769 Wrede, F.—Wrede, F. J. 770 hans änka och söner till belöning Elimä fjär-ding m. m. i Finland. H. W:s två söner blevo friherrar W. af Elimä 1653. H. W:s sonson Fabian W. (d. 1712; se nedan) blev greve 1687 (slöt på manssidan sin ätt; hans dotterson var greve A. Wrede-Sparre, se S p a r r e, sp. 191). Om greve F. W :s kusins söner frih. H. J. W. och riksrådet frih. Fabian W. (d. 1768) se nedan. Den sistnämndes son frih. Fabian Casimir W. (1724—95) stred i finska kriget 1741—43 och i fransk tjänst i österrikiska tronföljdskriget, blev 1754 överste vid Fortifikationen, var 1757 i österrikisk krigstjänst, blev 1762 överste för Skaraborgs och 1772 (till 1788) för Upplands reg:te, 1764 generalmajor och 1782 general. Känd lanthushållare, blev han 1786 led. av Vet.-akad. Hans son Fabian W. (d. 1824; se nedan) blev 1809 greve (enl. 37 § R. F.; ointroducerad) ; om dennes son frih. F. J. W. se nedan. Bror till greve F. W. (d. 1824) var frih. Otto W. (1767—1804), som utmärkte sig i finska kriget 1788—90, blev generaladjutant av flygeln 1789 och överste i armén 1790. Han blev 1797 chef för Svea art.-reg:te och 1800 för Västerbottens reg:te samt 1799 generalmajor. — Den finländska grenen (immatrikulerad på Finlands riddarhus 1818) härstammar från en riksrådet frih. F. W:s (d. 1768) halvbror. Om frih. R. A. W. och dennes f ränka Mathilda A. W. se nedan. B. H-d. Wrede, Fabian, greve, ämbetsman, statsman (1641—1712); jfr släktövers. Blev 1675 landshövding i Viborgs län, 1681 i Uppland, visade stort nit vid reduktionens verkställande inom sitt län och utnämndes därför av Karl XI till lantmarskalk vid 1682 års riksdag. 1685 blev W. chef för de båda reduktionsverken och s. å. kungligt råd, president i Bergskollegium och kammarråd, 1687 president i Kammar- och Kommerskollegierna, visade sig vara en ypperlig finansman och arbe tade outtröttligt för att höja Sveriges handel och näringsliv. 1687 blev W. greve. Under förmyndarstyrelsen hade W. överinseendet över flottan. Sedan kriget brutit ut, föll på W. en dryg del av rådets börda, då han i främsta rummet skötte finanserna och skulle skaffa de medel, som kriget krävde. Från 1711 var W. blott president i Kommerskollegium. — Biogr. av B. von Beskow i »Sv. akad:s handl. ifrån år 1796», bd 28 (1856). Hjr.* Wrede, Fabian, frih., riksråd (1694— 1768); jfr släktövers. Gick 1719 i holsteinsk krigstjänst och deltog i den tidigare frihetstidens riksdagar som bemärkt anhängare av holsteinska partiet, sedermera av hattpartiet. Vid krigsutbrottet 1741 utnämndes W. till svensk överste och ledare för krigskommissa-riatet. Han väckte förslaget om den av Lagercrantz utförda beskickning till ryska kejsarinnan, varigenom fredsfrågan förknippades med planen på Karl Peter Ulriks val till tron- srA följare. På riksdagen 1742—43 motsatte han sig »i finnarnas namn» kraftigt den danska tronföljdskandidaturen. Sedan den av Ryssland förordade Adolf Fredrik valts, medverkade han till närmandet mellan honom och hattarna och blev ett av de efter valkuppen dec. 1746 utnämnda riksråden. Han avgick under den politiska krisen 1756. T. S-g. Wrede, Fabian, greve, militär, ämbetsman (1760—1824), son till F. C. W.; jfr släktövers. Blev 1777 löjtnant, var 1778—80 i fransk tjänst, varunder han uppvaktade Gustav III i Spa och i hög grad vann dennes bevågenhet. 1781 blev W. kammarherre och 1788 överste vid Upplands reg:te. I ryska kriget 1788—90 utmärkte han sig; 1791 följde han konungen till Aachen. 1795 blev W. generalmajor och chef för Björneborgs reg:te, 1786 överstekammar-junkare. 1802 blev han generalinspektör för infanteriet, 1805 generallöjtnant. Under pommerska kriget åsamkade sig dock W. Gustav IV Adolfs onåd, varför han ej erhöll något befäl i finska kriget 1808. Efter revolutionen 1809 erhöll W. emellertid omedelbart befäl över Norra armén. Genom sitt lama uppträdande under Västerbottensexpedi-tionen (se d. o.) gav han Kamenskij tillfälle att koncentrera sina trupper mot den i hans rygg landstigande gruppen. Trots den snöpliga utgången blev W. general av infanteriet och s. å. greve (ointroducerad). 1810 avgick han i utomordentlig beskickning till kejsar Napoleon och tillstyrkte Bernadottes val till svensk tronföljare. Belöningen härför uteblev heller icke. 1810 blev W. statsråd och kansler för Krigsakademien och 1811 en av rikets herrar. Redan 1812 lämnade han statsrådet; 1816 blev han fältmarskalk. Som W. saknade egentlig militär och politisk begåvning, torde hans ovanligt snabba och lysande karriär i ej obetydlig grad ha berott på hans höga börd och vinnande personlighet. B. E-r. Wrede, Fabian Jacob, frih., militär, vetenskapsman (1802—93); jfr släktövers. Blev 1817 underlöjtnant vid Vendes art.-reg:te, var 1832—34 och 1835—39 lärare vid Högre artilleriläroverket å Ma-rieberg och dess chef 1835—57. W. blev major vid Göta art.-reg:te 1838, chef för artilleristaben 1848, överste 1851, generalmajor 1854, general-fälttygmästare och chef för artilleriet 1857 och generallöjt nant 1867. S. å. avgick han ur aktiv tjänst. W. var led. av bl. a. 1864 års kommitté för avgivande av förslag till Stockholms befästan-XX. 25