Världsmästerskap—Världsspråk 929 guerre aérienne» (1921); H. Jungstedt, »Flygvapnets uppkomst och utveckling» (1925); D. Landquist och E. Tornberg, »Flygvapnet och vårt sjöförsvar» (1924). ö-g. 3. Krigets ekonomi: Principiell behandling i rik litt. (se Weltwirtschaftliches Archiv 1914 ff. och J. S. Nicholson, »War finance», 1918), däribland E. Heckscher, »Världskrigets ekonomi» (1915), och G. Cassel, »Tysklands ekonomiska motståndskraft» (1916); för förhållanden under v. i särskilda (även neutrala) länder se »Economic and social history of the world war», utg. av Carnegie endowment for international peace (1921 ff.; olika serier för olika länder), med däri ingående övers, av »Bidrag till Sveriges ekonomiska och sociala historia under v.» (2 bd, 1926; med källupp-gifter); J. M. Keynes, »Fredens ekonomiska följder» (1920) och »En revision av freden» (1922). E. F. K. S-n. 4. Memoarer och andra personliga skildringar: Se sådana, nämnda på artiklar om H. H. Asquith, T. v. Bethmann Hollweg, Elsa Brändström, G. Buchanan, B. v. Biilow, K. V. P. v. Bülow, W. Churchill, L. Cadorna, F. Conrad v. Hötzendorf, O. Czernin, E. v. Falkenhayn, H. v. Frangois, J. French, J. S. Galliéni, J. W. Gerard, E. Grey, V. J. Gurko, M. v. Hausen, J. R. Jellicoe, J. J. C. Joffre, A. v. Kluck, P. v. Lettow-Vorbeck, K. M. Lichnowsky, O. Liman v. Sanders, K. v. Litz-mann, E. Ludendorff, prins Max av Baden, H. J. L. v. Moltke, P. Painlevé, G. M. Palé-ologue, R. Poincaré, F. v. Pourtalès, W. R. Robertson, kronprins Ruprecht av Bayern, A. Salandra, S. J. Sazonov, R. Sheer, H. v. Stein, V. A. Suchomlinov, A. F. v. Tirpitz, kronprins Vilhelm, H. H. Wilson, R. v. Woyrsch. — Sedan ovanstående artiklar tryckts, ha tillkommit memoarer av G. Clemenceau (1930), K. v. Einem (1933), F. Foch (2 bd, 1931), M. Gallwitz (1932); J. J. C. Joffre (2 bd, s. å.), A. Knox (1921), D. Lloyd George (2 bd, 1933), R. H. B. Lockhart (1932), M. Ronge (1930), H. v. Schönburg-Waldenburg (1929). M. B-dt. Världsmästerskap, förk. V. M. el. V M, seger, vunnen i tävling, som avgör vem som är att betrakta som den bäste (världsmästare) inom en viss idrottsgren i alla länder. Jfr Mästerskapstävlingar. Världsomsegling, färd runt jorden i en och samma riktning, först utförd av Magalhäes (se d. o.), därpå av F. Drake (se d. o.; 1577— 80) och Th. Cavendish (se d. o.; 1586—88). Bland de många följ. v. må nämnas de, som företogos av J. Cook (se d. o.), det engelska fartyget »Challenger» (1872—76) och det tyska »Gazelle» (1874—76). Av svenska v. märkas »Eugenies» (1851—53), »Vanadis’» (1883—85) och »Fidras» (1920—22). Om de tidigaste färderna, vilka hade stor betydelse för uppfattningen om jordens gestaltning, se A. E. Nordenskiöld, »Periplus» (1897). O. Sjn. Världspostföreningen, se Post väsen, sp. 30. Världsrekord, se Rekord och art. om olika idrottsgrenar. Världsspråk. 1. Språk, som är utbrett över en väsentlig del av världen och nyttjas även av folk, som ej ha det till modersmål. Engelskan är modersmålet för 170 930 mill., överhetens språk för ytterligare omkr. 350 mill., skolämne i de flesta länder och mellanfolkligt hjälpspråk i sjöfarten och (vid sidan av franskan) i diplomatien. Franskan är diplomatiens och postens mellanfolk-liga hjälpspråk, brukas rätt mycket i Levan-ten i samtal med främlingar och har i hela Europa bevarat något av sin ställning som den förnäma världens hjälpspråk. Latinet nyttjades i både tal och skrift ganska allmänt ännu i början av 1700-talet, i Ungern till mitten av 1800-talet; det är fortfarande rom.-kat. kyrkans tjänstespråk, förekommer i nomenklaturen inom vissa vetenskapsgrenar (t. ex. läkarvetenskapen och biologien), i inskriptioner på minnespenningar o. dyl., tal och hyll-ningstelegram etc. Tyskan är modersmålet för minst 80 mill., är inhemskt i de flesta av den europeiska kontinentens riken och intar en rangplats i vetenskap och teknik. Kinesiskan (skriftspråket), ryskan, arabiskan, hindüstänl, kisuahili och spanskan förtjäna trots stor utbredning och mellanfolklig användning näppeligen namnet v. 2. (U n i v e r s a 1 s p r å k.) I alla länder allmänt nyttjat mellanfolkligt hjälpspråk. Behovet av ett sådant gör sig alltmer kännbart, i samma mån som allt flera nationalspråk pocka på plats i det mellanfolkliga umgänget. Närmast till hands låge det att till v. antaga ett nationalspråk, snarast engelskan. Men denna lösning skulle bereda de engelsktalande ett så avgjort övertag såväl i förhandlingar och tvister som i den ekonomiska konkurrensen, att man också i de engelsktalande länderna anser, att den icke gärna kan förverkligas. Den har emellertid många anhängare, och man har sökt främja den bl. a. genom att göra engelskans stavning enkel och lättlärd (Zachrissons a n g 1 i c) och genom att sammanställa de 850 vanligaste engelska orden till ett slags nybörjarspråk och nödspråk (Ogdens b as i c). Latinet har även förespråkare, men man synes då närmast tänka på vetenskapens behov. Om varken latinet eller något av national-språken kan komma att göra tjänst som v., återstår ingen annan utväg än att anlita ett konstgjort språk. Mot denna lösning av världsspråksfrågan göres ofta gällande, att ett konstgjort språk aldrig kan bli ändamålsenligt eller varaktigt: varje språk är, säger man, en organism eller i varje fall en utvecklingsprodukt, som har mognat under en oöverskådlig följd av släktled (h o-m u n c u 1 u sin v ändnin gen). Avsiktliga enskilda ingripanden i språkutvecklingen äro emellertid ingalunda sällsynta. Snart sagt alla litteraturspråk kunna sägas vara i någon mån konstgjorda, så t. ex. det äldsta av de europeiska litteraturspråken, den homeriska grekiskan. Ett konstgjort v. kan vara antingen både tal- och skriftspråk eller enbart skriftspråk. Kärnan till ett slags mellanfolkligt skriftspråk (pasigrafi, se d. o.) med starkt begränsad användbarhet föreligger i det arabiska siffersystemet. 5 X 7—— =27,5 är ett exempel på en sats, som förstås över hela världen, fast den utläses på många hundra sätt. XX. 30