807 Würzburg, K. från—Wüstenfeld 808 Stanislaw Wyspianski. Självporträtt. rienkapelle (1377—1479), Augustinerkirche (ombyggd på 1700-talet av B. Netimann), Franziskanerkirche (treskeppig basilika, grundad på 1200-talet) och Schlosskirche (barock-kyrka, 1733—44). I den vackra Hofgarten ligger residenset, en ståtlig barockbyggnad, uppförd 1720—44 av Neumann, med 300 rum, takmålningar av Tiepolo m. m., nu bl. a. inrymmande museum och statsarkiv. Bland övriga byggnader märkas gamla rådhuset (huvudsaki. från 1500-talet), gamla universitetshuset (1500-talets slut), Bürgerspital (gr. på 1300-talet) och Juliusspital (1500-talet), rokokobyggnaderna Spitalapotheke, Uaus zum Falken, Hof zum Rebstock och vallfarts-kyrkan Käppele, byggd av Neumann 1747— 50, gårdar som Hof zum Stackel från 1400-talet; bland sevärdheterna märkas T. Rie-menschneiders skulpturverk. Moderna byggnader äro bl. a. Fränkisches Luitpoldmuseum (med rika konst- och kulturhistoriska samlingar) samt nya universitetshuset. Tre broar, bl. a. den medeltida Alte Mainbrücke, leda över floden till de v. stadsdelarna. Här reser sig det branta, mäktiga Marienberg, krönt av det liknämnda fästet, vars äldsta delar härstamma från 1200-talet och som till 1720 var biskopsresidens. W. är säte för univ. (urspr. gr. 1402, gr. på nytt 1582; 3,651 stud. 1932—33) med bibliotek, astron. observato-rium o. s. v. och har dessutom ett flertal andra högre läroanstalter. Industrien omfattar bl. a. bryggerier, kemiska fabriker och tillv. av maskiner; betydande handel med vin, spannmål m. m.; flyghamn. — Litt.: F. F. Leitschuh, »W.» (1911); Ellen Rydelius, »8 tyska städer» (1931). S. F. W. blev av betydelse genom biskopsstiftet W:s upprättande 741. Under medeltiden höl-los i W. flera riksdagar, bl. a. 1180, då Henrik Lejonet förklarades i akt. Stadens medeltidshistoria utmärkes f. ö. av ständiga strider mellan bor°erskapet och biskopen av W. 1631 erövrades W. av svenskarna, som togo rikt krigsbyte, bl. a. det värdefulla biskopliga biblioteket, till en del införlivat med Uppsala univ.-bibl. (se O. Walde, »Storhetstidens litterära krigsbyten», 1—2. 1916—20). B. E-r. Würzburg [vy'rtsbork], Konrad från, se Konrad, tyska medeltidsskalder. Wyse [maTzj. sir Thomas, engelsk diplomat och politiker (1791—1862), gifte sig 1821 med Lucien Bonapartes dotter Létitia, från vilken han skildes trol. på 1830-talet. W. var en av de ivrigaste agitatorerna för katolikernas emancipation, vars genomdrivande han skildrade i »Ilistorical sketch of the late catholic association of Ireland» (2 bd, 1829). Underhusled. i olika omgångar på 1830- och 1840-talet samt 1839—41 skattkammarlord i Melbournes ministär, ivrade han särskilt för skolväsendets förbättrande. Han blev 1849 brittisk minister i Aten, där han spelade en framträdande roll under Pacificoaffären (se Pacif ico), under Krimkriget i samverkan med franska sändebudet hindrade Grekland från att kasta sig in i kriget och f. ö. sysslade med arkeologiska studier. — Om hans dotter M a r i e B o-n a p a r t e - W. se R a 11 a z z i. V. S-g.* VySehrad [vFJährat], se Prag, sp. 60. Vy'sjnij-Volotjek [-valatjå'k], stad i Mosk-vaområdet, Sovjetryssland, 115 km n. v. om Kalinin (Tver); 37.614 inv. (1931). Viktig handelsstad vid järnvägen Moskva—Leningrad och Vysjnij-Volotjekkanalen, som förenar Tvertsa (Volgasystemet) med Msta (Nevasys-temet). Stora väverier; pappers- och glasbruk. Wysocki [vyså'tski], P i o t r, polsk patriot (1799—1875). Var den egentlige upphovsmannen till 1830 års resning, deltog sedan tappert i striden mot ryssarna men föll sårad i deras våld och sändes till Sibirien, varifrån han först 1857 fick återvända. A. A-t. Wyspianski [vyspja'njski]. Stanislaw, polsk konstnär och författare (1869—1907). Studerade bl. a. för Matejko och i Paris samt blev prof, vid konstakad. i Krakau 1901. W. blev en av de främsta representanterna för Mloda Polska (Det unga Polen), som kämpade för en nationell förnyelse inom den andliga odlingen. Han gjorde briljanta kartonger till glasmålningar (en svit utförd i franciskan-klostret i Krakau) och teckningar till Ilia-den, målade i pastell och olja impressionistiska landskapsbilder, porträtt, barnhuvud och blotnmor med uttrycksfull linjeföring (särskilt skarpa konturer) och gav nya impulser åt bokutstyrsel och konsthantverk (jfr Polsk konst, bild 8). Som författare blev han sitt lands störste möderne dramatiker, fast hans flesta versdramer blevo rapsodiska visioner. Han skrev skådespel med grekiska ämnen, övergick så till polsk historia med bl. a. enaktaren »Warszawianka» (1898; om 1830—31 års resning) och »Boleslaw Smialy» (1900; med märkliga kostymskisser av författaren) samt vann med det av symbolik fyllda dramat »We-sele» (Bröllopet; 1901) en oerhörd framgång; i »Wyzwolenie» (Förlossningen; 1903) satte han mot den falska Mickiewiczdyrkan en ny tids ideal. W:s sista år fördystrades av sjukdom. och hans sista dramer blevo fragment. — W :s saml. skr. utg. i 8 bd 1924—32; 6 dramer i fr. övers. 1913—27. — Po. monogr. av W. Trojanowski (1927), W. Skoczylas m. fl. (1932) och W. Barbasz (s. å.), om W:s konstnärskap av T. Z. Skarzewski (1926). A. A-t. Wüstenfeld [vy'stanfält], Heinrich Ferdinand. tysk arabist (1808—99), prof, i Göttingen 1842. W. var säkerligen den mest produktive av Tysklands arabister och utgav en mängd viktiga arabiska verk, ss. »Tbn Challikani Vitæ illustrium virorum» (1835— 50), »Ibn Doreid’s genealogisch-etymologisches