Världskriget (Litteraturanvisningar) 925 peiska jordbruket med nedgång i levande och dött inventariekapital m. m., och ledde därmed till successiv minskning i den nationella realavkastningen och nedgång i sedvanemäs-sig levnadsstandard för gemene man. Utom av inflationen, som stegrade de nominella penninginkomsterna, beslöjades dessa utarm-ningstendenser av den fulla sysselsättning, som bereddes alla armar, i samma mån som manliga arbetare i värnpliktsåldrarna och kvinnor för sjukvård m. m. undandrogos sina fredliga sysslor och måste ersättas med kvinnor, minderåriga och överåriga, varvid civil arbetsplikt infördes i vissa länder (se Civil värnplikt), medan arbetskonflikter avlystes och arbetstvister underkastades statlig förlikning (se även Industriell demokrati). Verkningar och åtgärder i alla dessa riktningar vidgades och skärptes med krigets långvarighet i de krigförande länderna, särskilt i Tyskland, medan de i neutrala länder förblevo mindre tryckande och dess mindre, ju längre avståndet var från krigsskådeplatserna. Där mildrades de och motvägdes delvis av allehanda fördelar, som dessa länder kunde ekonomiskt utnyttja i affärer på utlandet. Främst torde krigskon-junkturen därutinnan ha kommit Amerikas förenta stater (se d. o., sp. 833) till godo. De nödtvungna produktionsomläggningarna befordrade inom viktiga produktionsgrenar otvivelaktigt rationalisering och standardisering samt gåvo inom skilda områden uppslag till uppfinningar och produktionsframsteg (jfr Lufttrafik, sp. 282). Konsumtionens inskränkning genom prisstegringar och höjda el. nytillkomna skatter kunde icke, med bibehållande av näringsfriheten och den fria marknaden, tillfredsställande lösa problemet om en lämplig fördelning av konsumtionen under kriget. Maktmedel, över vilka statsmakterna ensamma förfoga, måste tillgripas för att reglera leverans, lagring, transport och handel (se Förfogandelagarna) samt för att ransonera förbrukningen dels av livsmedel, främst brödsäd, mjöl, bröd och potatis, med inskränkning av el. förbud mot deras användning som fodermedel och till brännvinsbränning, dels av andra nödvändighetsvaror, bl. a. bränslen. Statskontrollen utövades i besparingssyfte med sikte på tillgångens möjligast jämna fördelning över konsumtionsåret och i socialpolitiskt syfte med sikte på utjämning av konsumtionen mellan mera och mindre bemedlade folklager till de senares förmån, med tanke jämväl på folkmaterialets betydelse för nödiga försvars-reserver. Minskad byggnadsverksamhet nödvändiggjorde åtgärder med hänsyn till bostadsbrist (se Bostadsfrågan, sp. 958, Hyresnämnd och Hyresstegring). För mindre bemedlade användes olika former av understöd (se d. o.). Statsåtgärderna minskade avbräcken i allmän välfärd men kunde icke hindra undernäring och därav följ, skador, särskilt för det uppväxande släktet. Därom vittna de ökade dödstalen och minskade födelsetalen. Däremot nådde farsoter jämförelsevis ringa utbredning (se Fläcktyfus och Skyttegravsfeber), ehuru till dem måhända får räknas den under 1918 svårt härjande spanska sjukan (se Influensa). 926 Fredssluten följdes av omfattande demobili-seringar och folkomflyttningar (se t. ex. Grekland, sp. 1038), som voro förbundna med talrika svårigheter av militärdisciplinär (se Arbetarråd), socialpolitisk (manliga arbetares återinträde på arbetsplatser, där kvinnor vunnit anställning under kriget) och revolutionär art (Ryssland 1917, Tyskland 1918, Italien 1920 och 1922), vilka i flera länder resulterade i ingripande författnings- och socialreformer (jfr Jordreform). För finansieringen tillämpades mobiliserings- och krigstidens finans- och penningpolitik i väsentlig utsträckning. I samband med frigiv-ningen av krigsförråd och av export och import återuppblossade i viss mån även krigets högkonjunktur 1919—20. Den bröt dock världsekonomiskt samman redan kring årsskiftet 1920—21, som inledde en fredskris t. o. m. 1923 (se Handelskris, sp. 465). För dennas övervinnande rekommenderades återställelse av jämvikten i staternas utgifter och inkomster samt återgång till guldmyntfot och fri handel (jfr Genuakonfe-rensen). Dessa önskningars realiserande hindrades emellertid av realiteter, som skapats under kriget och genom fredssluten, bl. a. de bestående förändringarna i staternas territoriella avgränsningar, vilka rubbat själva grundvalarna för skilda folkhushållningar och därmed för världshushållningen. Reorganisa-tionen av folkhushållen krävde skyddsåtgärder, främst till återställelse av modernäringen, som i de flesta europeiska stater måste bereda försörjning åt en betydande del av befolkningen. Handelspolitiken (se d. o., sp. 470) skärpte de internationella motsättningarna mellan segermakter och besegrade, borgenärs- och gäldenärsstater (se Statsskuld, sp. 390). Det internationella varubytet försvårades och den internationella krediten undergrävdes av växande insikt om de reella svårigheterna och tilltagande internationell misstro till fredsviljan (t. ex. Japans man-churiska politik). Världskrisen fr. o. m. hösten 1929 bragte världspriserna till bottenläge under sommaren 1932 och kom under följ, vinter arbetslöshetssiffrorna att nå maximum. Krisens tryck synes ha stärkt renässansen för grundsatserna i krigstidens folkhushållning med stark utvidgning av statsingripandena på näringslivets och folkförsörjningens områden och koncentration av statsmakten. Krigsberedskap och rustningar ha samtidigt i flera länder tilltagit utöver 1914 års nivå. E. F. K. S-n. Litteraturanvisningar. Litteraturen om v. är redan ofantligt stor. Här nedan kunna endast en del huvudarbeten nämnas. 1. V;s politiska, och diplomatiska historia: »British documents on the origins of the war 1898—1914» (bd 1—9 1927—33 och bd 11 1926); »Documents diplomatiques franqais» (1871—1914; ser. 1, bd 1—3, 1929—31; ser. 2, bd 1—2, 1930—31; ser. 3, bd 1—5, 1929—33) ; »Die grosse Politik der europäischen Kabi-nette 1871—1914» (40 bd, 1922—27); »Die deutschen Dokumente zum Kriegsausbruch», utg. av K. Kautsky, M. Montgelas och V. Schücking (4 bd; ny, utvidgad uppl. 1927); »Österreich-Ungarns Aussenpolitik von der bosnischen Krise 1908 bis zum Kriegsausbruch