723 Volls j ö—W olseley 724 agronom (1846—1901), prof, i München. Genom undersökningar över jordens fysikaliska egenskaper, till större delen offentliggjorda i den av W. utgivna tidskr. Forschungen auf dem Gebiete der Agrikulturphysik (20 bd, 1878—98), bidrog han kraftigt till utvecklingen av agrikulturfysiken. H. J. Dft. Vollsjö, socken i Malmöhus län, i Färs (se d. o.) härads jordbruksbygd, n. v. om Tome-lilla; 20,19 kvkm, 1,603 inv. (1934). 1,690 har åker, 8 har skogsmark. Egendom: Vollsjö gård. Ingår i Fränninge och V. pastorat i Lunds stift, Färs kontrakt. Wollstonecraft [cooTstenkräft el. -kräft], Mary, engelsk kvinnosakskvinna (1759—97), hustru till W. Godwin, moder till Mary Shel-ley. Var ivrig förkämpe för kvinnoemancipationen (»Education of daugbters», 1787, »Vindication of the rights of women», 1792). W. skrev även »Letters» från Sverige, Norge och Danmark (1796; sv. övers. 1798). Biogr. av G. R. S. Taylor (1911), Camilla Jebb (1912) och Madeline Linford (1924). S. B. L. Wolmar [vå'l-], off. Val mi era, stad i mell. Livland, republiken Lettland, vid Gauja (Liv-lündska Aa); 8,368 inv. (1930). Handel, textil-och träindustri. — W. anlades som ordens-borg 1283 av livländske ordensmästaren och intogs av svenskarna i slutet av 1600, uppgavs 10 dec. 1601 (jfr Hist. Tidskr. 1886) av Carl Carlsson Gyllenhielm och Jakob De la Gardie efter 2 månaders lysande försvar, återtogs 1621 och skänktes 1622 till Axel Oxenstierna. W. togs av polackerna 25 okt. 1657, återtogs av svenskarna 3 aug. 1658, erövrades av ryssarna 1702, av tyskarna 22 febr. 1918 samt av letterna 29 maj 1919. S. F.; Wdt. Volmerslaget, se Dannebrog. Volnay [vålnä'], se Bourgogneviner. Volo [våTå], V o 1 o s, stad i grek, nomos Larisa, Tessalien (jfr d. o.), vid Voloviken (Pagaseiska viken) av Egeiska havet; 48,892 inv. (1928). V. är en av Greklands förnämsta hamnar och exportplats för Tessaliens produkter. WoloTfer, negerfolk, se Djoloffer. Vologda [våTegda], stad i Norra området, Sovjetryssland, vid Suchonas biflod Vologda; 65,206 inv. (1931). Järnvägsknut, flodhamn och viktig handelsplats (främst för mejeriprodukter); järnvägsverkstäder, sågverk,glasbruk och garverier. Inom V :s Kreml märkas f. d. biskopspalatset (sedan 1923 statsmuseum) och Sofiakatedralen. V. var urspr. en av Nov-gorods handelskolonier och sedermera en huvudstation på handelsvägen Moskva—Ar-changelsk. Före 1917 var V. förvisningsort. Guv. V. (402,733 kvkm) upplöstes 1929. Volontär, den, som frivilligt inträder i armén (jfr Frivilliga), eller i vissa fall den, som utan ersättning deltar i göromålen i en affär el. ett yrke för att utbilda sig. — I Sverige bestämdes 1805, att två nummer vid varje indelt kompani skulle besättas med »tjänstbara v.». Antalet v. vid indelta armén ökades från 1871 efter hand; för dem anordnades vo 1 on tä rsko 1 an på Karlsborg (för infanteriet) och kavalleri skolan (för kavalleriet). Genom den nyorganisation av vissa truppförband (Gotlands reg:te, Hallands och Blekinge bataljoner m. fl.), som genomfördes 1887, 1888 och 1892, samt slutli gen genom 1901 års härordning fick allt fast anställt manskap (utom det indelta) namnet v., och detta förhållande är ännu rådande. Anställningssättet skiljer sig icke väsentligt från den sedan gammalt tillämpade värvningen, men namnet v. har vunnit tillämpning inom hela armén, således även vid de gamla värvade regementena. V. antagas av regementschefen genom kontrakt på 2—3 år, vilket kan förnyas. Jfr V ä r v n i n g. M. B-dt. Volos [våTås], se Volo. Wolowski [po. uttal vålåTski, fr. vålåvski'], Louis, fransk nationalekonom (1810—76), f. i Warszawa. Deltog i polska resningen 1830, naturaliserades i Frankrike 1834. W. blev 1839 prof, i Paris samt 1848 medlem av Com-mission du travail, inom vilken han bekämpade Louis Blanc (se d. o.). W. grundade 1852 Crédit foncier i Paris. 1871 blev han led. av nationalförsamlingen och tillhörde vänstra centern. 1875 utsågs W. till senator på livstid. W. gjorde den historiska skolan (se Nationalekonomi, sp. 745 f.) bekant i Frankrike. Skr. bl. a.: »De 1’organisation du Crédit foncier» (1849) och »L’or et 1’argent» (1870). E. F. K. S-n. Volpato [vålpa'tå], Giovanni, italiensk kopparstickare (1738—1803), känd för sina stora gravyrer efter Rafaels fresker. En lärjunge av V. var Raphaello Morghen (se d. o.). Volpi [vå'lpi], G i u s e p p e, greve V. di Misurata, italiensk finansman och politiker (f. 1877). Har bl. a. varit livligt verksam för Italiens elektrifiering och inom dess mekaniska industri, var italienskt ombud vid fredsförhandlingarna i Ouchy 1912 och i Paris 1919 samt var 1921—25 guvernör i Tripolis. V. anslöt sig till fascistpartiet och var 1925—28 finansminister; under denna tid slötos avtal med U. S. A. och England om reglering av krigsskulderna, varjämte italienska valutan stabiliserades. Sedan 1922 är V. senator. Vol piqué [våT pike'], fr., brant glidflykt (se d. o.). Vol plané [vå'I plane'], fr., glidflykt (se d. o.). Wolseley [woTzli], Garnet Joseph, vis-count o f W. (sedan 1885), engelsk fältmarskalk (1833—1913). Deltog i Burmakriget 1852—53, Krimkriget 1854—56, kriget mot seapoys i Indien 1857 —58 samt i det kinesiska fälttåget 1860. 1861 ff. organiserade W. Kanadas stridskrafter, blev 1865 överste och ledde 1870 expeditionen mot Red riverindianerna. 1871 —73 var han biträdande generaladjutant i krigsministe-riet. 1873—74 hade han som generalmajor överbefälet i Ashanti- kriget, blev 1879 guvernör över Natal och Transvaal, förde sulukriget till slut och tog konung Cetewayo till fånga. Som högste befälhavare i Egypten 1882 tillfogade han Arabi pascha det avgörande nederlaget vid Tel-el-Kebir (13 sept.), besatte Kairo och tog Arabi till fånga, varefter hela landet tvangs