761 Wrangel, C. G. O. Chr.—Wrangel, E. H. G. 762 1638» (1916; akad. avh.); A. Munthe, »Svenska sjöhjältar», d. 5 (3 bd, 1905—10); B. Steckzén, »K. G. W:s fälttåg 1646—1647» (1920; akad. avh.); G. Björlin, »Karl X Gustaf oeh Erik Dahlbergh» (1921); G. Wittrock, »Karl XI:s förmyndares finanspolitik» (2 bd, 1914—17); N. Wimarson, »Sveriges krig i Tyskland 1675—79», I (1897), och uppsats i Ilist. Tidskr. 1920. — W:s porträtt återges på vidstående plansch. A. H-ld. (G. W-k.) Wrangel (af Sauss), Carl Gustaf Otto Christian, greve, hippolog (1839— 1908); jfr släktövers. Deltog som österrikisk underlöjtnant i slaget vid Solferino 1859, lämnade militärtjänsten 1863, återvände till Sverige, blev 1868 kammarherre och redigerade 1868—78 Tidning för Hästvänner, var 1879—-83 utgivare av Smålands Allehanda, 1888—-91 red. av tyska sporttidningar, 1892—96 ledare av olika stuterier och kapplöpnings-etablissemang i Ungern och Tyskland samt 1897—1901 chef för utrikesavd. i Svenska Dagbladet. W. var sin tids främsta hippo-logiska auktoritet i Sverige samt förvärvade ett internationellt namn som hippologisk förf. Skr. bl. a.: »Nordiska stuteriboken» (2 bd, 1872—76), »Handbok för hästvänner» (2 dir, 1877; ny, omarb. uppl. 1913), »Der Trai-ning des Pferdes zu verschiedenen Gebrauchs-zwecken» (1889), »Taschenbuch des Kavalleristen» (1890) och »Ungarns Pferdezucht in Wort und Bild» (4 bd, 1891—95). B. C-m.* Wrangel (af Adin al), Carl Henrik, frih., krigare (1681—1755); jfr släktövers. Deltog med utmärkelse i Karl XII:s krig, tillfångatogs efter slaget vid Poltava, befordrades till generalmajor 1732 och fick 1741 befälet över en häravd. (4,000 man) i Finland. För att skydda Villmanstrands fästning inlät sig W. där 23 aug. s. å. i strid med en dubbelt överlägsen fiende, besegrades och tillfångatogs svårt sårad. Denna strid var det enda tillfälle under det olyckliga kriget, då armén visade mannamod, och W. blev nationens hjälte. 1743 var han en av de deputerade, som skulle söka avstyra dalkarlarnas tåg till Stockholm men förmådde trots sin popularitet ej uträtta något. W. blev slutligen (1754) fältmarskalk. Wdt. Wrangel (af Sage och Waschel), Carl Magnus, präst (1727—86); jfr släktövers. Blev fil. mag. i Greifswald 1756 och teol. dr i Göttingen 1757, prästvigd och ord. hovpredikant 1758 samt var 1759—68 prost över svenska församlingarna i Amerika och kyrkoherde i Wicacoa. Han verkade där under svåra förhållanden, invigde kyrkor och befordrade skolväsendet. W. kom i beröring med metodismen, besökte på hemvägen J. Wesley och stiftade 1771 samfundet Pro fide et christianismo (se d. o.). W. var 1771—77 överhovpredikant och från 1772 kyrkoherde i Sala. — Jfr O. Norberg, »Svenska kyrkans mission vid Delaware» (1893). B. H-d. Wrangel (af Lindeberg), Erik, d. ä., frih., riksråd, författare (1686—1765); jfr släktövers. Blev 1727 landshövding i Skaraborgs län och 1729 i Örebro län. Under Hornska regimen deltog W. i riksdagarna utom 1723. Som merkantilist insattes han i riksrådet 1739 men motsatte sig hattarnas krigspolitik och sökte efter finska kriget utan framgång medla mellan partierna 1743. S. å. begärde W. avsked men kvarstod på anmodan till 1744. W. uppträdde som både ekonomisk och vitter författare. Främst utgav han av samtiden uppskattade dramer, av vilka »Fröken Snöhwits tragædia» uppfördes 1737 (tr. 1739) och »Torilla eller Regner och Swan-hwita tragædia» 1738. De beteckna rätt torftiga försök att förena franskklassicismen med äldre svensk stil. W:s självbiogr. är utg. i Handl. rörande Skandinaviens Historia, 26, 1843. Led. av Vet.-akad. (1743). T. S-g. Wrangel (af Lindeberg), Erik, d. y., partiman (1721—60), son till E. W. d. ä. Blev efter hov- och kanslitjänst lagman på Gotland 1749 och framträdde som en i skrift-ställarskap och intriger talangfull anhängare av hovpartiets idéer och planer. Uppmärksammade memorial och flygskrifter tillskrivas W., ss. den 1755 cirkulerande, mot En Ärlig Swensk polemiserande »Constans since-rus». Misstänkt som tillskyndare av det rojalistiska uppträdet i bondeståndet 29 nov. 1755, flydde W. ur riket febr. 1756. Efter revolutionsförsöket s. å. dömdes han frånvarande av ständernas förräderikommission till döden såsom antagen författare till uppvig-lin'mskriften »Svea rikes tillstånd». T. S-g. Wrangel, E wert Henrik Gabriel, litteratur- och konsthistoriker (f. 1863 2:’/ii), bror till H. G. W. W.; jfr släktövers. W. blev docent 1888 i Lund och fil. dr där 1889 samt var prof, där 1899— 1918 i estetik med litteratur- och konsthistoria, 1919—28 i konsthistoria. W. har utövat ett synnerligen omfattande författarskap pä alla de områden, som tillhöra hans forsknings- och lärarverksamhet. Av hans skrifter märkas »Frihetstidens odlingshistoria» (1895), »Brinkman och Teg nér» (1906), »Martina von Schwerin» (1912), »Tegnérska släktminnen och ungdomsbilder» (1913), »Tegnér i Lund» (2 bd, 1932) m. fl. arbeten om Tegnér, »Eduard von Hartmanns estetiska system i kritisk belysning» (1889), »Sveriges litterära förbindelser med Holland särdeles under 1600-talet» (1897), »Goethe och Sverige» (i Förhandlingar och Uppsatser, utg. av Sv. litt.-sällsk. i Finland, 1907», »Dikten och diktaren» (1912), »C. W. K. Gleerup och det Gleerupska förlaget» (1926), »Allhelgona-kyrkan i Lund» (1893), »Rafael» (1920), »Lunds domkyrkas konsthistoria» och »Konstverk i Lunds domkyrka» (båda 1923), »Småländska kulturbilder» (1925), »Korstolarna i Lunds domkyrka» (1930) samt en mängd uppsatser i Samlaren, Historisk Tidskrift m. fl. publikationer. Tills, m. G. Thomæus har W. författat »Allmänt konstlexikon» (2 dir. 1926). W:s verk innehålla en ytterligt rik samling av sakligt material, arkivaliskt och första-hands-, varjämte han med förkärlek sysslat med frågor, tillhörande estetiken och poetiken. Tegnér och hans tid ha liksom Skåne tillhört W:s favoritämnen. Jämte F. Böök utgav W.