasa, inkallades han
redan under dennes riksföreståndartid i
riksrådet och blev 1528 riddare. 1529 anslöt han
sig emellertid till det s. k. västgöta upproret
mot konung Gustav och blev fördenskull på
riksdagen i Strängnäs s. å. dömd till döden;
han avrättades i Stockholm 5 juli. G. C-n.
Winge, Adolph II e r 1 u f, dansk zoolog
(1857—1923). Blev fil. mag. 1881 och 1885
fast anställd vid zoologiska museet i
Köpenhamn. I »Om pattedyrenes tandskifte i sær
med hensyn til
t;en-dernes form» (1882)
framställde W. en
snillrik teori, som
förklarade hur även de
mest komplicerade
tandhildningar kunna
härledas från de
primitiva trespetsade
tänderna hos de äldsta
däggdjuren från
jura-tiden och dessa från
enspetsade. W. skrev
mycket i verket »E
museo Lundii» (3 bd,
1888—1915), som innehåller genealogiska
översikter över flertalet däggdjursordningar,
baserade på P. V. Lunds (se d. o.) samlingar. Om
insektätare och valdjur utkommo
specialarbeten 1917—18. En ny, revid. uppl. av hans
översikter i ovannämnda verk, »Pattedyr-shegter»,
utkom i 3 bd 1923—24. W. bearbetade även
ben-fynd från boplatser o. a. fyndkällor. Bland hans
faunistiska arbeten märkas verk om
Grönlands fåglar (1898) och däggdjur (1902) samt
»Danmarks fauna: pattedyr» (1908). W.
verkade för naturskyddet i Danmark och gjorde
donationer i naturskyddssyfte. Lönnb.
Winge, Mårten Eskil, målare (1825—
96). 1847 blev han elev vid Konstakad.,
målade porträtt och tecknade kompositioner med
motiv ur den nordiska fornsagan, bl. a. till
kronprins Karls fornnordiska dikter. 1856
blev W. elev i den av Boklund s. å. inrättade
målarskolan, reste 1857 till Düsseldorf och
därifrån till Paris, där han någon tid målade
på Coutures ateljé, och fortsatte till Rom
Vinge: 1 överarm, 2 armbågsben, 3 strålben, 4
tumme, 5 lillvinge, 6 andra fingret, 7 armpennor, 8
handpennor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
