785 Vräkning—Wulff 786 Järnvåg och Trätjäral. — Vräka r-penningar, avgift för verkställd vräkning. Vräkning, jur., processuell verkställighets-form, som består i att fråntaga någon besittningen av fast egendom eller en del därav eller en byggnad eller en lägenhet i en byggnad. V. kan ske antingen på grund av domstols dom efter rättegång enl. utsökningsla-gen §§ 37 och 42 eller ock som provisorisk handräckning (se d. o.) enl. samma lag §§ 192 och 193 på ansökan hos överexekutor. V. skall föregås av en minst 4 dagar i förväg genom utmätningsman meddelad underrättelse och kan ytterligare uppskjutas genom av honom beviljat anstånd, högst 6 dagar. V. kallas ibland avhysning. — Se ock Hyresavtal och Verkställighet av dom. T. E. V. S., mus., förk. för volti subito, vänd hastigt! Vse'volod, storfurste, se Ryssland, sp. 1339. W. 6, se under V, sp. 1240. Vt., förk. för Vermont (se d. o.). Wu-chang [o-tjarj], Wu-tschang, huvudstad i kin. prov. Hu-pei, på högra stranden av Yang-tsi-kiang; 609,972 inv. (1931; enl. postverkets beräkning); ingår jämte Ilan-kou och Han-yang (se dessa ord) i trestadskom-plexet. Wu-han. Stora bomullsspinnerier, si-dentillv. m. m. W. är säte för Boone uni-versity (gr. 1903) o. a. högre läroanstalter samt har sedan 1890 en missionsstation, tillhörande Svenska missionsförbundet. Wu-chou [o-tfåo], W u -1 s c h o u, stad i kin. prov. Kuang-si, vid Si-kiang; omkr. 90,000 inv. Traktathamn (sedan 1897) med export av trävaror, hudar och skinn, boskap, vegetabiliska oljor, indigo m. m. Wuchters [vö^tars], Abraham, holländsk målare (f. mellan 1610 och 1615, d. 1683). Kallades 1638 till Danmark av Kristian IV, var ritlärare vid Sorö akad. till 1669 och flyttade därefter till Köpenhamn. W. målade mest porträtt. Bland dessa märkas Kristian IV (Frederiksborg), Fredrik III som prins (Ama-lienborg), Ulrik Frederik Gyldenlöve (i Köpenhamns konstmuseum) och Griffenfeld (univ. i Köpenhamn), två porträtt av drottning Kristina (Skokloster och Uppsala univ.) och Carl Gustaf Wrangel (på Gripsholm). G-gN.* Vuelta Abajo [cooä'lta acoa'^å], se Kuba, sp. 238. Vuelta Arriba [cooäTta ari'ma], se Kub a, sp. 237. Wu-han [o-^an], se H a n - k o u och W u-c h a n g. Wu-hu [o-^o], stad i kin. prov. An-hui, på högra stranden av nedre Yang-tsi-kiang; 135,385 inv. (1931; enl. tullverkets uppgifter). Flodhamn, sedan 1877 öppen för utländska fartyg; export av ris, bomull, vete, te m. m. Vuillard [vuijä'r], Jean Édouard, fransk målare (f. 1868). Slöt sig till neoimpressio-nisterna men var sin egen lärare och blev i hög grad »intimist». V. har utfört porträtt i interiör, landskap, marin, stämningar från Paris’ gator samt litografier. G-g N.* Vuk [vok] Stefanovic, se Karadzic. Vula, sjöv., omvira med smärting el. dyl. till skydd mot nötning el. för att dämpa ljud (t. ex. åra i tullgången vid rodd). Vulcän, tändsticksfabrik, se T i d a h o 1 m. Vulcano [volka'nå], den sydligaste av Lipa-riska öarna, s. Italien; 21 kvkm, omkr. 300 inv. Består av tre vulkaner, de utslocknade Monte Aria (499 m ö. h.) och Vulcanello samt den ännu verksamma Vulcano (386 m). Vulcänus (V o 1 c ä n u s), hos romarna eldens element samt eldens (därmed vulkanernas och smideskonstens) gud, motsv. grekernas H e-faistos (se d. o.). Namnet anses ha etruskiskt ursprung, och möjligtvis är V:s kult ett etruskiskt lån från Hefaistoskulten. E. St. Vulci [voTtfi], fornstad i s. Etrurien, nära det nuv. Corneto Tarquinia (Tarquinii). 1 ett gravfält vid V., upptäckt 1828, ha bl. a. påträffats mer än 3,000 antika lerkärl. — Se E. Nachmanson, »V.» (1928). E. St. Wulfenlt, ett på bly-zinkmalmsförekomster, som påverkats av vittringsprocesser, uppträdande, tetragonalt (se Kristallsystem) kristalliserande mineral av blymolybdat, Pb Mo O«, med hårdheten 3 (se Hårdhetsskala) och spec. v. 6,7—7,o. W. är diamantel. hartsglänsande, spröd och mestadels gulgrå, gul, orangeröd el. klart röd med vitt streck. Dess vackra kristaller ha form av tunna kvadratiska tavlor. Se även B1 y-mineral. N. Zn. Wulff, Fredrik Amadeus, romanist (1845—1930), fil. dr 1874, docent 1875 och 1888—1910 prof, i romanska språk, allt i Lund. Som vetenskaplig förf, utvecklade W. en livlig och resultatrik verksamhet. Han skrev flera större verk om svensk ljudlära tills, m I. A. Lyttkens (se d. o.). I versläran författade han flera av originella synpunkter präglade arbeten. Efter att 1897 ha givit en mästerlig övers, av Dantes »Vita nuova» (nya uppl. 1925 och 1928) utgav W. »En svensk Petrarcabok» (2 bd, 1905—07), med lika förträffliga övers., samt 1913 »Ur Giacomo Leopardis lif och diktning». Bland hans texteditioner må nämnas »Poèmes inédits de Juan de la Cueva», I (i Lunds Univ:s Årsskr. 1887), »Le lai du cor» (1888) samt »Les vers de la mort par Hélinant» (i Société des An-ciens Textes Francais 1905; tills, m. E. Wal-berg). W. utgav tills, m. Preben Nodermann (se d. o.) »Ny svensk koralbok på hæffnersk grund» (1911) och »Det senast reviderade psalmboksförslaget» (1915). W:s originella personlighet speglas bl. a. i hans minnen »Vid åttio år» (1926) och »Vid åttiofem år» (1929). — Bibliogr. av B. Wulff (1920). J. V. (E. S-f.) Wulff, Johan Wilhelm, agronom (1833 -—1908). Kamrer vid Alnarps lantbruksinstitut. öppnade 1867 och uppehöll till sin död 1908 en mycket besökt enskild lantbruksskola i Trälleborg. För inträde fordrades blott de mest elementära folkskolekunskaper, men kursen skulle enl. sitt program på 6 mån. bibringa lärjungarna alla praktiskt viktiga kunskaper, som de fingo inhämta vid statens lantbruksinstitut. H. J. Dft. Wulff, T h o r i 1 d, botanist och forsknings-