Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vulkan - Vulkanfiber, Unicafiber - Vulkanisering(sprocessen) - Vulkanisk - Vulkaniska exhalationer - Vulkaniskt glas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
Vulkanfiber—Vulkaniskt glas
792
Bild 6.
Vulkanernas fördelning på jordytan.
Ringar beteckna verksamma, prickar slocknade vulkaner.
höjd är växlande, både den absoluta och den
relativa (över vulkankäglans bas). Den
senare är stundom ända till 4,500 m. Kraterns
bredd växlar mellan 500 m och 20 km. —
Orsakerna till förödelserna och förlusten av
människoliv vid vulkanutbrott stå i många
fall icke i direkt samband med eruptionen.
Vid Vesuvius’ utbrott 79 e. Kr. förorsakades
förödelserna av de slamfloder, som bildades
därigenom, att den utkastade askan
uppblöttes av de häftiga störtregnen. Vid Montagne
Pelées utbrott utsläckte det nedåt längs v:s
sluttning störtande glödande molnet allt liv
i staden S:t Pierre. Vid Krakataus utbrott
1883 framkallades de stora förödelserna av
de väldiga svallvågorna i havet, vilka gingo
tre gånger runt jordklotet och vid
Sunda-öarna nådde en höjd av 30—40 m. På
Island har vid vulkanutbrott, särskilt 1783—84,
största förödelsen åstadkommits genom att
lavan smält snö och ismassor i bergen
(jökellopp) och störtfloder översvämmat dalarna.
Litt.: Tempest Anderson, »Volcanic studies
in many lands» (1903; 2:a serien 1917); A.
Lacroix, »La Montagne Pelée» (1904); A.
Stübel, »Die Vulkanberge von Ecuador» (1897)
och »Der Vesuv» (1909); F. v. Wolff, »Der
Vulkanismus», I—11:3 (1913—31); Th.
Tho-roddsen, »Die Geschichte der isländischen
Vul-kane» (1925); K. Sapper, »Vulkankunde»
(1927); G. B. Alfano och I. Friedlaender, »Die
Geschichte von Vesuv» (1929). K. A. G.
Vulkanfiber, Unic af ibe r,
pergamentar-tad massa i form av hårda plattor eller
skivor, som tillverkas av lump el. cellulosa (se
d. o., sp. 776) genom impregnering med
me-tallsalter och pressning under högt tryck. Kan
färgas i massan och nyttjas till
isolerings-och packningsmaterial samt för tillv. av
resväskor o. dyl. Surrogat för läder. Jfr
Läde r p a p p. G. H-r.
Vulkan iséring(sprocessen), se G u m m i f
a-b r i k a t i o n.
Vulkanisk, bildad genom vulkanisk
verksamhet; glödande och häftig i sina utbrott. —
Om vulkanisk aska och bomb se
Vulkan. Om vulkanisk tuff se d. o.; om
vulkaniska jordskalv se d. o.
Vulkaniska exhalationer (»gasvulkaner»),
utströmningar vid vulkaner (se d. o.) av ångor
och gaser ur kratrarna och lavan. V. utgöras
till stor del av vattenånga; därjämte
förekomma kolsyra, klor- och svavelhaltiga gaser,
kvävgas, koloxid, kolväten och vätgas, ibland
fluorväte, borsyra m. m. F u m a r o 1 e r (se
d. o.) äro heta v. (över 400° C), vilka avsätta
sublimationer m. m. av bl. a. klorider
(sal-miak, järnklorid m. fl.) och oxider (t. ex.
he-matit). Vid sol fatar a (se d. o.), som har
lägre temp., avsättes svavel. Mofetternas
(se d. o.) gas utgöres huvudsaki. av kolsyra;
de ha föga högre temp. än omgivningen och
äro i motsats till de båda föreg. slagen av v.
nästan torra. N. Zn.
Vulkaniskt glas, amorf stelningsprodukt
(silikatglas) av en magma. V. har ingen
konstant sammansättning och uppträder i
växlande mängd i många vulkaniska bergarter
(se Bergart, sp. 1333). Ibland kan
bergarten bestå praktiskt taget enbart av v.
(ob-sidian, perlit, pechsten, pimsten). O b s i d i a n
är ett (efter romaren Obsidius uppkallat)
kompakt, vanl. svart till grått, vackert
glas-glänsande v. med stormussligt brott
(Lipa-riska öarna, Ungern, Kaukasus, Ararat,
Island, Obsidian cliff i Yellowstone national
park i U. S. A., Mexiko). Vattenhalten är
helt låg. Stenen är spröd och ger
skarpkantiga skärvor. Under äldre kulturperioder har
obsidian nyttjats till knivar och pilspetsar
(Mexiko); urgammal är även användningen
som prydnads- och smyckesten (»lava»,
»glas-agat», »isländsk agat»). Numera framställas
med konst svarta glas, som överträffa det i
naturen förekommande materialet. Perlit
(3—3,5 % vatten) är mestadels grå, har
vax-artad glans och avsöndras i små pärlliknande
kulor (Ungern, Italien, Spanien). Pechsten
(hög vattenhalt, upp till åtm. 11 %), likaledes
ett kompakt v., är svartgrön, brun el. röd
och har matt, beckartad glans (Meissen i
Sachsen, Arran i Skottland). Om den starkt
porösa p i m s t e n e n se d. o. Palagonit (se
d. o.) är uppbyggd av fragment av
basalt-glas (jfr Basalt). — Jfr även S t r u
k-t u r. N. Zn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
