721 Volkov—Wollny 722 Volkmann (brorson till V.; 1903 och 1915) och C. Preiss (1912). H. G-t. Volkov [vå'lkef], F j odo r Grigorje-v i t j, rysk skådespelare och teaterledare (1729—63). V. framträdde från 1750 som amatörskådespelare i Jaroslavl och grundade där Rysslands första fasta landsortsscen. Han kallades redan 1756 med sitt sällskap till hovet i Petersburg, där han senare blev regissör och skådespelare vid en nyinrättad teater. V., som dels skrev egna teaterstycken, dels översatte och bearbetade västerländsk dramatik, bl. a. Molière, var Rysslands förste betydande infödde teaterman. G. K-g. Volksbiihne [fåTksbyna], ty., se F r e i e Volksbühne. Wollaston [modesten], William H y d e, engelsk fysiker (1766—1828). Blev 1793 med. dr, levde som privatman, ägnande sig åt fysikaliska och kemiska studier. W. var led. av Royal society (1793) och sv. Vet.-akad. (1813). Han är känd bl. a. för sina undersökningar över ljusets dubbelbrytning och av spektrum. Vid studium av solspektrum använde han en spalt och såg tolv år tidigare än Fraun-hofer de efter denne benämnda mörka linjerna men trodde dem vara beroende av och växla med det brytande mediet. Han sysselsatte sig även med fotometri och bestämde såväl solens och månens som enstaka stjärnors ljusstyrka i jämförelse med jordiska ljuskällor. Han uppfann metoden att göra platina smidbar, upptäckte grundämnena palladium och rodium (1803), konstruerade ett fotografiskt objektiv samt den efter honom uppkallade reflexions-goniometern (1809; jfr G o n i o m e t e r) och kryoforen (1813). Se även Wollaston-t r å d. T. E. A.* Wollastonlt el. T a f e 1 s p a t, ett efter W. H. Wollaston uppkallat, pyroxenmineralen närstående, monoklint (se K r i s t a 1 1 s y s-tem) kristalliserande, vanl. vitt mineral av kalciummetasilikat, Ca O . Si O2. Hårdheten är 4,5—5, spec. v. 2,8—2,9. W. har god klyvbarhet, är glas- el. (på klyvytor) pärlemor-glänsande och uppträder, vanl. i stråliga el. korniga aggregat, såsom typiskt kontaktmineral i kristallinisk kalksten. Se även P y-roxenmineral, sp. 303. N. Zn. Wollastonmedaljen [caoTesten-], guldmedalj, som årl. sedan 1831 (utom åren 1832—34) utdelas av Geological society of London som dess största utmärkelse för framstående geologisk forskning. Endast en svensk har hittills hedrats med W. (G. De Geer, 1920). Kostnaden för W. bestrides av räntorna av en av W. H. Wollaston (se d. o.) testamenterad fond. Wollastontråd [a>o'lesten-], platinatråd av mycket ringa tjocklek. W. framställes enl. den av W. H. Wollaston uppfunna metoden genom att en fin platinatråd av 0,2—0,3 mm tjocklek placeras i axeln till en cylinder av 5 mm diam., i vilken silver gjutes, så att en silvercylinder med en kärna av platina erhålles. Denna cylinder »dragés», varvid båda metallerna förlängas likformigt. Sedan den sammansatta tråden utdragits till lämplig finhet och anbragts på sin plats, frätes den med salpetersyra, varigenom silverlagret upplöses och platinatråden blottas. Wollaston framställde på detta sätt trådar av endast O.ooos mm tjocklek. 100 m av en sådan platinatråd skulle väga endast 1 mg. Även tunna metallfolier kunna göras på samma sätt. T. E. A.* Wollin [välFn], ö i preuss. prov. Pommern, mellan Stettiner Haff och Östersjön; skiljes från fastlandet av Dievenow, från den västligare ön Usedom av Swine; 248 kvkm, omkr. 17,000 inv. östersjökusten följes av dyner. Jordbruk, boskapsskötsel och fiske. På ön ligga bl. a. staden Wollin (4,723 inv. 1925) och den kända badorten Misdroy. S. F. Om vendernas gamla stad på W. se V i-n e t a. 1184 brändes staden W. av Knut VI av Danmark, intogs 2 juli 1630 av svenskarna, som därpå utbyggde befästningarna och i westfaliska freden erhöllo ön. 27 sept. 1659 intogs staden av de kejserliga, 1675 av brandenburgarna och 1713 av preussarna samt innehades kortare perioder 1757, 1759 och 1807 av svenskarna, ön avträddes till Preussen 1720. — Jfr G. Malkewitz, »Geschichte der Stadt W. in Pommern» (1904). (Wdt.). Vollmar [få'l-], Georg von, tysk socialist och politiker (1850—1922), deltog som officer i Bayerns krig med Preussen 1866, var därefter frivillig i den påvliga armén och var under 1870—71 års krig en av de högre ledarna av järnbaneväsendet. Sedermera ägnade han sig åt filosofiska, ekonomiska och politiska studier, vilka ingåvo honom en socialistisk uppfattning, och var en tid ledare av Dresdener Volkszeitung. 1881—1918 led. av tyska riksdagen utom 1887—90, var han 1883—89 medlem även av sachsiska lantdagen och 1893—1918 av den bayerska. I yngre dagar en entusiastisk förkämpe för den marxistiska socialismen, kom han tidigt in på mera realpolitiska banor, påverkad av den s. k. possibilismen, som ivrade för att lägga kampen för idealen på mera realistiska grundvalar och till en början inrikta sig på nära liggande uppnåeliga mål, och blev en av revisionismens (se d. o.) banbrytare i Tyskland. L-ts. Vollmoeller [få'lmöler], Karl Gustav, tysk författare (f. 1878), son till K. Vollmöl-ler; fil. dr, tillhör Stefan Georges och H. von Hofmannsthals lärjungar som både skald och dramatiker. Reinhardts iscensättning av »Das Mirakel» (1912; uppf. i Sthlm 1917) har varit V :s största framgång. R-n B. Vollmöller [fåT-], Karl, tysk romanist (1848—1922), prof, i Göttingen 1881—91, därefter bosatt i Dresden. Bland V:s skrifter må nämnas textuppl. av »Münchener Brut» (1877; tills, m. K. Hofmann) och »Octavian» (1883). V. utgav tidskrifterna Romanische Forschungen (från 1884), innehållande en mängd avh. och texteditioner, och Kritischer Jahresbericht über die Fortschritte der Romanischen Philo-logie, I—XIII (1890—1912). 1902 bildade V. i Dresden Die Gesellschaft für romanische Literatur, som utgivit en värdefull serie romanska texter (47 bd, 1932). E. S-f. Wollny [våTni], Martin Ewald, tysk