Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
777
Vridspeglingsaxel—Vries, H. de
778
Vridspeglingsaxel, miner., se Symmetri.
Vridvingar, Strepsi’ptera, en liten grupp små
insekter. V. leva under en del av sitt liv som
parasiter hos bin el. getingar men förekomma
även på grävsteklar, myror, rätvingar m. m.
Honorna äro maskformiga, blinda, fotlösa och
leva i bakkroppen av andra insekter, mellan
vilkas segment deras brunaktiga framända
sticker fram. Hanarna, vilka blott leva några
timmar som fullvuxna, ha stora, fjäderformigt
hopveckade bakvingar och väl utvecklade
ögon och antenner. Äggen kläckas i moderns
kropp, och de små s. k. triungulinus-larverna,
försedda med väl utvecklade ben samt ett par
långa svansborst, krypa ut på värddjuren, t. ex.
bin, från vilka de taga sig över till andra bin
och medfölja dessa hem till deras bon, där de
borra in sig i en bilarv och i denna genomgå
sin utveckling utan att skada värddjuret. Den
förut rörliga larven blir nu en fotlös, masklik
varelse, vars kroppsform hos honan blott föga
ändras, när denna efter biets metamorfos
genomborrar huden på detsamma mellan två
bakkroppssegment. Dylika bin,’ som kallas
»stylopiserade», bli sterila. De vanligaste
arterna äro Xenos vesparum på getingen Polistes
gallicus samt Stylops melittae, som lever på
släktet Andrena. I. T-dh.
Vridvåg, fys., se To rsions v å g.
Vriendt [frint], de, se F 1 o r i s.
Vries [fris], holländska målare. — Hans
Vredemann de V. (1527—omkr. 1604)
var arkitekturmålare och dekorerade rum
med rik arkitektonisk bakgrund,
perspekti-vistiskt skämt o. dyl. — Abraham de V.
(d. omkr. 1650) målade porträtt under
inflytande av Thomas de Keyser och Rembrandt.
Berömt är ett mansporträtt (1632; i Lille),
ännu mera bilden av en äldre man (1639; i
Dresden) och porträtt av borgmästare Vroesen
(s. å.; i Rotterdam). — R o e 1 o f Jansz. de
V. el. van V. (f. 1631) levde ännu 1669. Hans
förnämsta arbeten äro »Landskap med
väderkvarnar» (i Frankfurt a. M.) och ett landskap
i Liéges museum. Nationalmuseum i
Stockholm har två signerade tavlor av V. (E. L-k.)
Vries [fris] (skrev sig Fries), Adrian
de, holländsk skulptör (1560—efter 1627).
Tillhörde »de nederländska romanisterna»,
som på 1500-talet sökte sin utbildning i
Italien. Senare verkade V. i Augsburg, där han
utförde Merkuriusbrunnen 1599 och
Herku-lesbrunnen 1602. För kejsar Rudolf II
komponerade han (efter motiv, lånade från
Ra-faels målningar i Villa Farnesina)
bronsgrupperna »Merkurius och Psyke» och »Psyke
buren av amoriner», den senare i
Nationalmuseum i Stockholm. Åt Kristian IV i
Danmark utförde han en praktbrunn för platsen
framför Frederiksborgs slott. Detta kolossala
arbete, »Neptunus, omgiven av flodgudar,
si-rener, tritoner» m. m., var färdigt omkr. 1624
och bortfördes 1659 som svenskt krigsbyte.
1626 avlämnade V. till Wallenstein en annan,
för dennes palats i Prag avsedd
Neptunus-fontän jämte ett stort antal mytologiska
figurer, till en del efter antika motiv. Många
av dessa blevo också (1648) svenskt
krigsbyte. Flera av V :s arbeten äro uppställda i
parken vid Drottningholm. — Se J. Bottiger,
»Bronsarbeten af Adrian de Fries i Sverige»
(1884). G-gN.*
Fama med lejon. Bronsgrupp av Adrian de Vries, nu
i parken vid Drottningholm.
Vries [fris], Hugo de, holländsk botanist
och ärftlighetsforskare (f. 1848), prof, i
Amsterdam 1878—1918. V. är en mångsidig,
produktiv och uppslagsrik forskare, som före
sekelskiftet mest
sysslade med fysiologi för
att efter detsamma
koncentrera sig på
art-och formbildningspro-blemen samt
utvecklingsläran med
utgångspunkt huvudsaki. från sina bekanta
experiment med arter
av släktet Oenothera.
På det senare
området ha hans arbeten
haft den ojämförligt
största betydelsen,
särskilt genom uppställandet av den s. k.
mu-tationsteorien (»Die Mutationstheorie»: I, »Die
Entstehung der Arten durch Mutation», 1901,
II, »Elementare Bastardlehre», 1902—03). Ett
stöd för denna sin teori har V. även ansett
sig finna bl. a. i resultaten av
växtförädlings-arbetena vid Sveriges utsädesförening i
Sva-löv (»Plant-breeding comments on the
experiments of Nilsson and Burbank», 1907). Enl.
V. är mutation (se d. o.) en plötslig,
diskonti-nuerlig förändring av organismerna, som går
i arv till avkomman och av honom ansågs
vara av stor betydelse för uppkomsten av nya
arter och former (elementararter) inom
djur-och växtrikena. Om ej på annat sätt har V:s
mutationsteori varit synnerligen värdefull
genom det intresse och den synnerligen livliga
diskussion den förorsakat. Sedan emellertid
numera, till stor del tack vare svensken N.
ITeribert-Nilssons skarpsinniga experiment, de
till synes egendomliga ärtflighetsförhållande-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
