625 Visby—Vischer, A. 626 Bild 37. Interiör av Visby domkyrka. — Bild 38. Domkyrkans sydkapell och korparti. (se d. o.). Uppåtgåendet fortsatte småningom under 1800-talet. V. fick 1854 nederlagsrätt och 1879 transitoupplagsrätt. En märklig insats i V:s historia har gjorts av det 1814 stiftade sällskapet D. B. V., som 1830 bildade D. B. V:s sparbank, av vars årsvinster stora summor anslagits till allmännyttiga ändamål. Med 1800-talets slut tog utvecklingen en raskare fart genom förbättrade kommunikationer och industriens uppblomstring; den ökade turisttrafiken till ön har verksamt bidragit till V :s ekonomiska uppsving. Folkmängden i V., som 1800 var 3,730 inv., hade 1850 ökats till 5,443, 1900 till 8,376 inv. Ilj. Jn. (M.) Litt.: II. Hildebrand, »V. och dess minnesmärken» (1893); A. Björkander, »Till V. stads äldsta historia» (1898); O. V. Wennersten, »En ny bok om V.» (2:a uppl. 1921); E. Eckhoff, »V. stadsmur», 2 (1922); N. Lithberg, »Forn-Visby», och S. T. Kjellberg, »V. medeltida bebyggelse» (i »Gamla svenska städer», bd 8, 1924); II. Wåhlin, »V.» (s. å.); A. Schück, »Studier rörande det svenska stadsväsendets uppkomst» (1926); II. Rosman, »Sällskapet D. B. V:s sparbank i Visby 1830—1930» (1930) och »Skepparegillet i V. under 250 år» (1932); »Gotland», utg. av Sv. turistföreningen (4:e uppl. 1930; med litt.-anv.); B. Thordeman, »Korsbetningen och Solberga kloster» (s. å.); J. W. Hamner, »V. domkyrkas gravstenar» (1933). M. Visby, landskommun i Gotlands n. härad, på kalkplatån närmast n. om Visby; 11,34 kvkm, 210 inv. (1934). 441 har åker, 364 har skogsmark. Vid havet ligger Snäckgärdsba-den. Egendom: Stora Hästnäs, med ett trevånings stenhus från 1300-talet (jfr bild 13 vid Bostad). Ingår i V. stads- och landsförsamlingars pastorat i Visby stift, Norra kontraktet. Inkorporering med V. stad begärd. Visby medelkontrakt och Visby norra kontrakt, dets. som Medelkontraktet och Norra kontraktet (se dessa ord) av Visby stift. Visby stift omfattar Gotlands län; 3,159,78 kvkm, 57,738 inv. (1933). V. består av tre kontrakt: Norra kontraktet; Medelkontraktet; Södra kontraktet. Tills, f. n. (1934) 33 pastorat, 1 stads- och 92 landsförsamlingar. — Hörde urspr. till Linköpings stift, skildes därifrån 1570 och fick 1572 egen stiftschef, som dock till 1772 bar titeln superintendent. — Jfr Herdaminne och II. Levin i Kyr-kohist. Årsskr. 1902 och 1909—10. Visby södra kontrakt, dets. som Södra kontraktet (se d. o.) av Visby stift. Visby—Visborgsslätt—Bjärs järnväg (sign. V. V.), spårvidd 0,891 m, 8,7 km lång, utgöres dels av linjen Visby—Visborgsslätt om 2,5 km, öppnad 1904, ägd av svenska staten, och dels av dess fortsättning Visborgsslätt—Bjärs (6,2 km), öppnad 1912, ägare Trafik-a.-b. Väs-terhejde—Visby (i likvidation), som sedan 1912 trafikerat båda linjerna. F. P. Visböcker, namn på samlingsband, vari man i Norden under 1500- och 1600-talet upptecknade samtidsvisor och de dittills blott muntligt fortplantade medeltida dansvisorna. På 1580-talet upplade man i Danmark planmässiga folkvisesamlingar, av vilka de viktigaste äro den s. k. Karen Brahes folio, som äger 200 n:r och stammar från Engelsholm i Jylland, samt tre A. S. Vedel tillhörande v., huvudkällan för hans 1591 tryckta »Visebog». Småningom skrevos v. av adelsdamer och fingo då gärna ett mondänt innehåll. I Sverige ha »1500- och 1600-talens visböcker» utgivits 1884—1925 genom A. Noreen m. fl. Den äldsta, Harald Olufsons visbok, återger uppländsk tradition och har påbörjats omkr. 1576 och avslutats 1581. Intresset för dylika v. upphör hos Sveriges adel omkring 1660, men under hela 1600-talet uppteckna antikvarierna folkvisor från allmogen. Viktigast äro »Någre gamble wijser» (i Kungl. bibl:s visbok, sign. Vs. 20), insamlade i Västergötland. Av norska v. känner man utom små fragment blott Röl-dalshandskriften, påbörjad 1609. Bruket av v. har längst levat kvar hos allmogen, och A. Bondesons visbok 1903 ger en god föreställning om svensk folklig repertoar vid sekelskiftet. Jfr Folkvisor. S. Ek. Wisc., förk. för Wisconsin. Viscäria, bot., se Tjärblomster. Visca'sia, zool., se H a r m ö s s. Vfscera, lat., inälvor. Om visceralbå-g a r se Fiskar, sp. 481 och bild 3 på pl. Vischer [fpjer], August, tysk målare (1822—98). Studerade i München och Ant-