Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wollny, Martin Ewald - Vollsjö - Wollstonecraft, Mary - Wolmar (Valmiera) - Volmerslaget - Volnay - Volo, Volos - Woloffer - Vologda - Volontär - Volos - Wolowski, Louis - Volpato, Giovanni - Volpi, Giuseppe, di Misurata - Vol piqué - Vol plané - Wolseley, Garnet Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Volls j ö—W olseley
724
agronom (1846—1901), prof, i München.
Genom undersökningar över jordens fysikaliska
egenskaper, till större delen offentliggjorda i
den av W. utgivna tidskr. Forschungen auf
dem Gebiete der Agrikulturphysik (20 bd,
1878—98), bidrog han kraftigt till
utvecklingen av agrikulturfysiken. H. J. Dft.
Vollsjö, socken i Malmöhus län, i Färs (se
d. o.) härads jordbruksbygd, n. v. om
Tome-lilla; 20,19 kvkm, 1,603 inv. (1934). 1,690 har
åker, 8 har skogsmark. Egendom: Vollsjö
gård. Ingår i Fränninge och V. pastorat i
Lunds stift, Färs kontrakt.
Wollstonecraft [cooTstenkräft el. -kräft],
Mary, engelsk kvinnosakskvinna (1759—97),
hustru till W. Godwin, moder till Mary
Shel-ley. Var ivrig förkämpe för
kvinnoemancipationen (»Education of daugbters», 1787,
»Vindication of the rights of women», 1792).
W. skrev även »Letters» från Sverige, Norge
och Danmark (1796; sv. övers. 1798). Biogr.
av G. R. S. Taylor (1911), Camilla Jebb (1912)
och Madeline Linford (1924). S. B. L.
Wolmar [vå’l-], off. Val mi era, stad i mell.
Livland, republiken Lettland, vid Gauja
(Liv-lündska Aa); 8,368 inv. (1930). Handel,
textil-och träindustri. — W. anlades som
ordens-borg 1283 av livländske ordensmästaren och
intogs av svenskarna i slutet av 1600,
uppgavs 10 dec. 1601 (jfr Hist. Tidskr. 1886) av
Carl Carlsson Gyllenhielm och Jakob De la
Gardie efter 2 månaders lysande försvar,
återtogs 1621 och skänktes 1622 till Axel
Oxenstierna. W. togs av polackerna 25 okt. 1657,
återtogs av svenskarna 3 aug. 1658,
erövrades av ryssarna 1702, av tyskarna 22 febr.
1918 samt av letterna 29 maj 1919. S. F.; Wdt.
Volmerslaget, se Dannebrog.
Volnay [vålnä’], se Bourgogneviner.
Volo [våTå], V o 1 o s, stad i grek, nomos
Larisa, Tessalien (jfr d. o.), vid Voloviken
(Pagaseiska viken) av Egeiska havet; 48,892
inv. (1928). V. är en av Greklands förnämsta
hamnar och exportplats för Tessaliens
produkter.
WoloTfer, negerfolk, se Djoloffer.
Vologda [våTegda], stad i Norra området,
Sovjetryssland, vid Suchonas biflod Vologda;
65,206 inv. (1931). Järnvägsknut, flodhamn
och viktig handelsplats (främst för
mejeriprodukter); järnvägsverkstäder,
sågverk,glasbruk och garverier. Inom V :s Kreml märkas
f. d. biskopspalatset (sedan 1923 statsmuseum)
och Sofiakatedralen. V. var urspr. en av
Nov-gorods handelskolonier och sedermera en
huvudstation på handelsvägen
Moskva—Ar-changelsk. Före 1917 var V. förvisningsort.
Guv. V. (402,733 kvkm) upplöstes 1929.
