Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
921
Världskriget (Ekonomi)
922
ket ringa möjlighet att inverka på villkorens
avfattning. Konferensen, som öppnades 18
jan. 1919 i Versailles och hölls under franske
konseljpresidenten Clemenceaus presidium,
arbetade till en början under ledning av ett
tiomannaråd, bestående av representanter för
de s. k. principalmakterna (England,
Frankrike, Förenta staterna, Italien och Japan),
senare avlöst av ett fyramannaråd,
omfattande Clemenceau, Lloyd George, Orlando och
Wilson, »de fyra stora». Till en början
ägnades en stor del av arbetet åt upprättandet av
ett Nationernas förbund (se vidare
d. o.), vars grundläggande »pakt» på Wilsons
bestämda fordran intogs i fredsfördragen. De
olika ländernas detaljproblem (särskilt svåra,
när det gällde de efter Donaumonarkiens
upplösning nyupprättade successionsstaterna)
vållade stora slitningar även mellan
segrarmakterna, och konferensen drog därför ut på
tiden. Först 7 maj överlämnades till
Tysklands representanter ett fredsfördrag, vilket
efter ett på det hela taget snävt avvisat
tyskt motförslag blev med endast små
modifikationer under tyska protester undertecknat
28 juni. Dess viktigaste punkter voro följ.:
Till Belgien avträdde Tyskland Moresnet samt
(med en reservation) Eupen-Malmedy (se d. o.), till
Frankrike Elsass-Lothringen. Saarområdet (se d. o.)
ställdes för 15 år under internationell förvaltning.
En interallierad ockupation anordnades vid Rhen (se
d. o., sp. 726). Av Nordslesvig skulle vissa delar
avträdas till Danmark, om folkomröstningar ginge i
denna riktning (se Slesvig, sp. 1307). Från
Tyskland avskildes Danzig (se d. o., sp. 529) och
Memel-området (se d. o.) med Memel. Stora delar av
West-preussen, Posen och Schlesien avträddes till Polen
(se d. o., sp. 1149), ett område i Oberschlesien (se
d. o., sp. 111) efter folkomröstning. Ett mindre
område i sydligaste Schlesien förenades med
Tjeckoslovakien (se d. o., sp. 370). Dessutom avträddes
till de allierade och associerade huvudmakterna alla
kolonier. Om de territoriella förlusterna se i övrigt
tabellen till Tyskland, sp. 939 f. En mängd
restriktioner i fråga om de militära resurserna ålades
Tyskland (se d. o., sp. 917—920). Bestämmelser
upptogos ang. exkejsar Vilhelms ställande under åtal
(se Asylrätt) och (en senare ej verkställd)
utlämning av en serie tyska »krigsförbrytare», d. v. s.
personer, som »anklagas för en mot krigets lagar
och bruk stridande handling». I den senare mycket
omdiskuterade § 231, som givit upphov till den s. k.
krigsskuldfrågan (se d. o.), förklarades Tyskland och
dess allierade ansvariga för »all den förlust och
skada, som vållades de allierade och associerade
regeringarna och deras undersåtar till följd av det
dem genom Tysklands och dess allierades anfall
på-tvungna kriget». Om de härpå grundade ekonomiska
fredsvillkoren se Skadeståndsfrågan.
Versaillesfreden trädde i kraft 10 jan. 1920.
Den ratificerades icke av Amerikas förenta
stater (se d. o., sp. 833 f.), som i stället 1921
återställde freden genom en senatsresolution.
Sedan österrikisk-ungerska monarkien
upphört, slöts med den nybildade republiken
Österrike (se d. o.) fred 10 sept. 1919 i
Saint-Germain. Förgäves hade den österrikiska
fredsdelegationen protesterat mot att
betydande av tyskar bebodda områden skulle
lösryckas från Österrike och införlivas med
Italien el. Tjeckoslovakien.
