Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Vuojatätno - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vuojatätno—Wu Pei-fu
795
ser. Den grundprincip, som W. därvid ansåg
sig ha funnit, kallade han »den skapande
syntesen». Denna innebär, att den produkt, som
bildas av de psykiska elementen, är en
psykisk företeelse, som visserligen står i ett
lag-bundet beroende av sina element men alltid
innehåller något mer och annat än
elementens summa. — Utom i s. k. allmän psykologi
gjorde W. högst betydande insatser inom den
s. k. folkpsykologien.
I sin etik företrädde W. en evolutionistisk
ståndpunkt. Han bröt både med Kants
individualism och med utilitarismen. En människas
sedliga värde beror ej på hur mycken lycka
hon berett sig själv eller sina samtida utan
på vilken insats hon gjort i den universella
andliga utvecklingen.
Som filosof sökte W. framställa en
enhetlig världs- och livsåskådning. Han erkände
ej något särskilt objekt för filosofien i
förhållande till specialvetenskaperna utan såg
det för den karakteristiska endast däri, att
den från början söker finna sammanhanget
mellan alla olika kunskapsområden, varvid
han alltigenom byggde på den empiriska
forskningens resultat. Problemet om förhållandet
mellan det psykiska och fysiska löste han
närmast i anslutning till parallellteorien. I
fråga om det själsligas väsen hyllade han
ak-tualitetsuppfattningen, som han f. ö.
tillämpade på all verklighet. Allt är ett skeende,
en ständigt fortgående verksamhet. W:s
metafysiska ståndpunkt kan betecknas som
voluntaristisk monism.
Bland W:s många skrifter må nämnas
»Vor-lesungen über die Menschen- und Thierseele»
(2 bd, 1863—64; 5-.e uppl. 1911), »Grundzüge
der physiologischen Psychologie» (1874; 6:e
uppl., 3 bd, 1908—11), »Logik» (2 bd,
1880—-83; 4:e uppl., 2 bd, 1919—21), »Ethik» (1886;
4:e uppl., 3 bd, 1912), »System der
Philoso-phie» (1889; 4:e uppl., 2 bd, 1919), »Grundriss
der Psychologie» (1896; 14:e uppl. 1920),
»Völkerpsychologie» (10 bd, 1900—20),
»Ele-mente der Völkerpsychologie» (1912), »Kleine
Schriften» (3 bd, 1910—21), »Reden und
Auf-sätze» (1913) och »Sinnliche und übersinnliche
Welt» (1914). — Litt.: A. Vannérus, »Vid
studiet af W:s psykologi» (1896; 2:a uppl. 1920);
H. Höffding, »Möderne filosofer» (1904); E.
König-Petersen, »W.» (1925); bibliogr. av
Eleonore W. (1927). — W:s porträtt återges
på vidstående plansch. (Bjstm.)
Vu’ojatätno, se Lule älv.
Vuojoki [vo’åjåki], stor jordegendom i
Eu-raåminne socken, Finland, till vilken bl. a.
höra Lavila och Irjanne säterier, numera
omkr. 12;000 har. V. har innehafts av
släkterna De la Gardie, Tott, Soop, von Fersen,
Björkenheim m. fl. och äges nu av ett
konsortium av finska lantbrukare. Den slottslika
manbyggnaden är uppf. efter ritningar av C.
L. Engel 1836. På gården finnes en
skötarskola.
Vuokatti [vo’å-], berg i Finland,
Kajana; 349 m ö. h. Utsiktstorn.
Vuo’ksen el. Vuo’xen, fi. Vu’oksi, ry.
Vuok-sa, Saima sjösystems avloppsälv till Ladoga. s.
Finlands (se karta vid d. o.) vattenrikaste
älv; flodområde omkr. 69,500 kvkm, därav
omkr. 7.700 kvkm i Ryssland, disponibel
me-delvatteneffekt i hela flodområdet omkr.
