779 Vries, M. de—Wright, J. 780 Raseborgs ruin. Teckning av Magnus von Wright för planschverket »Finland framstäldt i teckningar». I Kungl. biblioteket. na hos Oenothera kunnat förklaras såsom beroende av gameteliminationer, kromosomaber-rationer (se Ärftlighet) o. s. v. och även många andra fall av »mutation» funnit liknande förklaringar, har mutationsteoriens värde för utvecklingsläran i hög grad förringats. Kvar står dock allt fortfarande en hel mängd fall av mutationer, som ej funnit sin förklaring på annat sätt. Dessa kunna emellertid ej anses vara av större betydelse för artbildningen. G. N.-L. Vries [fris], Matt bias de, holländsk språkforskare (1820—92). Blev 1849 prof, i Groningen och 1853 i Leiden. Genom sin edition av P. C. Hoofts lustspel »Warenar» (1843) röjde V. vägen för en säkrare kännedom om 1600-talets holländska och blev ban-brytare för nederländsk medeltidsfilo-logi genom sina texteditioner, bl. a. »Baar-laam en Josaphat» (1842) och Jacob van Maerlants »Spieghel historiael» (1857—63; tills, m. E. Verwijs). Än betydelsefullare voro V:s planläggning och utgivning av den stora »Woordenboek der nederlandsche taal» (1864 ff.; tills, m. L. A. Te Winkel), som snart är fullbordad. Hj. P-r.* Vriesland [frFslant], se Friesland. Wright [vrikt], von, svensk-finländsk ätt, av skotskt ursprung, introducerad i Sverige 1776 och i Finland 1818. Bröderna Magnus von W. (1805—68), Wilhelm von W. (1810—87) och Ferdinand von W. (1822 —1906) äro kända som målare. De två förstnämnda utgåvo i Sverige planschverket »Svenska foglar» (1828—38; 184 färglagda bilder utan text; ny uppl. 1917—29 med 382 pl., kompletteringar av B. Hallberg och text av E. Lönnberg). M. von W. blev senare bl. a. konservator vid Helsingfors univ:s zool. museum 1845, utgav »Finlands foglar» (bd 1 1859, bd 2, bearb. av J. A. Palmén, 1873) och var även en skicklig tecknare. Han illustrerade planschverket »Finland framstäldt i teckningar» (1845; med text av Z. Topelius). W. von W. (jfr ovan) gjorde även bl. a. de förträffliga bilderna till »Skan dinaviens fiskar» (1836—38; med text av B. Fries, C. U. Ekström och S. Sundevall; ny, fullständigare uppl. 1892—95 med text av F. A. Smitt, se d. o.) samt blev Vet.-akad:s ritare, 1838 kammarjunkare och bosatte sig s. å. i Bohuslän. F. von W. biträdde sin bror W. von W. som zoologisk målare; han återkom 1858 till Finland samt målade även landskap och porträtt. Brorsöner till de nämnda äro kusinerna kommunalrådet Viktor Julius v. W. (se nedan) och kommerserådet Ferdinand v. W. (1863—1930), chef för lirman Agros 1893—1918. — Jfr Vivi Lindberg, »v. Wrightarna på Haminanlaks» (1926), och Aune Lindström, »Taiteilijaveljekset v. W.» (1932). H. E. P.; B.H-d. Wright [räit], sir A 1 m r o t h Edward, engelsk naturvetenskapsman (f. 1861), dotterson till överdir. N. V. Almroth (se d. o.), prof, i experimentell patologi vid Londons univ. Adlades 1906. Han var under världskriget (1914—19) hälsovårdskonsulent vid brittiska armén i Frankrike. W:s studier ha särskilt gällt serumterapi och därmed besläktade ämnen. Hans sårbehandlingsmetoder under världskriget ha rönt stort erkännande. V. S-g.* Wright [räit], Carroll Davidson, amerikansk statistiker (1840—1909), var 1873—88 chef för staten Massachusetts’ arbetsstatisti-ska byrå och 1885—1902 som commissioner of labor chef för ett nyupprättat unionsäm-betsverk för arbetarfrågor. Jfr Arbets-statistik, sp. 1271. W. är en av arbets-statistikens grundare. V. S-g. (H. G-n.) Wright [räit], Herbert Gladston e, engelsk filolog och Sverigekännare (f. 1888), prof, i engelsk filologi i Bangor 1916 (1919). Av W:s rika produktion märkas »Studies in anglo-scandinavian literary relations» (1919) samt avh. i Modern Language Review 1919, 1932 och 1934. G. L-t. Wright [räit], J o s e p h, engelsk språkforskare (1855—1930). Var till 1876 spinneriarbetare och lärde sig läsa och skriva först vid 15 års ålder. W. studerade i Tyskland 1876 och 1882-87, blev fil. dr och var prof, i jämförande språkforskning i Oxford 1901—24. Han utövade en betydelsefull verksamhet för främjandet av de äldre germanska och de moderna språkens studium i Oxford. Han utgav en viktig monogr. över sin hembygds dialekt (»A grammar of the dialect of Wind- hill», 1892) och språkhistoriska handböcker, bl. a. »Old english grammar» (1908). Främst är emellertid hans namn knutet till »English dialect dictionary». Detta monumentala arbete grundar sig i första hand på den engelska landsmålsföreningens samlingar, men då W. 1889 övertog uppdraget att utge arbetet,befanns ma terialet alldeles otillräckligt, varför han först med hjälp av frivillig arbetskraft utförde ett storartat insamlingsarbete, både ur litteratur och ur folkets mun. Bearbetningen verkställdes otroligt snabbt av W. själv med några