- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
627-628

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vischer, August - Vischer, Christoph - Vischer, Friedrich Theodor von - Vischer, Peter, d. ä. samt Peter, d. y. och Johann (Hans)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

627 Vischer, Chr.—Vischer, P. 628 Sebaldusmonumentet. Av Peter Vischer d. ä. werpen och vistades 1853—54 i Paris. Därefter komponerade V. »Frans I tillfångatagen efter slaget vid Pavia». 1864 målade han en av sina huvudbilder, »Berthold av Zähringen slår milaneserna vid Adda» (i Karlsruhes museum), varpå följde väggmålningar i bayerska nationalmuseum, bl. a. »Roms stormning av tyskarna» (1875). G-gN.* Vischer [frjer], Christoph, även kallad Piscätor, tysk psalmist (omkr. 1520— 1600), generalsuperintendent i Celle, en av Melanchthons förtrogna, skrev många teologiska och homiletiska arbeten och en innerlig passionspsalm (tolkad av J. Svedberg; n:r 96 i sv. psalmboken; originalet känt från 1589). Vischer [fFJar], Friedrich Theodor von, tysk estetiker (1807—87), prof, i Tü-bingen 1844. Utvecklade i sitt tillträdestal panteistiska åsikter och suspenderades därför på två år. V. var led. av nationalparlamen-tet i Frankfurt a. M. 1848 och var en bland dem, som trots parlamentets upplösning 1849 fortsatte dess sammanträden i Stuttgart. Han kom därigenom i spänt förhållande till sitt lands regering, blev 1855 prof, i Zürich men var 1866—69 åter prof, i Tübingen och 1866— 77 prof, i Stuttgart. 1870 fick V. personligt adelskap. Genom »Æstethik oder Wissenschaft des Schönen» (3 dir. 1846—58; ny uppl., 6 bd, 1922—23) blev V. den Hegelska skolans och samtidens ypperste estetiker. V. hyllar en innehållets estetik, i motsats till formestetiken. Han förklarar det sköna ur idéns och formens enhet. Hans panteism genomföres strängt: den absoluta idén är opersonlig, enheten av alla motsatser, och förverkligar sig i de ändliga väsendena och tingen genom en ständigt sig förnyande rörelseprocess. Bland V:s övriga skrifter må nämnas »Kritische Gänge» (2 bd, 1844; ny följd i 6 dir 1860—73), »Faust. Der Tragödie 3. Theil» (1862; under pseud. Mystifizinsky; en satir över utläggningarna till 2:a delen av Goethes »Faust»; ny uppl. 1901), de bitande »Epigramme aus Baden-Baden» (1867; anonymt) och den med förtrytelsens kraft skrivna »Mode und Cynis-mus» (1879; »Om moderna», 1880), vidare den egendomliga romanen »Auch Einer» (1879) och »Lyrische Gänge» (1882). Postumt utgåvos 2 bd »Vorträge» (1898—1905). I de senare estetiska skrifterna intar V. en förändrad ståndpunkt, ogillar den konstruktiva estetiken och yrkar på att estetiken skall utgå från den empiriska psykologien. »Die Beseeltheit» är skönhetens kännemärke, harmonien mellan det sinnliga och det andliga. E. Wrgl.* Vischer [fFJer], Peter, d. ä., tysk konstnär (1460-talet—1529). Utförde arbeten, gjutna i koppar eller mässing, för olika platser i Tyskland och mottog beställningar även från Ungern, Böhmen och Polen. Det mest betydande verket från V:s tidigare skede är ärkebiskop Ernsts av Sachsen gravmonument i Magdeburgs domkyrka (1495). V:s storverk, Sebaldusmonumentet i Sebalduskyrkan i Nürnberg, utfört under samarbete mellan mästaren och hans fem söner 1508—19, uppvisar en egenartad och fantasifull blandning av gotik och renässans (se bild). 1513 fick V. i uppdrag att för kejsar Maximilians grav i Innsbrucks Hofkirche utföra kolossalstatyer av konungarna Artur och Teoderik, båda iförda rustning från huvud till fot. I V:s senare verk råder renässansformen helt: kardinal Albrekts av Mainz monument i Aschaf- fenburg (1525), kurfurstarna Johan Cice-ros och Joakim I:s monument i Berlin (1524 ff.), vidare i hans gravreliefer: »Marias kröning» (i Erfurt och Wittenberg), »Kristus uppenbarar sig för kvinnorna» (i Regensburg, liksom den förra 1521), »Gravläggningen» (i Ägidienkirche i Nürnberg 1522). — Tre av V:s söner hade ganska stor andel i faderns arbeten. Peter V. d. y., hans andre son (omkr. 1487—1528), synes ha besökt Italien 1507—08. Bland smärre arbeten av V. d. y. märkas ett par plaketter med Orfeus och Eury-dike, ett par bläckhorn med en utmärkt kvinnofigur (Oxford) samt medaljer och teckningar. — J o h a n n (Hans) V., yngste son till P. V. d. ä., fullbordade ett par av faderns gravmonument och övertog verkstaden efter dennes död. Hans främsta verk är en naken bågskjutande Apollon med sockeln rikt ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 27 18:28:35 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free