Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
789
Vulkan
790
lava. Här framträder den bestämda
skillnaden mellan v:s explosiva och dess
effusiva verksamhet. Partier av den
smältflytande lavan ryckas med och slungas
upp i luften, ofta till betydande höjd (t. ex.
10 km). Under luftfärden antaga de på
grund av den roterande rörelse de erhålla en
rundad eller avlång form och falla ned som
fasta kroppar, vilka kallas bomber, 1
a-p i 11 i och r a p i 11 i. De minsta
partiklarna äro stoftfina och kunna av vinden
transporteras långa vägar, tusentals km. Detta
stoft kallas vulkanisk aska, en
oegentlig benämning, då ju ingen förbränning äger
rum vid eruptionen. Dylikt stoft kan
stundom mycket länge hålla sig svävande i luften
(se Röda skenet).
Lavan kan skaffa sig utlopp ur kratern
antingen genom att bana sig väg över
kratermynningen eller genom rämnor i
bergväggen (eruptionssprickor) och flyter nedför
bergets sidor i strömmar, som småningom stelna.
Ytan av lavan företer ganska växlande
utseende, och man kan skilja mellan två
huvudtyper, b 1 o c k 1 a v a, med slaggig,
sönderskuren och ojämn yta, och v a 1 k 1 a v a, med
jämn yta och flytvalkar, som slingra sig om
varandra i fantastiska former. Den förra
typen bildas, då lavan har relativt hastig rörelse
och gaser avgå under små explosioner, medan
den senare typen förekommer vid
trögflytande lava utan explosionsartad avgång av
gaserna. — Om de gasformiga
eruptions-produkter (vulkaniska e x h a 1 a t i
o-n e r, se d. o.), som åtfölja de fasta och
flytande, kunna här blott några ord
sägas. Med lavan följer vattenånga, som ofta
bildar ett mycket högt moln över kratern,
det s. k. pinjemolnet. Detta är oftast
vitt men av den mängd aska, som det
innehåller, stundom grått eller nästan svart
(härav förmörkelsen av luften vid vulkanutbrott).
Man har länge stritt om den vattenånga, som
uppstiger ur v., härrör från magman eller
ut-göres av regn- eller grundvatten, som bortgår
i ångform tills, m. de övriga
eruptionsproduk-terna. Återskenet av den glödande lavan i
kratern ger molnet utseende av att glöda
(härav namnet »eldsprutande berg»);
Strom-boli, i vars krater lavan ständigt glöder, har
sedan urminnes tider tjänat som en fyrbåk
för sjöfarande. Gasformiga produkter
utströmma länge även ur slocknade v. Till
dessa vulkaniska efterverkningar
höra också varma källor (ofta gejsrar, se
Geysir), stundom de sista yttringarna av
en fordomtima vulkanisk verksamhet.
V;s yttre form är beroende på dess
bild-ningssätt och verksamhet. Om denna
övervägande är explosiv, uppbygges berget av
mest aska och tuff (se d. o.) och blir en
ganska brant kägla (explosionskrater) med ända
till 35°—40° lutning och stundom konkava
flankprofiler, ss. det berömda Fuji i Japan
(se bilder vid d. o.) och Mayon på Luzon bland
Filippinerna (se d. o., med bild). Om
utbrotten åter äro övervägande effusiva, blir v.
en mycket flack kägla eller en sköld med en
lutning av ofta endast 5°—8°. Typiska
lava-vulkaner äro v. på Hawaiiöarna (se d. o., sp.
649) och Island (se d. o., sp. 772). I regel
bildas vulkanbergen genom samverkan av
Bild 5. Vulkaniska bomber av olika typer.
dessa båda eruptionsarter, och kägelformen
varierar därefter. I dylika vulkanberg, s. k.
stratovulkaner, utgöra lavaströmmar eller
lavagångar ett slags skelett eller stomme,
som håller samman lagren av tuff och
aska. — Rent explosiva eruptioner
förekomma, där en krater bildats utan
vulkanberg och utan att lava utgjutits, t. ex.
Rhen-traktens maarer (se Maar, med bild). — Efter
den vulkaniska verksamhetens art indelas v.
i olika typer; här anges en serie av fyra
sådana: 1) Hawaii-, 2) Stromboli-, 3)
V u 1 c a n o- och 4) Bandaisan — M
on-tagne Peléetypen. — Hawaiitypen har
en lava, som är mycket lättflytande och
gas-fattig, bildar en »lavasjö» i kratern och
strömmar ut i täcken utan explosioner.
Strombolitypen har något mindre
lättflytande lava, som innehåller något av gaser och
med stor precision avger smärre
explosioner; Strombolis verksamhet har varit
ensar-tad under 3.000 år. Vulcanotypen har en
blandad verksamhet, lavan stelnar hastigt,
gasmolnen innehålla mycket aska, bomber
och lapilli utkastas rikligen, och utbrotten
ske med ojämna, stundom mycket långa
mellanrum. Hit höra delvis Etna och Vesuvius;
den senares »plinianska» utbrott 79 e. Kr. var
dock mera explosivt än Vulcanotypens i allm.
Bandaisan i Japan och Krakatau (se d. o.)
ha haft utbrott, där stora delar av
vulkanberget söndersprängts och slungats i luften i
en explosion, utan att någon lava utgjutits.
Montagne Pelée (se M a r t i n i q u e) hade
1902 en eruption, varvid ett glödande gasmoln
av 800° C och obetydligt aska strömmade ut
men ingen lava.
U;» utbredning på jorden. På hela
jordytan finnas mera än 1,000 v., av vilka omkr.
430 ha varit verksamma i historisk tid. V.
förekomma i nästan alla delar av jordklotet,
mest i närheten av de veckade bergskedjorna,
särskilt där dessa löpa nära kusten eller på
öar, och vid stora förkastningsstråk, som
kartan utvisar. V. förekomma såväl på
kontinenterna som på havets botten; i det
senare fallet visa de sin närvaro genom
subma-rina eruptioner, som åtföljas av havsskalv,
förekomst av pimsten på havsytan etc. — V.
äro bundna vid svaghetszoner i jordskorpan,
och en jämförelse mellan kartan över v:s
utbredning. kartan över de unga
bergskedjornas utbredning (se Jorden, sp. 1171—72)
och kartan över jordskalvens (se d. o., sp.
1191—92) fördelning visar, att alla dessa
drag i jordens byggnad äro delvis att föra
tillbaka till gemensamma orsaker. — V:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
