783 Vristulven—Vräka 784 Vristulven, insjö i n. Västergötland, n. v. om Billingens nordända; omkr. 8 kvkm, 111 m ö. h., 8,6 m djup. Avrinner till Vänern. Wröblewski [vroblä'fski], ZygmuntFlo-renty von, polsk fysiker (1845—88), studerade 1862 i Kiev, var förvisad till Sibirien 1863—69, blev fil. dr i München 1874 och prof, i Krakau 1882. Först sysslade W. hu-vudsakl. med gasers absorption, löslighet och diffusion i vätskor men övergick sedan till studiet av gasers kondensation till vätskor, på vilket område han utförde grundläggande arbeten. 1883 framställde han jämte K. S. Olszewski (se d. o.) flytande koloxid, syre och kväve och lyckades 1884 även kondensera metan och väte. Han undersökte dessa vätskors egenskaper och elektriska ledningsförmåga vid låga temp. Han framställde också kväve, kolsvavla och alkohol i fast form (1883). lians sista arbete behandlade vät-gasens sammantryckbarhet (1888). S. A-s.* Wronski [vrå'njski], Jözef MarjaHoene-, polsk filosof och matematiker (1778—1853). Stred som artillerilöjtnant under Kosciuszko, tvangs sedan att gå i rysk krigstjänst och vistades från 1800 i Frankrike. W. var en skicklig matematiker, upptäckte en för de lineära differentialekvationerna synnerligen viktig determinant och gjorde även tekniska uppfinningar. W:s filosofi, utmärkt av invecklad terminologi och matematiska formler, gjorde bl. a. anspråk på att bevisa Guds existens och själens oförstörbarhet. Filosofiens mål var en messianism, en definitiv förening mellan religion och förnuft, en tanke, som utvecklades bl. a. i »Messianisme ou réforme absolue du savoir humain» (3 bd, 1847—48). W :s filosofi övade bl. a. stort inflytande på den polska messianismen (jfr T o-w i a n s k i, A.). — Po. monogr. av bl. a. S. Dickstein (1896; med bibliogr.); kritisk fr. uppl. av F. Warrain (1933 ff.). A. A-t. Vrsovice [ve'rfåvitsä], se Prag, sp. 61. Vrubel [vro'bilj], Michail A lek s an d-rovitj, rysk målare (1856—1910). V. restaurerade fresker i Kyrilloskyrkan i Kiev. Han var en fantasifull mystiker, originell och genialisk. Som hans mest betydande verk räknas skisserna för Vladimirkatedralen i Kiev. Bland övriga verk omtalas »Demonen», »Pan» och »Kupava» (kvinna med fågelvingar, rysk sagofigur). G-gN.* Vrå, socken i Kronobergs län, Sunnerbo härad, vid Hallandsgränsen; 142,26 kvkm, 932 inv. (1934). Småkuperad skogs- och mossmark, genomfluten av Lagans biå Krokån. 931 har åker, 5,125 har skogsmark. Ingår i Odensjö, Lidhults och V. pastorat i Växjö stift, Sunnerbo kontrakt. Vråk, zool., se Bivrå k, Fjällvråk och V råksläktet. Vråksläktet, Büteo, tillhör dagrovfåglarnas ordning och utmärkes av att näbben är jämförelsevis liten, tarserna fjäderklädda endast upptill och stjärten svagt rundad (den är kortare än 2/3 av vinglängden och når således föga utanför de hoplagda vingarna). Ormvrå k e n, B. buteo, blir 49—56 cm lång. Huvudarten är gråbrun till svartbrun, ofta vitfläckig på undersidan. Undergumpen är vit med bruna tvärband. Från duvhöken (se d. o.), med vilken den ofta förväxlas, kan den skil- Ormvråk, Buteo buteo. Röd vrålapa, AZouatta seniculus. jas dels på den korta stjärten, dels på att tarserna såväl fram som bak äro försedda med långa och smala plåtar. Huvudarten förekommer över hela landet upp till mell. Norrland. I n. ersättes den av en särskildunderart, ryska ormvråken, B. buteo zimmermanni (inter-medius), en östlig form med blekt roströd stjärt, smala, mörka tvärband och rostfärg på hals och vingar. Ormvråken lever hu-vudsakl. av sorkar, ormar, ödlor, grodor och insekter men angriper sällan mat nyttigt vilt. Den häckar i träd. Se även B i v r å k och Fjällvråk. T. P. Vrålapor, B ö 1 a p o r, Alouattinae, under-fam. bland de brednäsiga aporna. V. äro medelstora apor med satt kropp, täml. långhårig päls och en kraftig gripsvans. Tungbenet är förvandlat till en stor, röstför-stärkande ben-blåsa. V. leva av blad, uppträda i smärre flockar och förekomma i de skogbevuxna delarna av Sydamerika. Till släktet Alou-atta (Mycetes) höra den svarta v r ålapan, A. caraya, från Paraguay och den röda v r å 1-a p a n, A. senicu-lus, från Colombia och mell. Amason-området. Längden ärhoshanen 135 cm, varav 70 cm kom ma på svansen. Honan är något mindre. T. P. Vrångoed, jur., en numera ur bruk kommen form av parts ed i tvistemål, som omtalas i rättegångsbalken kap. 14 §§ 9 och 10. Vrångstrupen, se Hosta och Struphuvudets sjukdomar, sp. 678. Vrångsälven, no. Vrangselv, en av Byälvens källfloder, från trakten av Kongsvinger i Norge till sjön Hugn i v. Värmland (se karta vid d. o.). Vid högvatten i Glommen föreligger möjlighet, att denna älv skall följa V:s dal till Vänern. Vrångsöm, se K o n s t s ö m n a d, sp. 1145. Vrångö, municipalsamhälle och fiskläge i Styrsö socken, Göteborgs och Bohus län, på den bergiga ön V. i havsbandet s. v. om Göteborg; 190 har, 331 inv. (1934). Tax.-värde å fastighet 285,100 kr. (1932), tax. inkomst 206,960 kr. 95 yrkesfiskare (1931). Vräka. 1. Se V r ä k n i n g. — 2. (Vraka.) Avskilja som odugligt. — V r ä k a r e, se