Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värmland - Kyrklig konst - Etnografi - Förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
943
Värmland (Etnografi—Förhistoria)
944
Bild 17. »Olof Trätäljas hög» i Säffle.
senare i korsform med tresidigt korslut.
Flerstädes förekomma takmålningar från
1700-talet. Under 1800-talet ha många
kyrkor om- eller nybyggts. S. H-d.
Etnografi. Den värmländska folkkulturen
ansluter sig i stort sett till det nordsvenska
kulturområdet. Särskilt i v. delarna av
landskapet gå sådana karakteristiska företeelser
som fäbodväsendet, stolpboden etc. ända ned
till Dalslandsgränsen. I Klarälvsdalen och på
slätterna nedemot Vänern har bondekulturen
redan i gammal tid nått en rik utformning,
som även framträder i en delvis originell
folkkonst, i ett antal särskilt utformade
sockendräkter etc. I ö. omfattar V. även en stor del
av den mellansvenska bergslagen,
kännetecknad i etnologiskt hänseende av sådana
kulturelement som den stora loftboden med
inbyggd svale, torvtaken på boningshusen,
järnskorstenarna, de stora gjutna järnkaminernas
användning i st. f. öppna spisar etc.
Kulturellt egenartade äro också de omfattande
finntrakterna i västra V. med spår efter
den betydande finnemigration, som på
statsmakternas initiativ ägde rum till dessa
bygder under 1500-och 1600-talet. Många rent
finska kulturelement, t. ex. rökpörtet, den
gaffelformade plogen och det näverflätade
hus-gerådet, ha här bevarats ända framemot våra
dagar, liksom ju finskt språk ännu icke är
helt bortglömt i de värmländska
finnbygderna. G. Brg.
Förhistoria. De äldsta fynden från V.
tillhöra den nordiska äldre stenålderns slut och
V:s v. del; de markera en utpräglad
strand-bebyggelse. Vid denna tid lågo ännu betydande
områden av södra V. under vatten. Under
den yngre stenålderns äldsta period uppvisar
V. få fynd av flintföremål — däremot s. k.
trindyxor av grönsten. I och med döstiden
(3000—2500 f. Kr.) kommer V. i närmare
kontakt med det sydskandinaviska flintområdet,
men bebyggelsen håller sig i stort sett inom
samma utbredningsområde. Dock torde
åkerbruket då ha vunnit insteg först och främst
på Näset. Först med stenålderns sista period
(2000—1800 f. Kr.) uppvisar V. några över
mark synliga gravar. De för perioden
utmärkande hällkistorna (se d. o.) ha inkommit i
V. från Dalsland; de finnas i Nordmarks,
Gill-bergs, Näs och Grums härader, talrikast på
Näset, samt äro minst ett 70-tal.
Från bronsåldern (1800—600 f. Kr.)
förskriva sig jämförelsevis många fynd. V. äger
utomordentligt talrika, högt belägna, framför
allt runda men även fyrsidiga stenrösen (de
förhärska i Nordmarken), vilka stundom
innehålla manslånga hällkistor. Säkra gravfynd,
ss. från Berg i Älgå och Järpetan i Nor,
hänföra dylika rösen till bronsåldern. De största
rösena finnas i Lövås i Glava, Näs i Stavnäs
och Svenstorp i Grums socken, f. ö. äro de
talrikast i västra V. och följa i huvudsak
samma vattendrag som stenåldersbebyggelsen.
Ett mycket intressant stort fynd (från
bronsålderns femte period, 950—750 f. Kr.), som
torde utgöra en verkstadsplats, härrör från S.
Järpetan i Grava socken; jämte flera
bronsföremål hittades en blyten, den senare ett unikt
fynd från Sveriges bronsålder. Hällristningar
från bronsåldern finnas vid Ringbolsåsen,
Rosenborgs gård i Eskilsäters socken.
Från förromersk järnålder (600 f. Kr.-—
Kr. f.) äger V. ett mycket intressant
gravfält nära Grums järnvägsstation. Särskilt
märklig är en kvadratisk stensättning med
diagonala stenrader. Från övergången mellan
romersk järnålder — till vilken tid talrika
löst funna föremål höra — och
folkvandrings-tid (omkr. 400 e. Kr.) härrör det särdeles
vackra gravfältet vid Runnevål i Kila socken
med relativt stora gravhögar. Från
folk-vandringstiden äger V. flera fynd av intresse,
bl. a. runstenen från Järsberg i Varnums
socken. Till samma tid höra måhända ett
par stora gravhögar; den vid Säffle kallas
säkerligen med orätt »Olof Trätäljas hög»,
den andra ligger vid Högsäter i Gistberga
socken. Här må även nämnas fornborgarna
(se d. o.) i v. delen av V. Särskilt i
kusttrakterna förekomma domarringar (se d. o.).
Från vikingatiden härröra talrika gravar,
högar, rösen och stensättningar; särskilt
anmärkningsvärt är röset på Hammarön. V.
äger ett vikingatida silverskattefynd från
Gustavsvik i Varnums socken. Av de tre
runstenarna från denna tid har den från
Hammarön en inskrift i yngre runor av
svensk-norsk variant, de andra äro från Väse och
övre Ullerud. Bland offerhällarna äro de
vid Skagersbrunn och Nygårdskällan i Väse
mest kända. På Stora Oxelön finns en
labyrint (se d. o.), vars tidsbestämning dock är
oviss. H. R-h.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
