609 Virgin, C- A. M.—Virginia 610 ser. Under Krimkriget var han 1854 envoyé ad interim i London, sändes 1855 i en utomordentlig beskickning till Napoleon III och var 1856—58 envoyé i Köpenhamn, där han utan större skicklighet sökte verka för Oskar I:s skandinavistiska politik. 1858—60 var V. envoyé i Haag. Led. av Vet.-akad. (1854); biogr. i dess »Lefnadsteckningar» etc., bd 1 (1869—73). B. E-r. Virgin, Claes August M a u r i t z, försäkringsman (f. 1858 17/1?); jfr släktart. V. grundade 1890 Skandinaviska kreatursförsäk-ringsbolaget, vars verkst. dir. han var 1890— 1927, och 1893 Svenska arbetareförsäkringsbolaget (numera Valand), vars verkst. dir. han var 1893—1927. Livligt verksam till förmån för olika filantropiska ändamål, organiserade han t. ex. Barnens dag 1905—07. Han var även verkst. dir. i Svenska pansarbåtsför-eningen (se d. o.), vars arbete han organiserade. Virgin, Eric, generalmajor (f. 1876 18/5); jfr släktart. Blev underlöjtnant i Smålands grenadjärkår 1898, löjtnant vid Generalstaben 1908, överstelöjtnant där 1922, överstelöjtnant vid trängen och chef för Svea trängkår 1926, överste i armén s. å., inspektör för trängen 1927 samt generalmajor och chef för flygvapnet och Flygstyrelsen 1931. V. var lärare vid Krigshögskolan 1910—16. Han blev 1933 ordf, i Kungl. automobilklubben. M. B-dt. Wirgln, Germund, läkare, universitetslärare (f. 1868 13/4). Blev med. dr i Uppsala 1902, s. å. docent vid Karol. inst. samt var 1914—33 prof, i hygien och bakteriologi vid Uppsala univ. W. har utövat mångsidig verksamhet som praktisk hygieniker, flitig författare och föreläsare vid sociala kurser o. dyl. Hans vetenskapliga verksamhet har företrädesvis behandlat alkoholers inverkan på mik roorganismer, bostadshygien (fukt, naturlig luftväxling, smitta, arsenikförgiftning). W. är led. av Medicinalstyrelsens och arméns sjukvårdsstyrelses vetenskapliga råd. Ljd. Virgin, Johan Bernhard, fortifika-tionsofficer (1705—83); jfr släktart. Blev 1759 överste och chef för Pommerska fortifika-tionsbrigaden. 1762 generalkvartermästare och dir. för Fortifikationen, tillika generalmajor 1768, erhöll avsked 1769. V., som 1745—46 deltagit i fälttågen i Flandern och Brabant, uppgjorde många befästningsförslag. Han inlade 1737 till riksens ständer ett projekt till kanal Vättern—Söderköping. Fullbordandet av militärkartan över Pommern är även hans verk. Då Ehrensvärd, med vilken V. såsom mössa aldrig kunnat draga jämnt, 1769 återfick ledningen av finska byggena (jfr S v e a-b o r g), lämnade V. frivilligt tjänsten. Ett idérikt arbete av V. är »La défense des places, mise en équilibre avec les attaques savantes et furieuses d’aujourd’hui» (1781). Wdt. Virgin, Otto Wilhelm, militär, statsråd (1852—1922); jfr släktart. Blev underlöjtnant vid Västmanlands reg:te 1870 och vid Vendes art.-reg:te 1873, var artilleristabsofficer 1879—92 och fälttygmästare 1894—99. V. blev chef för Andra Göta art.-reg:te 1899 och för Första Svea art.-reg:te 1902. Juli 1903 —aug. 1905 var han statsråd och chef för Lant-försvarsdep. och återtog därefter befälet över sitt reg:te (avgick 1909). Han blev generalmajor i armén 1903. H. J-dt? Virginäl. 1. Jungfru-, jungfrulig. -— 2. (Mus.) Se Klaver. VFrgines, zool., se Bladlöss, sp. 462. Virginia [vad^Pnjö], förk. V a, en av Syd-atlantiska staterna och en av de ursprungliga 13 staterna i U. S. A., vid Chesapeake-viken av Atlanten, mellan Maryland i n. och Nord-Carolina i s.; 110,399 kvkm, därav 6,125 kvkm vatten. Befolkningen var 1790 747,610 pers, (folkrikaste staten i U. S. A.), 1850 1,421,661, 1870 (efter avskiljande av West Virginia) 1,225,613, 1900 1,854,184 och 1930 2,421,851, därav 23,820 (l,o %) utlands-födda vita. Negrernas antal var 650,165 (26,8 %); de ha minskats med 5,8 % sedan 1920. ö. delen av V. tillhör Atlantiska kustslätten. Trakten kring Chesapeakeviken har i geologiskt sen tid varit underkastad en sänkning, varav förklaras de breda och djupt inträngande vikarna vid flodernas mynningar. Kustslätten med sina lätta jordarter utgör V:s viktigaste område för grönsaksodling. 1 mitten intas V. av Piedmontplatån med dess leriga el. sandiga vittringsjord. V. delen fyl-les av Appalacherna. Den ö. randkedjan, Blue ridge, är skarpt markerad, men även ryggarna inom den stora appalachiska dalen v. om densamma (Clinch mountains, Elliot knob m. fl.) uppvisa höjder på 1,200 m och däröver. Den appalachiska dalen, som genom-flytes av Shenandoah m. fl. floder, har delvis kalkrik berggrund och utmärkt jordmån. Flera berömda grottbildningar finnas (Luray m. fl.). Kuststaden Norfolk har i jan. 4,8° och i juli 25,9° C, Lynchburg på Piedmontplatån resp. 3,1° och 25,3°. Den årliga nederbörden är i hela V. utom ett område kring Chesapeakeviken över 1,000 mm. Den naturliga vegetationen i V:s olika naturområden är närmast analog med den i Nord-Carolina (se d. o.). V :s mycket betydande jordbruk omfattade 1930 en skördad areal av 20,500 kvkm. 170,610 farmer funnos. Majs är viktigaste sädesslag och därnäst vete. V. är en av de förnämsta äppelproducerande staterna; dess tobaksskörd är den fjärde i ordningen i U. S. A. Odlingen av jordnötter är viktig. V. har en ganska betydande stenkolsbrytning (omkr. 10 mill. ton årl.). 1929 funnos 3,274 industriella anläggningar med 118,399 anställda och ett tillv.-värde av 728 mill. doll. Största industrigrenar äro tobaks-, textil-, pappers- och pappers-masseindustrierna, sågverken och skeppsvarven (i Newport News). XX. 20