773 Vrena—Vreta kloster 774 stenlanterninen, alla tre oberoende av varandra. Dessutom ritade W. ett femtiotal kyrkor i London, bl. a. S :t Stephen’s, Wal-brook. Särskilt äro hans tornspiror berömda. Av hans profana verk må nämnas den återuppbyggda ö. delen av slottet Hampton court, Royal exchange, Marlborough house och Buc-kingham house. W. blev knight 1673, president för Royal society 1681 och var i flera år medlem av parlamentet. — Monogr. av bl. a. A. Stratton (1897) och L. Weawer (1923); samlingsmonogr. av brittiska arkitekter (s. å.). (E. L-k.) Vrena, socken i Södermanlands län, Opp-unda härad, består huvudsaki. av halvöar och näs i Långhalsens och Hallbosjöns av en kort å förenade sjösystem; 20,53 kvkm, 769 inv. (1934). 647 har åker, 675 har skogsmark. Ingår i Halla och V. pastorat, som skall förenas med Bettna, i Strängnäs stift, Nyköpings v. kontrakt. Vrestörne, Ro'sa rugösa, se Rosor, med bild 11 på färgplansch. Vretaholm, egendom i Gränna landskommun, strax n. om Gränna; 598 har, därav 180 har åker; tax.-värde 330,000 kr. (1933). Omtalas under namnet Vreta redan 1333. En del av egendomen ägdes av P. Brahe d. ä. Den tillhörde på 1700-talet släkten Hamilton och senare generallöjtnant J. F. Boy. Vreta kloster, socken i Östergötlands län, Gullbergs härad, på östgötaslätten, närmast v. om sjön Roxen; 57,32 kvkm, 3,294 inv. (1934). 2,923 har åker, 664 har skogsmark. I n. vid Motala ström Malfors kraftverk (se d. o.), chokladfabrik (»Cloetta») och industrisamhälle (omkr. 800 inv.) samt Nykvarns kraftverk, vid Göta kanal (jfr d. o., med bild) Bergs slussar och kanalstation. Ingår i V:s och Stjärnorps pastorat i Linköpings stift, Gullbergs och Bobergs kontrakt. G. R-ll. Vreta cistercienskloster var Sveriges första nunnekloster. Enl. en notis anlades det av Karl Sverkersson 1162, enl. en annan upprättades det redan på Inge d. y:s tid. Ännu 1445 tvistades det om huruvida klostret tillhörde benediktin- eller cisterciensorden. Då klostret brunnit i början av 1200-talet, uppmuntrades det av den påvlige legaten Vilhelm av Sabina med avlatsförmåner 1248, och liknande bestämmelser till klostrets förmån utfärdade kardinal Guido 1266 samt flera svenska biskopar på 1200- och 1300-talet. Konung Valdemar gav klostret rättighet att självt tillgodogöra sig den uppbörd, som eljest skulle tillfallit kronan (1250), och Magnus Eriksson lät det (1329) bli delaktigt av kyrkogodsens skatteförmåner. Även senare svenska monarker och styresmän, däribland Engelbrekt 1435, bekräftade el. förbättrade genom skyddsbrev klostrets privilegierade ställning. Det gynnades i övrigt med många gåvor. Klostrets anseende under medeltiden bevisas bl. a. av att flera konungar sades ha fått sin gravplats i klosterkyrkan. — Gustav Vasa utfärdade visserligen 1523 ett skyddsbrev för klostret men avkrävde det redan 1529 400 danska mark. Sedan han 1536 äktat Margareta Leijonhufvud, gav han sin svär-moder, fru Ebba Eriksdotter (Vasa), besittningsrätten till klostret. Några nunnor vistades där ännu på Erik XIV :s tid. Kj. K-n. Sir Christopher Wren. Målning av G. Kneller. Klostret har den vanliga planläggningen med nunnornas byggnader i ö., leksystrarnas i v. och refektorium i mitten, allt kring klostergården, varav ett helt bevarat valv återstår. Klostrets spannmålsmagasin är nu sten-museum. Utgrävningsarbetet 1916—26 leddes av S. Curman och E. Lundberg. V :s sockenkyrka vid den gamla kungsgården övertogs av klostret vid dess instiftande. V. anses vara platsen för stiftets första domkyrka. Antagl. fanns här kyrka av trä på 1000-talet. Från detta årh. finnas ornerade gravvårdar med höga gavlar av s. k. Eskils-tunatyp. I slutet av samma årh. torde den kyrka ha påbörjats, vars murar så när som på högkoret m. m. äro bevarade och nu utgöra den s. k. lekmannakyrkan. Den torde ha varit den Stenkilska ättens gravkyrka. Omkr. 1125—30 tillbyggdes en kunglig kupolgrav och ung. vid samma tid det tredelade tornpartiet. Efter klostrets övertagande av byggnaderna uppfördes den monumentala kors-formiga anläggning i ren cisterciensstil, sonr nu utgör koret. Det byggdes urspr. med lägre murar; på 1200-talet fick det sitt nuv„ valvsystem. Arbetet var slutfört till en högtidlig invigning 1289 av Magnus Ladulås” broder biskop Bengt i Linköping. De kungliga gravstenarna höra till Johan III:s restaurering. Tornets övre del och huven återgå på ritningar av C. J. Cronstedt 1763—64. Under ledning av S. Curman och E. Fant restaurerades kyrkan 1914—17. I koret finnas fyra medeltida korstolar och hertig Magnus’, Gustav Vasas sons, kyrkbänk. I sakristian, som uppfördes på den gamlas grundmurar, är ett kyrkomuseum med bl. a. en 1100-talsmadonna från klostrets första tid. H-k A. Litt.: E. Lundberg, »Vreta kloster» (1927) och »Lunds äldsta domkyrka och kyrkobygg-nadskonsten i Linköpings stift» (i Fornvän-