[-kreaturs-K.-]
{+kreaturs-
K.+} A-ll.
s. ö. om
796
500,000 hkr, därav omkr. 400,000 hkr
nedanför Saima, utbyggd effekt resp. 148,000 och
132,000 hkr. Avvattnar hela ö. delen av
finska sjöplatån och ett angränsande område
i Ryssland samt sänker sig från 76 m ö. h. i
Saima till 5 m ö. h. i Ladoga. Geologiskt sett
är V. en ung flod Närmast efter istiden
avvattnades Saima åt n. v. till Bottenviken,
men på grund av den starkare landhöjningen
i n. och v. stjälptes vattenmassan efter hand
över mot s. och ö. och fann ett nytt avlopp
åt v. genom Mäntyharjustråten, vilket senare
ersattes av ett genom Valkealastråten till
Kymmeneälv, tills vattnen under andra
årtusendet f. Kr. genombröto Salpausselkä
änd-moränstråk, varigenom V:s nuv. övre lopp
uppstod. Urspr. mynnade floden i Viborgska
viken och först senare i Ladoga, vid
Keks-holm. Det s. avlopp, som numera är V :s
huvudavlopp, har uppkommit genom att för
sjön Suvanto, som förr avrann västerut till
V., en avloppsränna 1818 fullbordades
österut till Ladoga vid Taipale. Efter
regle-ringsarbeten 1856—57 följer huvuddelen av
V:s vatten denna fåra. V :s längd från Saima
till utloppet vid Keksholm är 162 km, till
utloppet vid Taipale 150 km. Från
huvud-tillflödets källa är längden utmed
Pielisjärvi-stråten till flodmynningen omkr. 635 km.
Vattenföringen är relativt jämn;
vattenmängden har vid utflödet ur Saima uppmätts till
omkr. 700 kbm per sek. vid medelhögvatten,
omkr. 600 vid medelvatten och omkr. 500
vid medellågvatten. Motsv. siffror vid s.
mynningen äro 800, 650 och 520 kbm per sek.
De största forsarna, Tainionkoski,
Linnan-koski och Imatra (se d. o.), Vallinkoski (se d.
o.), Räikkölänkoski och Rouhialankoski,
bildas i övre loppet vid passerandet av
Salpausselkä och leverera energi åt flera
storindustrier. V. har därjämte betydelse som
flottled och ångbåtsfarled (nedanför ovan nämnda
fall). Jfr Saima. G. R-ll;Rq.
Wuolijoki [vo’ålijåki], Hugo Robert
W ä i n ö, finländsk politiker (f. 1872).
Utbildade sig till agronom och kemist, undervisade
vid lantbruksläroverk och intog ledande
platser inom kooperationen. W. var 1907—10 och
1919—27 led. av enkammaren (socialdemokrat;
flera ggr talman och vicetalman) samt var
mars—aug. 1917 led. av senaten
(livsmedels-chef) och dec. 1926—dec. 1927
kommunikationsminister i V. Tanners ministär. Han blev
1927 envoyé i Berlin och Wien och 1933 i
Oslo och Haag. H. E. P.
Wuolle [vo’åle], Kustaa Bernhard,
finländsk tekniker (f. 1876). Tog 1900
ingenjörsexamen vid Polytekniska institutet i
Helsingfors och arbetade i elektricitetsbranschen,
bl. a. som chef för Helsingfors stads
elektricitetsverk 1910—16. W. var 1917—22
general-dir. för statsjärnvägarna, november 1918—april
1919 kommunikationsminister och är sedan
1922 prof, i allmän maskinlära och
industriell ekonomi vid Tekniska högskolan i
Helsingfors. H. E. P.
Vuorela [vo’årela], se Förbättring
s-anstalter, sp. 193.
Wuotan [vo’å-], fhty., se Oden.
Wu Pei-fu [o-pei-fo], kinesisk militär och
politiker (f. 1873). Som general över
Chi-li-trupper knäckte han tills, m. Chang Tso-lin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
