793 Vulkanism—Wundt 794 Vulkanfsm, sammanfattande namn på alla de vulkaniska företeelser, som stå i omedelbart samband med magmans (se d. o.) framträngande, i främsta rummet tilldragelserna vid de av magmatiska gaser förorsakade vulkanutbrotten (se V u 1 k a n). N. Zn. VulkanPst, geol., se P 1 u t o n i s t. Vulkanöarna, Volcanoöarna, jap. ögrupp i Stilla havet, s, om Boninöarna, tre vulkaniska småöar; tills. 22 kvkm, omkr. 300 inv. V. annekterades av Japan 1891; svavellager. Wullenwever [vodonvèvor] el. W u 11 e n-w e b e r, J ü r g e n, statsman i Lybeck (1492 el. 1493—1537). Var sannolikt född i Hamburg, blev borgare i Lybeck och ledare för det reformationsvänliga borgerskapet mot de härskande patricierfamiljerna. 1529 måste rådet medge, att evangelium fritt fick predikas och att vissa befogenheter överlämnades till av borgarna valda utskott. W., som tagit livlig del i omvälvningen, invaldes 1533 i rådet och utsågs sedan till en av stadens fyra borgmästare. Driftig och vältalig, ryckte W. Lybeck med sig på en djärv utrikespolitik, som först avsåg att krossa de nederländska städernas handel i Östersjön. Då Danmark och Sverige vägrade sitt bistånd, uppgjordes, efter den danske konungen Fredrik I:s död och sedan en rensning av det lybska rådet givit det demokratiska partiet oinskränkt makt, de stora planer, som ledde till grevefejden (se d. o.). Lybeck skulle stärka sin makt genom att utnyttja situationen i det herrelösa Danmark och genom att störta Gustav Vasa från Sveriges tron. Kriget gick dock snart olyckligt för Lybeck, och därmed började W:s och demokraternas makt att vackla. Redan 1534 återställdes den gamla författningen, och ut-voterade rådsherrar återinsattes. Den flyktade borgmästaren Brömse återkallades 1535; W. utgick ur rådet 26 aug. s. å., fortsatte väl en tid sin politik men blev kort efteråt på bremiskt område tillfångatagen av ärkebiskopen i Bremen och efter pinligt förhör dömd till döden av den braunschweigska landsdom-stolen. W. avrättades 24 sept. 1537 i Wolfen-büttel. — Ty. monogr. av G. Waitz (3 bd, 1855—56). K. E. L. Vulpècula, astron., se Räven. VuTpes, zool., se Räv. Vulpius [vo'lpios], Christian August, tysk författare (1762—1827), bror till Christiane von Goethe; skrev rövarromaner, bl. a. »Rinaldo Rinaldini» (1797; senaste sv. övers. 1896), som blev oerhört populär, visor m. m. Vulst (ty. Wulst), puta, valk; byggnk., kvartstav, rundstav med profil av en fjärdedels cirkel. Vulte'jus, Johannes, präst, teologisk författare och psalmist (1639—1700); se släktart. Vult von Steijern. V. blev 1669 kyrkoherde i Tyska församl. i Göteborg, senare överhovpredikant och 1679 tillika kyrkoherde i Riddarholmen och Bromma. Från sin hov-syssla begärde han 1685 avsked. V. skrev bl. a. »Enfaldige spörsmål eller christendoms-förhör» (1684), »Postilla compendiosa» (1686; på vers; omtryckt i Hansellis »Samlade vitterhetsarbeten», bd XIII, 1870) och »Einige Buss-, Lehr-, Trost- und Dancklieder». En psalm av V. (i bearbetning av G. Adlerbeth) ingår i sv. psalmboken (n:r 177). E. N. S-g.* VuTtur, zool., se Gamfåglar. Vult von Steijern (Steyern), svensk släkt, urspr. från Steiermark, inkom från Tyskland till Sverige med Elias Vult (1608—79), som blev ålderman för körsnärsämbetet i Stockholm. Om dennes son överhovpredikanten J. Vultejus se d. o. Den sistnämndes son presidenten i Kammarrevisionen J o h a n J u-lius Vult (1695—1767) adlades 1743 med namnet V. Hans sonsons sonson jur. och fil. dr Nils Hen rik V. (skrev sig endast von Steyern; 1839—99) blev 1873 expeditionschef i Ecklesiastikdep., 1878 konsultativt statsråd och var 1880—88 justitieminister. Han blev 1888 justitieråd, var från 1889 president i Svea hovrätt, satt 1895—98 i unionskommittén och var ansedd som skicklig och skarpsinnig jurist. Hans son Nils Einar Lennart V. (skriver sig även von Steyern; f. 1887 27/4) blev 1923 hovrättsråd, satt 1921—26 i processkommissionen, var 1926—28 militieombudsmannens suppleant samt 1928— 30 konsultativt statsråd i Lindmans andra ministär och är sedan 1930 justitieråd. — Syssling till N. H. V. var Julius Fredrik Wilhelm V. (1851—1919), som 1889— 98 var huvudred, för Dagens Nyheter och 1891 -—99 även verkst. dir. för dess bolag. Han donerade sina betydande Wagner- och Goethe-samlingar till Kungl. bibi, (se I. Collijn i Nord. Tidskr. för Bok- och Biblioteksväsen 1918). B. H-d. Wunderhorn [vo'ndorhårn], Des Knaben, tysk folkvisesamling, utg. 1806—08. Jfr Folkvisor, sp. 759. Wunderlich [vo'ndorli^], Karl Reinhold August, tysk läkare (1815—77), prof, i medicin först i Tübingen, så i Leipzig. W. ansåg, att sjukdom blott är en livsyttring av organismen och att den följer samma lagar som de fysiologiska processerna. Han bidrog bl. a. huvudsaki. till termometriens (se d. o.) införande i medicinen. Skr. bl. a.: »Handbuch der Pathologie und Therapie» (4 bd, 1846—53; 2:a uppl. 1852—57) och »Das Verhalten der Eigen-wärme in Krankheiten» (1868; 2:a uppl. 1870). R. T-dt.* Wundt [vont], Wilhelm, tysk fysiolog, psykolog och filosof (1832—1920), studerade medicin bl. a. för J. Müller i Berlin, blev 1864 prof, i fysiologi i Heidelberg, var 1874 prof, i filosofi i Zürich och 1875—1917 prof, i samma ämne i Leipzig, där han grundade det första laboratoriet för experimentell psykologi och utövade en lysande lärarverksamhet. W. grundläde psykologien som empirisk vetenskap. Efter förberedande studier i fysiologi övergick han till psykologisk forskning och framlade under inflytande av E. H. Weber och G. Th. Fechner programmet för en psykologi, som tillgodogjorde sig naturvetenskapernas experimentella forskningsmetoder. Sin principiella ståndpunkt inom psykologien betecknar han som »aktualistisk». Detta innebär, att inom själslivet ingen bestående substans kan konstateras. Det på det psykiska området verkligt givna är en ständigt flytande ström av sammansatta processer. Psykologiens uppgift är att analysera dessa sammansatta processer i deras enkla element och att söka upptäcka de lagar, enl. vilka de enkla elementen förbindas till sammansatta företeel-