Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volkmann, Friedrich Robert - Volkov, Fjodor Grigorjevitj - Volksbühne - Wollaston, William Hyde - Wollastonit el. Tafelspat - Wollastonmedaljen - Wollastontråd - Wollin - Vollmar, Georg von - Vollmoeller, Karl Gustav - Vollmöller, Karl - Wollny, Martin Ewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
721
Volkov—Wollny
722
Volkmann (brorson till V.; 1903 och 1915) och
C. Preiss (1912). H. G-t.
Volkov [vå’lkef], F j odo r
Grigorje-v i t j, rysk skådespelare och teaterledare
(1729—63). V. framträdde från 1750 som
amatörskådespelare i Jaroslavl och grundade
där Rysslands första fasta landsortsscen. Han
kallades redan 1756 med sitt sällskap till
hovet i Petersburg, där han senare blev regissör
och skådespelare vid en nyinrättad teater.
V., som dels skrev egna teaterstycken,
dels översatte och bearbetade västerländsk
dramatik, bl. a. Molière, var Rysslands förste
betydande infödde teaterman. G. K-g.
Volksbiihne [fåTksbyna], ty., se F r e i e
Volksbühne.
Wollaston [modesten], William H y d e,
engelsk fysiker (1766—1828). Blev 1793 med. dr,
levde som privatman, ägnande sig åt
fysikaliska och kemiska studier. W. var led. av Royal
society (1793) och sv.
Vet.-akad. (1813). Han
är känd bl. a. för sina
undersökningar över
ljusets
dubbelbrytning och av spektrum.
Vid studium av
solspektrum använde han
en spalt och såg tolv
år tidigare än
Fraun-hofer de efter
denne benämnda mörka
linjerna men trodde
dem vara beroende av
och växla med det
brytande mediet. Han sysselsatte sig även
med fotometri och bestämde såväl solens och
månens som enstaka stjärnors ljusstyrka i
jämförelse med jordiska ljuskällor. Han
uppfann metoden att göra platina smidbar,
upptäckte grundämnena palladium och rodium
(1803), konstruerade ett fotografiskt objektiv
samt den efter honom uppkallade
reflexions-goniometern (1809; jfr G o n i o m e t e r) och
kryoforen (1813). Se även
Wollaston-t r å d. T. E. A.*
Wollastonlt el. T a f e 1 s p a t, ett efter W.
H. Wollaston uppkallat, pyroxenmineralen
närstående, monoklint (se K r i s t a 1 1 s y
s-tem) kristalliserande, vanl. vitt mineral av
kalciummetasilikat, Ca O . Si O2. Hårdheten
är 4,5—5, spec. v. 2,8—2,9. W. har god
klyvbarhet, är glas- el. (på klyvytor)
pärlemor-glänsande och uppträder, vanl. i stråliga el.
korniga aggregat, såsom typiskt
kontaktmineral i kristallinisk kalksten. Se även P
y-roxenmineral, sp. 303. N. Zn.
Wollastonmedaljen [caoTesten-], guldmedalj,
som årl. sedan 1831 (utom åren 1832—34)
utdelas av Geological society of London som dess
största utmärkelse för framstående geologisk
forskning. Endast en svensk har hittills hedrats
med W. (G. De Geer, 1920). Kostnaden för W.
bestrides av räntorna av en av W. H.
Wollaston (se d. o.) testamenterad fond.
Wollastontråd [a>o’lesten-], platinatråd av
mycket ringa tjocklek. W. framställes enl. den
av W. H. Wollaston uppfunna metoden genom
att en fin platinatråd av 0,2—0,3 mm tjocklek
placeras i axeln till en cylinder av 5 mm
diam., i vilken silver gjutes, så att en
silvercylinder med en kärna av platina erhålles.
Denna cylinder »dragés», varvid båda
metallerna förlängas likformigt. Sedan den
sammansatta tråden utdragits till lämplig finhet
och anbragts på sin plats, frätes den med
salpetersyra, varigenom silverlagret upplöses och
platinatråden blottas. Wollaston framställde
på detta sätt trådar av endast O.ooos mm
tjocklek. 100 m av en sådan platinatråd
skulle väga endast 1 mg. Även tunna
metallfolier kunna göras på samma sätt. T. E. A.*
Wollin [välFn], ö i preuss. prov. Pommern,
mellan Stettiner Haff och Östersjön; skiljes
från fastlandet av Dievenow, från den
västligare ön Usedom av Swine; 248 kvkm, omkr.
17,000 inv. östersjökusten följes av dyner.
Jordbruk, boskapsskötsel och fiske. På ön
ligga bl. a. staden Wollin (4,723 inv. 1925)
och den kända badorten Misdroy. S. F.
Om vendernas gamla stad på W. se V
i-n e t a. 1184 brändes staden W. av Knut VI
av Danmark, intogs 2 juli 1630 av
svenskarna, som därpå utbyggde befästningarna och
i westfaliska freden erhöllo ön. 27 sept. 1659
intogs staden av de kejserliga, 1675 av
brandenburgarna och 1713 av preussarna samt
innehades kortare perioder 1757, 1759 och
1807 av svenskarna, ön avträddes till
Preussen 1720. — Jfr G. Malkewitz, »Geschichte
der Stadt W. in Pommern» (1904). (Wdt.).
Vollmar [få’l-], Georg von, tysk
socialist och politiker (1850—1922), deltog som
officer i Bayerns krig med Preussen 1866,
var därefter frivillig i den påvliga armén och
var under 1870—71 års krig en av de högre
ledarna av järnbaneväsendet. Sedermera
ägnade han sig åt filosofiska, ekonomiska och
politiska studier, vilka ingåvo honom en
socialistisk uppfattning, och var en tid ledare
av Dresdener Volkszeitung. 1881—1918 led.
av tyska riksdagen utom 1887—90, var han
1883—89 medlem även av sachsiska
lantdagen och 1893—1918 av den bayerska. I yngre
dagar en entusiastisk förkämpe för den
marxistiska socialismen, kom han tidigt in
på mera realpolitiska banor, påverkad av den
s. k. possibilismen, som ivrade för att lägga
kampen för idealen på mera realistiska
grundvalar och till en början inrikta sig på
nära liggande uppnåeliga mål, och blev en av
revisionismens (se d. o.) banbrytare i
Tyskland. L-ts.
Vollmoeller [få’lmöler], Karl Gustav,
tysk författare (f. 1878), son till K.
Vollmöl-ler; fil. dr, tillhör Stefan Georges och H. von
Hofmannsthals lärjungar som både skald och
dramatiker. Reinhardts iscensättning av »Das
Mirakel» (1912; uppf. i Sthlm 1917) har varit
V :s största framgång. R-n B.
Vollmöller [fåT-], Karl, tysk romanist
(1848—1922), prof, i Göttingen 1881—91,
därefter bosatt i Dresden. Bland V:s skrifter må
nämnas textuppl. av »Münchener Brut» (1877;
tills, m. K. Hofmann) och »Octavian» (1883). V.
utgav tidskrifterna Romanische Forschungen
(från 1884), innehållande en mängd avh. och
texteditioner, och Kritischer Jahresbericht
über die Fortschritte der Romanischen
Philo-logie, I—XIII (1890—1912). 1902 bildade V.
i Dresden Die Gesellschaft für romanische
Literatur, som utgivit en värdefull serie
romanska texter (47 bd, 1932). E. S-f.
Wollny [våTni], Martin Ewald, tysk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
