771 Wrede, H. J.—Wren 772 de. Han var även kabinettskammarherre hos Oskar I samt chef för Karl XV:s adjutants-och ordonnansofficerskår. W. uppsatte reparationsverkstäderna vid Stockholms artillerigård, uppgjorde förslaget till 1831 års artillerimateriel och konstruerade den första svenska räfflade fältartillerimate-rielen (m/1863). Han konstruerade även 1860 års räfflade gevär (W r e d e s gevär; se Handeldvapen, sp. 447) och uppfann ett instrument för skottställning av gevär vid faktoriet, undersökte projektilers utgångshas-tighet samt skjutvapens olika träffsäkerhet.— W:s skrifter finnas nästan alla i Krigsvet.-akad:s och Vet.-akad:s Handl. Han konstruerade bl. a. en vågapparat och en hastighets-mätare, var en ivrig befordrare av decimalsystemets införande i handeln och synnerligen verksam för bildande av ränte- och livförsäkringsanstalter i Sverige. Han uppgjorde nya beräkningsgrunder för statens änke- och pupillkassas pensioner samt var en av stiftarna av liv- och brandförsäkringsbolaget Skandia. W. blev bl. a. hedersdr vid Uppsala univ. (1874) och led. av Vet.-akad. (1835). — Biogr. i Personhist. Tidskr. 1910 och av S. Arrhe-nius i Vet.-akad :s »Lefnadsteckningar» etc., V (1918). H. J-dt.* Wrede, Henrik Jakob, frih., ämbetsman, politiker (1696—1758); jfr släktövers.; en av hattpartiets uppmärksammade riddarhustala-re. På riksdagen 1742—43 spelade W. stor roll och bekämpade såsom finländare kronprins Fredriks tronföljdskandidatur. På nästa riksdag tog han initiativet till riksrådsvalkup-pen dec. 1746, som tryggade hattarnas välde. W., som tidigare förgäves sökt göra karriär i dels holsteinsk, dels svensk krigstjänst, utnämndes 1747 på ständernas förord till landshövding i Savolaks. Han var ordf, i ständernas kommissioner över G. J. Gyllenstierna 1741 och över hovpartiets stämplingar 1755— 56. W. har antagits vara förf, till den mycket upplysande uppteckningen »Facta till re-volutionshistorien under konung Carl Xll:s regering» etc. (utg. i Handl. rörande Skandinaviens Historia, 7, 1819). Led. av Vet.-akad. (1741). T. S-g. Wrede, Mathilda Augusta, finländsk filantrop (1864—1928); jfr släktövers. Ägnade sig från 1883 åt arbete för fångarnas moraliska väl, besökte dem i fängelserna och följde deras öden efter frigivningen. W. ägnade senare intresse åt ryska flyktingars omvårdnad. — Litt.: Evy Fogel-berg, »Fångarnas vän» (1920; 4:e uppl. 1929), »Bland fångar och fria» (1922) och »M. W:s sista år» (2:a uppl. 1929). H. E. P. Wrede, Rabbe Axel, frih., finländsk rättslärd och politiker (f. 1851 18/?); jfr släktövers. Disputerade för jur. doktorsgrad 1883 och var 1885—1905 prof, i civillagf arenhet och romersk rätt (senare civilprocessrätt, romersk rätt och juridisk encyklopedi) vid Hel- singfors univ. (rektor 1905) samt kansler för Åbo akad. 1918—30. W. har utövat djupgående inflytande på de juridiska studierna och rättslivets utveckling i Finland och åtnjuter som processua-list internationellt anseende. I »Das Zivil-prozessrecht der Kultu rstaaten» har han utgivit »Das Zivil-prozessrecht Schwe-dens und Finnlands» (1924). Bland hans huvudarbeten må nämnas »Finlands gällande civilprocessrätt» (2 bd, 1905—10; 3:e uppl., 3 bd, 1922—29), »Grunddragen av sak rätten enligt Finlands lag» (2 bd, 1925—26), den populära handboken »Grunddragen av Finlands rätts- och samhällsordning» (2 bd, 1920 —21; ny uppl. 1932) och biogr. över M. Calonius (1917). Han blev 1918 hedersdr i Lund, 1924 i Hamburg och 1926 i München och hyllades 1921 med en festskrift. — W. tillhörde ridderskapet och adeln vid alla lantdagar 1877—1906 och företrädde manligt svenskheten och motståndet mot Ryssland. Han var förvisad juli 1904— febr. 1905, var dec. 1905—juni 1909 viceordf. i senatens justitiedep. (motsv. president i Högsta domstolen) samt 1910—13 och 1917— 18 led. av enkammaren. W. gör högt skattade, av allvar, erfarenhet och rättrådighet präglade inlägg i dagens frågor i form av artiklar och broschyrer samt fortsätter sitt juridiska skriftställarskap. H. E. P. Wrede-Sparre, A., se S p a r r e, sp. 191. Wreech [vrè^], Curt Friedrich von, tysk militär i svensk tjänst, pedagog (födelse-och dödsår ej kända). Tillhörde en gammal pommersk adelsätt och inträdde 1707 i svenska hären. W. var kapten vid D'Albedyhlls livländska dragonreg:te, tillfångatogs 1709 av ryssarna och fördes 1711 till Tobolsk. Han genomgick en religiös kris i pietistisk riktning och trädde 1713 jämte andra karolinska krigsfångar i korrespondens med A. H. Francke (se d. o.), som sände pengar och uppbyggelselitte-ratur till fångarna i Sibirien, bland vilka uppstod en pietistisk väckelse. 1 Tobolsk grundade W. 1714 en skola. 1718 räknade den 73 elever. Lärarna utgjordes av officerare, och eleverna erlade avgift endast för kosthållet. Franckes pedagogiska principer följdes. Efter fredsslutet upplöstes skolan, och W. återvände till sin hembygd samt skrev det viktiga arbetet »Wahrhaffte und umständliche Historie von denen schwedischen Gefangenen in Russland und Siberien» (1725; ny uppl. 1728). Hg Pl. Wren [ren], sir C h r i s t o p h e r, engelsk arkitekt (1632—1723). Blev 1660 prof, i astronomi i Oxford men övergick snart till arkitekturen. W:s första byggnadsverk voro Shel-donteatern i Oxford och Pembroke college i Cambridge (båda 1663). 1675—1710 byggde W. en ny kyrka i st. f. den brunna S :t PauFs (se London, bild 11 och 12). Berömd är kupolen över den punkt, där skeppen skära varandra. Den är tredubbel, bestående av en inre »kalott» av sten, en yttre av trä och mellan dem en konisk tegelkupol som stöd för