Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värmebehandling av
937
antagl. verkar dels på de vasomotoriska
(cirkulations-) rubbningar, som ofta åtfölja dessa
sjukdomar, dels på ämnesomsättningen. L
o-k a 1 v. brukas i stor utsträckning för att
lindra smärtor av alla slag, från inre organ
liksom från muskler och leder. Sannolikt är
det den av värmen framkallade rikligare
blodtillströmningen (som sträcker sig även till
djupare organ), som verkar smärtstillande.
Särskilt vid ledgångsreumatism påverkar v.
otvivelaktigt också själva sjukdomsprocessen.
Före den vid ledgångsreumatism så viktiga
rörelsebehandlingen brukas i regel v. på de
leder, som skola behandlas.
Allmän v. kan enklast åstadkommas
genom tjocka, varma kläder, »inpackningar» i
filtar, ensamt el. som avslutning på ett varmt
bad. Alla bad över 38° C innebära en allmän
värmebehandling; vidare ångbad (t. ex.
badstu) och hetluftsbad (romerska bad) samt s. k.
allmänna glödljusbad, där den s. k.
värmesta-sen ej är så stark som vid de fuktiga
ång-baden. Lokal v. kan ske på många sätt.
Vanliga våtvärmande omslag och vaddomslag äro
enklast. Vidare nyttjas s. k. elektriska
värmedynor, bärbara lampor med ljus av olika färg
(det röda ljuset värmer djupare), slutna lådor
för hetluft el. glödljuslampor (upp till 150°
luftvärme), omslag med uppvärmd gyttja el.
paraffin m. m. Vid alla nämnda
behandlingsformer tillföres kroppen värme (genom
ledning el. strålning), och den terapeutiska
effekten torde vara bunden till den ökade
blodtillförsel, som blir en följd, ej en ren
värmeverkan. Själva uppvärmningen går endast någon
cm under huden. Vid de moderna, på
högfre-kventa växelströmmar av låg spänning
byggda behandlingsmetoderna, diatermien och den
alldeles nya »kortvågsbehandlingen» (bägge
sammanfattas ofta under namnet
termopenetration), bildas värmen djupt
inne i vävnaderna, man kan värma upp vilket
av kroppens organ man vill, på vilket djup
som helst. Diatermien bygger på det av d’A
r-s o n v a 1 och T e s 1 a uppfunna
tillvägagångssättet att framställa elektriska strömmar med
mycket stor växelfrekvens, upp till 1 mill. i
sek., men har mycket tätare gnistor, 1,000—
2,000 i sek. De elektriska vågornas längd är
vid diatermi omkr. 300 m. På senaste åren
ha konstruerats apparater, som ge vågor på
30 ned till 3 m längd (»kortvågsbehandling»)
och alltså i våglängd närma sig radiovågorna.
Värmeeffekten går djupare än vid diatermi.
— Jfr Elektroterapi. G. Kr.
Värmebehandling av stål. Egenskaperna
hos stål bero i hög grad på den
värmebehandling det undergått. V. omfattar: 1)
glödg-ning, 2) härdning, 3) seghärdning och 4)
sätthärdning samt även 5) nitrering.
1. Glödgning är av tre slag, a)
Normalisering, avseende att genom
omkristalli-sation ge stålet fint korn och god
hållfasthet (trots ev. tidigare, på hög upphettning
beroende grovkornighet), fås genom
uppvärmning till y-området, omkr. 30° över den övre
omvandlingspunkten (»A 3», »Acm», se
Härdning, sp. 299, linjerna GS, SE på bild; jfr
Järn, sp. 22, bild) under t. ex. 30 min., och
svalning i fria luften. (Exaktare är
beteckningen »Ac 3» och »Accm», avseende
punkternas läge vid uppvärmning [chauffage], som är
stål—V ärmeregulation
938
något högre än »Ar 3», »Arcm» vid avkylning
[refroid].) — b) Avspänningsglödgning
skall borttaga förefintliga spänningar och
fås genom kortvarig upphettning, t. ex. 100°
lägre än den undre omvandlingspunkten »Acl»
(se Härdning, sp. 299, horisontalen genom
N [den streckade linjen mellan denna
horisontal och GS bör utgå], eller Järn, sp. 22,
horisontal PS), och långsam svalning. c) M j u
k-glödgning, avseende att bibringa
materialet minsta möjliga hårdhet, innebär, att den
lamellära cementiten (se d. o. och Järn, sp.
22) får sfärisk form, då den gör mindre
motstånd mot bearbetning. Den fås genom längre
upphettning just under »Ac 1» och långsam
svalning.
2. Härdning av stål fås genom värmning
till »härdningsfältet», efterföljd av hastig
kylning, vanl. i vätska. Hårdheten nedsättes
genom anlöpning, som samtidigt ökar
segheten (se Härdning och A n 1 ö p a).
3. Seghärdning innebär, att härdning och
anlöpning ske vid en och samma
värmebehandling, t. ex. i smält bly (»patentering»,
se Härdning).
4. Sätthärdning innebär uppkolning av
ytan av kolfattigt stål, så att efterföljande
härdning ger hård yta men mjuk, seg kärna
bibehålies (se Sätthärdning och även
Cementering).
5. Nitrering innebär, att en särskilt hög
ythårdhet fås genom införande av kväve i
ytan av härför lämpligt stål (vanl.
alumi-niumhaltigt). Sker t. ex. genom längre
upphettning i ammoniak vid 500° C, utan
efterföljande värmebehandling. Användes numera
ofta i för nötning utsatta maskindelar. C. B.
Värmecentrum. Människans och de högre
djurens kroppstemp. håller sig täml.
oförändrad, trots växlingar i omgivningens temp.,
vilket man antar bero på en särskild
nerv-mekanism, kallad v., som reglerar kroppens
värmealstring liksom dess värmeförlust. Olika
omständigheter visa, att v. ligger i
hypotha-lamusområdet (jfr Hjärna, sp. 1106). — Jfr
Värmeregulation och Feber. Ljd.
Värmedöden, se E n t r o p i och
Termodynamik, sp. 137.
Värmeekvivalent, se Mekaniska v ä
r-meekvivalenten.
Värmeenhet, fys., se Kalori.
Värmefront, meteor., se C y k 1 o n, sp. 246,
och Väderlek, sp. 840.
Värmeledning. 1. (Tekn.) Se
Uppvärmning. — 2. (Fys.) V
ärmeledningsför-m å g a, se V ä r m e, sp. 935, och
Lednings-förmåga.
Värmeln, insjö i v. Värmland, i Jösse,
Gill-bergs och G rums härader; 77 kvkm, 56 m ö. h.
V :s form påminner om ett X. Den har många
öar och avrinner genom två avloppsåar till
Grumsfjärden, en vik av Vänern.
Värmemotorer, gemensamt namn på de
kraftmaskiner (se d. o.), i vilka det mekaniska
arbetet åstadkommes genom värme:
ångmaskiner och ångturbiner, gas-, fotogen-,
bensin-och spritmotorer, dieselmotorer etc.
Värmeregulation, en kroppsförrättning
(funktion) hos däggdjur och fåglar,
varigenom kroppstemperaturen (se d. o.)
hos dessa djur hålles i det närmaste
oförändrad trots betydande växlingar i omgiv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
