Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
931
V ärldstid—V ärldsåskådnlng
932
Filosofer som Cartesius och Leibniz ha trott
det vara möjligt att skapa ett filosofiskt
tal- och skriftspråk (p a s i 1 a 1 i, pasilogi)
genom att tankemässigt upplösa alla
föreställningar i deras grundbeståndsdelar; dessa
grundföreställningar betecknas med var sitt
ljud- och skrivtecken, och varje enskild
föreställning kan då uttryckas med en
förknipp-ning av ett litet antal grundtecken. Exempel
(ur Letelliers langue universelle): ä=djur, äb=
däggdjur, äbo=rovdjur, äåoj=djur av
kattsläktet, äboje=katt, äåode=hund. Intet dylikt
filosofiskt språk har kommit till användning.
Coder (jfr Chiffer, sp. 983 f.) kunna
visserligen vara till ovärderligt gagn t. ex. på
handelns och sjöfartens områden, men de
kunna givetvis ej ens för skriftliga meddelanden
ersätta ett språk.
I nyare tid har man alltmer enat sig om
att ett konstgjort v. bör tillvarata den
mel-lanfolkliga ordskatt av latinsk och grekisk
upprinnelse, som redan finnes i de
västeuropeiska språken, särskilt i de romanska. Några
ha strävat att göra orden lätta att uttala
för alla, vilket dock kan leda till att orden
förändras till oigenkännlighet, ss. i volapük
(se d. o.). Numera torde allmän enighet råda
om att framtidens konstgjorda v. icke bör
eller kan avvika mycket från den typ, som
representeras av esperanto (se d. o.). Det
första språk förslaget av den typen var Pirros
Universal-Sprache, 1868. (Språkprov: In futur
I scriptrai evos semper in dit glot. 1 pregate
evos responden ad me in dit self glot 1
framtiden kommer jag alltid att skriva till Er på
detta språk. Jag ber Er att svara mig på
samma språk.)
Esperanto är det enda konstgjorda v., som
nått avsevärd och varaktig spridning.
Meningsutbytet rör sig nu nästan enbart om de
fel och brister, som f. d. esperantister anse
sdg ha funnit hos esperanto, samt om de
ändringsförslag, som kritiken har mynnat ut i.
Den naturalistiska riktningen gör
gällande, att det konstgjorda v. bör förstås utan
föregående inlärande av alla, som förstå franska,
engelska, tyska och latin. För ordavledningens
— och i viss mån också för verbalböjningens
— vidkommande innebär detta, att mycket
av de nämnda språkens regellöshet införes i
det konstgjorda v., som därigenom blir
svår-lärt. Det mest kända naturalistiska
språkförslaget är Occidental (se d. o.). En särställning
intar Otto Jespersens projekt novial, som kan
sägas återspegla den teoretiska åsikten, att
ett språk är ändamålsenligt, i samma mån som
det i sin allmänna byggnad liknar den nutida
engelskan. (Språkprov: Li kultural valöre del
universali helpolingue es ke him limita li
enormi disipatione de energie a kel li homaro
ha es til nun submiset. Det universella h
jälp-språkets kulturella värde består i att det
inskränker det oerhörda slöseri med energi,
som mänskligheten hittills har varit utsatt
för.) En rationalistisk riktning har
gjort gällande, att esperantos ordavledning ej
är tillräckligt logisk. Ido (se d. o.) avser att
vara en framför allt i det avseendet
förbättrad form av esperanto; dess övriga
avvikelser äro icke särdeles stora.
Litt.: L. Couturat och L. Leau. »Histoire de
la langue universelle» (1903) och »Les nou-
velles langues internationales» (1907); P. E.
Stojan, »Bibliografio de internacia lingvo»
(1929). B. C-r.
Världstid, dets. som universell tid (se d. o.).
Världsträd. Många naturfolk föreställa sig,
att himlavalvet vilar på en väldig stolpe,
vars grund befinner sig vid jordens mittpunkt
och som har sin spets vid Polstjärnan.
Åtskilliga nord- och mellanasiatiska folk ha
brukat uppresa kultiska bilder av denna
mäktiga pelare. Även i finnarnas och lapparnas
mytologi förekommer världspelaren.
Sach-sarna dyrkade enl. Ludwig av Fulda en väldig
trädstam, upprest under bar himmel, vilken
de kallade Irminsul, världsstödet. Pelaren,
som utgör världens axel och himlens stöd, har
man även föreställt sig som ett ofantligt träd,
vilket i viss mystisk mening avbildar hela
tillvaron. Nordborna kände Yggdrasils ask, som
står ständigt grön ända till
världsunder-gångens dag. Som hela världens vårdträd
gömmer den alla livets krafter och är det
träd, som bestämmer människornas öden.
Under den ena av dess tre rötter bor Hel,
dödens gudinna, under den andra jättarna och
under den tredje människors barn. De
alta-iska folkens myter berätta, att i jordens navle
växer det högsta av alla träd, en gran, vars
topp sträcker sig ända till himmelsgudens
boning. Enl. jakuteruas tro stod v. vid de
första människornas hem. Från dess topp
strömmar en livgivande gudomlig kraft genom
alla dess grenar. Ilär har världsträdsmyten
förbundits med föreställningen om livsträdet
(se d. o.), som enl. den bibliska berättelsen
växer i paradiset och vars frukt förlänar
odödlighet. — Litt.: U. Holmberg, »Der Baurn
des Lebens» (1922). T. A-æ.
Världsutställning, se Utställning, sp.
1226.
Världsvälde, se Universalstat.
Världsåldrarpa. Utgående från
observationen, att brons i äldre tider användes till
verktyg och vapen, har Hesiodos i sin dikt
»Verk och dagar» uppställt läran om de fem
v., med vilken han förband läran om
människosläktets tilltagande försämring. Fyra ha
namn efter metaller: guld-, silver-, brons- och
järnåldern. Mellan de båda sista inskjutes
emellertid hjältarnas tidsålder, vilken bildar
ett logiskt avbrott även i den fortskridande
försämringen; detta beror på den grekiska
mytologiens hjältesagor, vilka omedelbart
anslötos till den historiska tidens början. De
nämnas ofta i den antika litteraturen, t. ex. i
början av Ovidius’ »Metamorphoses». Se även
Eskatologi, sp. 1022. M. Pn N-n.
Världsåskådning, enhetlig uppfattning av
vad tillvaron är, dess väsen och mening. Det
anses ofta, att det är filosofiens särskilda
uppgift att utbilda en vetenskapligt grundad
v., därest filosofien fattas som vetenskap.
Filosofien var också urspr. dets. som
vetenskapen över huvud, och då senare
specialvetenskaperna utsöndrade sig från den, bibehöll
den sin universella karaktär. De filosofiska
systemen äro också vanl. avsedda som olika
v., varvid särskilt kampen mellan
materialistisk och idealistisk v. varit historiskt viktig
(se Filosofiens historia). Emellertid
är icke allt i filosofien av vetenskaplig
karaktär, och det måste starkt ifrågasättas om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
