Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
941
Värmland (Klimat—Kyrklig konst)
942
områden, och den största delen av de lösa
jordlagren är morängrus, i allm. ganska
jämnt utbrett men på sina ställen utbildat
med recessionsmoräner (årsmoräner), t. ex. i
Åråsbukten. Rullsten sgruset är ofta utbildat
som oregelbundna rullstensfält, dalfyllningar
och randdeltan, ss. Brattforsheden, området
vid Kil och Hållsjöfältet. Ishavet har i mell.
V. nått upp till 180—190 m över nuv.
havsyta och högst i n. vid N. Finnskoga kyrka
med 232 m. I ishavet avsattes glacialsand
och glaciallera. I »Storvänern» (se
Västergötland, sp. 978), vars strandlinjer
kunna ses på Värmlandsnäs vid 60 m ö. h.
och på Värmlandsslätten vid 75—100 m,
avsattes Vänersand och Vänerlera på det nuv.
slättlandet. K. A. G.
Klimatet är i landskapets n. delar
jämförelsevis strängt men mildras hastigt mot s.
Längst i n. är sålunda medeltemp. för året
omkr. 2° C, för juli omkr. 15° och för jan.
omkr. —9°; i Karlstad äro motsv. siffror
5,8°, 17,2° och —3,4°. V. är ett av Sveriges
nederbördsrikaste landskap. Vid Vänern, där
nederbörden är minst, uppgår dess årsmängd
till omkr. 600 mm; i de n. och ö.
skogsbygderna stiger den flerstädes til] 700 mm och
däröver. Härav faller mer än */« under juli
och aug., mindre än ^4 under jan.—april.
Längst i n. är marken i allm. snöbetäckt
under sammanlagt 5—6 mån. av året, vid
Vänern föga mer än 3 mån. E. P.
V äxtvärld. V. är mycket rikt på barrskog,
och n. delen är mest sammanhängande skog. I
bebyggda trakter och på gamla brand- och
svedjeområden finns björk- och aspskog. Kring
sjöar och vattendrag växa gråal, hägg och
viden, och i landskapets s. del förekomma
lundar med ädla lövträd. Eken finnes i s. v. och
når här sin nordgräns i v. Sverige. Sina
nordligaste utposter har den i trakten av
Char-lottenberg och i Fryksände socken. Enl.
riks-skogstaxeringen (se d. o.) utgöras 70,5 % av
arealen i V:s län av skogsproduktiv mark,
varav endast 1,7 % bär lövskog.
Sumpmarkerna täckas till största delen av högmossar.
Den odlade bygden är huvudsaki. inskränkt
till slätten vid Vänern och floddalarna. K. A.
Djurvärld. På grund av läge och
naturförhållanden är djurlivet olika i norra och södra
V. I n. delen råder likhet med mell.
Norrlands skogsfauna med t. ex. sådana fåglar som
rödvingetrast, lavskrika, tretåig hackspett,
pärluggla och dalripa. De stora rovdjuren äro
utrotade, järven från 1845, lon från
1890-talets slut och björnen från 1880-talet. Efter
1860-talet ha blott enstaka vargar dödats i V.,
antagligen invandrade från annat håll.
Älgstammen är god; även rådjur finnas. I södra
V. är faunan mellansvensk. Där häcka bl. a.
fåglar av mera sydlig typ, nötväcka,
blåmes, törnskata, gröngöling, kattuggla m. fl.
I Vänern trivs de mellansvenska sjöarnas
fågelfauna. Skrattmåsen har invandrat nyligen.
Havstruten häckar i Vänern trol. som relikt
från sjöns förbindelse med havet. I Vänern är
tillgången på fetsik och siklöja god, varjämte
de flesta andra sötvattensfiskar förekomma.
Vänerlaxen, som bl. a. leker i Klarälven, är
en relikt havslax. Relikta raser av hornsimpa
finnas i såväl Vänern som Fryken. Lönnb.
Bebyggelse och näringsliv. Södra V. är
Bild 16. Karta över Värmlands berggrund.
tätast och jämnast bebyggt. I de n., ö. och v.
bergs- och skogstrakterna ligga bygderna
spridda vid sjöstränder, malmfält och
industriorter. De utpräglade älvdalsbygderna ha
största delen av bebyggelsen koncentrerad
till de uppodlade dalbottnarna, medan stora
ödemarker med enstaka gårdar och fäbodar
upptaga landet mellan floddalarna. 1 dessa
trakter är bygden flerstädes av finskt
ursprung (jfr Finnmarker). Av gammalt
spela bergsbruk och järnhantering, i senare
tid skogshantering och träindustri en
betydande roll vid sidan av jordbruket, som är
huvudnäring på Vänerslätten och i de större
dalgångarna. Turistväsendet är av vikt
särskilt i mell. delarna av V. Se vidare
Värmlands län och Örebro län. O. Sjn.
Kyrklig konst. Det förhärskande
byggnadsmaterialet under medeltiden torde ha varit trä,
i såväl stav- som timmerkonstruktion. Södra
Råda (se d. o.) ännu bevarade kyrka, från
1300-talet, är av sistnämnda typ. Av
stavkyrkor äro endast rester bevarade;
ornering-en är mycket nära besläktad med de norska
stavkyrkornas. Träbyggnadskonsten
förhärskar även under nyare tid; polygont avslutat
kor är allmänt, likaså kyrkor med
korsfor-mig plan. Särskilt under 1600- men även på
1700-talet byggdes många kyrkor i nybildade
församlinsar. Karlstads nuv. domkyrka blev
färdig 1730, kyrkan i Filipstad 1785, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