Volontär, den, som frivilligt inträder i
armén (jfr Frivilliga), eller i vissa fall den,
som utan ersättning deltar i göromålen i en
affär el. ett yrke för att utbilda sig. — I
Sverige bestämdes 1805, att två nummer vid
varje indelt kompani skulle besättas med
»tjänstbara v.». Antalet v. vid indelta
armén ökades från 1871 efter hand; för dem
anordnades vo 1 on tä rsko 1 an på
Karlsborg (för infanteriet) och kavalleri
skolan (för kavalleriet). Genom den
nyorganisation av vissa truppförband (Gotlands reg:te,
Hallands och Blekinge bataljoner m. fl.), som
genomfördes 1887, 1888 och 1892, samt
slutli
gen genom 1901 års härordning fick allt fast
anställt manskap (utom det indelta) namnet
v., och detta förhållande är ännu rådande.
Anställningssättet skiljer sig icke väsentligt
från den sedan gammalt tillämpade
värvningen, men namnet v. har vunnit tillämpning
inom hela armén, således även vid de gamla
värvade regementena. V. antagas av
regementschefen genom kontrakt på 2—3 år,
vilket kan förnyas. Jfr V ä r v n i n g. M. B-dt.
Volos [våTås], se Volo.
Wolowski [po. uttal vålåTski, fr. vålåvski’],
Louis, fransk nationalekonom (1810—76), f.
i Warszawa. Deltog i polska resningen 1830,
naturaliserades i Frankrike 1834. W. blev
1839 prof, i Paris samt 1848 medlem av
Com-mission du travail, inom vilken han
bekämpade Louis Blanc (se d. o.). W. grundade
1852 Crédit foncier i Paris. 1871 blev han
led. av nationalförsamlingen och tillhörde
vänstra centern. 1875 utsågs W. till senator på
livstid. W. gjorde den historiska skolan (se
Nationalekonomi, sp. 745 f.) bekant i
Frankrike. Skr. bl. a.: »De 1’organisation du
Crédit foncier» (1849) och »L’or et 1’argent»
(1870). E. F. K. S-n.
Volpato [vålpa’tå], Giovanni, italiensk
kopparstickare (1738—1803), känd för sina
stora gravyrer efter Rafaels fresker. En
lärjunge av V. var Raphaello Morghen (se d. o.).
Volpi [vå’lpi], G i u s e p p e, greve V. di
Misurata, italiensk finansman och
politiker (f. 1877). Har bl. a. varit livligt
verksam för Italiens elektrifiering och inom
dess mekaniska industri, var italienskt
ombud vid fredsförhandlingarna i Ouchy 1912
och i Paris 1919 samt var 1921—25 guvernör
i Tripolis. V. anslöt sig till fascistpartiet och
var 1925—28 finansminister; under denna tid
slötos avtal med U. S. A. och England om
reglering av krigsskulderna, varjämte
italienska valutan stabiliserades. Sedan 1922 är
V. senator.
Vol piqué [våT pike’], fr., brant glidflykt
(se d. o.).
Vol plané [vå’I plane’], fr., glidflykt (se d. o.).
Wolseley [woTzli], Garnet Joseph,
vis-count o f W. (sedan 1885), engelsk
fältmarskalk (1833—1913). Deltog i Burmakriget
1852—53, Krimkriget 1854—56, kriget mot
seapoys i Indien 1857
—58 samt i det
kinesiska fälttåget 1860.
1861 ff. organiserade
W. Kanadas
stridskrafter, blev 1865
överste och ledde 1870
expeditionen mot Red
riverindianerna. 1871
—73 var han
biträdande generaladjutant i
krigsministe-riet. 1873—74 hade
han som generalmajor
överbefälet i Ashanti-
kriget, blev 1879 guvernör över Natal och
Transvaal, förde sulukriget till slut och tog
konung Cetewayo till fånga. Som högste
befälhavare i Egypten 1882 tillfogade han
Arabi pascha det avgörande nederlaget vid
Tel-el-Kebir (13 sept.), besatte Kairo och tog
Arabi till fånga, varefter hela landet tvangs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
