Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vreta kloster - Vretblad, Viktor Patrik - Vreten - Wretlind, Erik Wilhelm - Wretman, släkt - Vretstorp - Wrexham - Vrickning - Vridaren - Virddhi - Vridkondensator - Vridningselasticitet - Vridningsförmåga - Vridningslag - Vridningsrörelse - Vridscen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
775
Vretblad—Vridscen
776
nen 1930); S. Curman, »Kristna
gravmonument från 1000-talet funna i Vreta kloster»
(i »Arkeologiska studier tillägnade H. K. H.
Kronprinsen», 1932); E. Ortved,
»Cistercieor-denen og dens klostre i Norden», II (1933).
Vretblad, ViktorPatrik, organist,
tonsättare, musikskriftställare (f. 1876 5/«). Tog
1896 organist-, kyrkosångar- och
musiklärarexamina vid Konservatoriet i Stockholm, blev
1900 organist vid fransk-reformerta
församlingens kyrka i Stockholm och är sedan 1907
organist vid Oskars kyrka, där han varit
medarrangör av motettaftnar med historiskt
program. Han har även givit orgelkonserter
och framträtt som pianist. V. har komponerat
orgel- och pianostycken, solosånger, körverk
m. m. samt i bearbetning utgivit
kompositioner av J. H. Roman. V. har utgivit en
värdefull monogr. över Roman (2 bd, 1914),
»Konsertlivet i Stockholm under 1700-talet»
(1918), »Den tjeckiska tonkonsten» (1930) och
en uppslagsbok om orgelregistren (1932).
Sedan 1920 är V. musikkritiker i
Social-Demokraten. Sedan 1900 posttjänsteman,
blev V. 1933 kontrollör hos
Generalpoststyrelsen. H. G-t.
Vreten, egendom i Edåsa och Ljunghems
socknar, Skaraborgs län, 13 km s. ö. om
Skövde; 1,950 har, därav 670 har åker;
tax.-värde 919,100 kr. (1933). Lydde förr under
Kavlås men blev på 1870-talet självständig
egendom inom grevliga ätten Posse.
Wretlind, Erik Wilhelm, läkare,
skriftställare (1838—1905). Blev med. dr 1867 och
öppnade s. å. i Göteborg ett
mediko-gymnas-tiskt institut. W. redigerade tidskr. Eira,
Häl-sovännen och
Jordemodern (se dessa ord).
Bland hans i bokform
utgivna skrifter
märkas »Mannens
slägt-lif» (1890; 7:e uppl.
1905) och »Kvinnans
slägtlif» (1891; 6:e
uppl. 1914). I
Nordiskt Medicinskt
Ar-chiv publicerade han
uppsatsen
»Undersökningar rörande
Stockholms mortalitet»
(1866). W. tillhörde
1885—87 och 1888—90 Andra kammaren, där
han gjorde sig bemärkt som en bland
nykter-hetsivrarnas och de frireligiösas ledare.
Wretman, svensk släkt, urspr. från Jäders
bruk vid Arboga, känd från 1600-talets slut.
Waldemar W. (1820—91) var 1860—91
justitieråd samt även framstående
kommunalman i Stockholm. Hans son Johan W (1852
—1923) blev 1879 vice häradshövding och var
1895—1918 rådman i Stockholm. Han utgav
en biogr. över sin fader (1916), en »Kort
handbok i svensk släktforskning» (s. å.) samt den
utförligare »Släktvetenskapen» (1924), som
särskilt bibliografiskt är värdefull. (B. H-d.)
Vretstorp, se V i b y.
Wrexham [re’ksem], stad i Denbighshire,
n. ö. Wales, 19 km s. s. v. om Chester; 18,567
inv. (1931); säte för rom.-kat. biskop.
Järnvägsknut; handel och industri. Från
1400-■och 1500-talet härstammar kyrkan Saint
U-iles^ med märkligt torn.
Vrickning. 1. (Med.) Se L u x a t i o n. —
2. (Sjöv.) Se Rodd.
Vridaren, anat., se E p i s t r o f e u s.
Vriddhi, skt, »tillväxt», »ökning», i den
inhemska indiska grammatiken (och därifrån
infört i modern språkvetenskap) beteckning
för den företeelsen, att i etymologiskt
sammanhörande ordmaterial vissa vokaler och
diftonger förekomma i kvantitativt förlängd
och kvalitativt modifierad form i förhållande
till de som grundvokaler betraktade a, i, u
och r (vokaliskt r). Från modern synpunkt är
v. att inordna bland avljudsföreteelserna; i
sanskrit är alltså v. urspr. en motsvarighet
till det s. k. förlängningsstadiet inom avljudet
men har vunnit stor utbredning som
bildningselement i sekundäravledningar. J. Ch-r.
Vridkondensator.
Vridkondensator, kondensator (se
Elektricitet, sp. 562) med inom vida gränser
kontinuerligt reglerbar kapacitet. V. består
vanl. av parallella metallplattor, fästa i en
stomme; på en i denna lagrad axel äro andra
metallplattor fästa. Genom vridning av
axeln kunna plattorna i den senare
gruppen till större el. mindre del föras in i
mellanrummen mellan plattorna i den förra
gruppen, och härigenom varierar kapaciteten
mellan de båda grupperna. Strömmen till de
rörliga plattorna tillföres vanl. genom en
spiralfjäder. V. användas, utom för mätändamål,
mest i radiosändare och -mottagare.
Sändar-kondensatorer äro skrymmande på grund av
nödvändigheten av stora luftmellanrum;
stundom nedsänker man plattsystemen i olja
för att kunna minska dimensionerna.
Mot-tagarkondensatorer åter utföras så små, som
är förenligt med stabiliteten; vid
flerkrets-mottagare kopplas flera v. på en gemensam
axel och korrigeras så, att de i alla lägen ha
lika kapaciteter. Genom lämplig formning
av plattorna uppnås, att kapaciteten (vid
äldre typer) el. våglängden el. frekvensen för
den krets, i vilken v. ingår, varierar
proportionellt mot vridningsvinkeln. Även andra
typer förekomma. Sv. B-r.
Vridningselasticitet, fys., se T o r s i o n.
Vridningsförmåga, se Optisk v r i
d-ningsförmåga och Polarisation.
Vridningslag, meteor., se D o v e, H. W.
Vridningsrörelse, dets. som rotation (se d. o.).
Vridscen, se Teater, sp. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