Den nya statens nuv. gränser fixerades. Österrike
förpliktades liksom Tyskland till
skadeståndsskyldig-het och till reduktion av sina försvarskrafter (se
Österrike, försvarsväsen). Den gamla monarkiens
skulder från tiden före kriget fördelades mellan
successionsstaterna, men skulderna från krigstiden skulle
enbart åligga Österrike. Fritt tillträde till Adriatiska
havet stadgades med rätt till fri transitering över
f. d. österrikiskt område.
Fredsslutet med Ungern fördröjdes genom
inre oroligbeter i detta land och
undertecknades i Grand Trianon först 4 juni 1920.
Ungern reducerades därigenom till sina nuv.
gränser (se Ungern, sp. 1066 och 1076, och karta vid
Tjeckoslovakien), dess armé nedskärs starkt (se
Ungern, sp. 1071), och dess
skadeståndsförpliktel-ser fastslogos med reservation för senare fixering.
Med Bulgarien slöts fred i Neuilly 27 nov.
1919. Om villkoren se Bulgarien, sp.
222 f. Om Turkiets freder i Sèvres och
Lau-sanne se d. o., sp. 865 f., och Turkiet, sp.
817 f. L-ts.
ekonomi undandrar sig tillförlitliga
beräkningar t. o. m. för de krigförande
staternas egentliga krigsutgifter. De offentliga
utgifterna för krigföringen ha delvis
hemlighållits. Under krigsåren omlades också
budgetväsendet, och betalnings- och
kreditformerna växlade, varjämte penningvärdet sjönk
betydligt. Mellan direkta och indirekta
krigskostnader äro gränserna givetvis svävande.
Fullständigast och pålitligast torde
uppgifterna vara för England, där dagskostnaden
under krigets första 240 dagar uppgavs till
1,500,000 pd st. eller över 27 mill. kr. men
sedan stegrades till mera än det fyrdubbla
1918. Totalkostnaderna för kriget ha för
England anslagits till över 180 milliarder kr., av
vilka omkr. 1/3 täckts genom ökade skatter
o. a. statsinkomster och 2/3 genom lån, resp.
60 och 120 milliarder kr. Internationella
upp-skattningsförsök ha anslagit motsv.
kostnader för Frankrike till 100 milliarder kr. och
för Tyskland till 130 milliarder. Med
liknande uppskattningar ha samtliga direkta
krigskostnader för krigföringen antagits
åsamka de krigförande en genomsnittlig
dagskostnad av omkr. 900 millioner kr. eller
över 40 mill. i timmen. Totalkostnaden har
anslagits till 400 milliarder kr. i 1913 års
penningvärde. De fantastiska
penningbeloppen överstiga vida deras beräkningar, som
åren före krigsutbrottet i de enorma
krigskostnaderna sågo ett avgörande hinder för ett
världskrig. Till de offentliga utgifterna för
krigföringen komma även staters och
kommuners extra utgifter på grund av
krigstillståndet, vilket hade vittgående verkningar även i
neutrala länder, privatförluster inom fredlig
produktion och handel genom rubbningarna
inom samfärdsel, penningväsen m. m. De
ekonomiska värden, som offrats under v., te sig
därför omätliga. Utom de under v. dödade (se
tabell sp. 915) beräknas 20 mill. ha blivit
sårade, 75 mill. undandragna fredligt arbete
för krigstjänstgöring, ammunitionstillverkning
o. s. v., vartill kommer ett underskott i
levande födda om 20 mill. och ett överskott i
dödstalen om 7 mill., djupa ingrepp i den
naturliga folkökningen, som bli märkbara med
intervaller under följ, släktled.
Krigsrustningarna belastade emellertid långt
före kriget staternas finanser och
samhällsekonomien. Med reservation för
bristfälligheter i finansstatistik och jämförlighet
beräknades årskostnaderna för armé och flotta t.
ex. i Tyskland 1905 och 1913 till resp. 928,6
och 2,245,6 mill. Rmk, resp. 15.32 och 32,83 per
år och inv. mot 21,87 och 32,39 Rmk för
Frankrike, 29,24 och 34,16 för England o. s. v. Åren
före kriget beräknades siffran till 14,47 kr. för
Sverige, där de totala försvarsutgifterna då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
