Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
945
Värmland—Värmlands län
946
Historia. V :s historia har vissa
karakteristiska drag, som nära sammanhänga med
dess geografiska förhållanden, framför allt
med dess egenskap av gränsbygd. V. har
intagit ett kulturellt mellanläge mellan
Västergötland och Norge; från svealandskapen har
det i äldre tid mindre påverkats.
V., som tidigare spelat en betydelsefull
roll vid tillkomsten av det norska smårike,
ur vilket Norges enhet framgick, samt varit
ett mellan Sverige och Norge omtvistat
gränsområde, införlivades trol. på 900-talet
definitivt med sveaväldet och var under
medeltiden nära anknutet till Västergötland.
Värmlandslagen, som är förkommen, var
an-tagl. en redaktion av Västgötalagen. V.
bildade dock egen lagsaga med egen lagman och
ting på lagberget på Tingvallaön i Klarälvens
delta. Fogdeslotten Agnaholm i
Gullspångsäl-ven och Edsholm (Slottsbron) förstördes av
Värmlandsbonderna under Engelbrektsfejden.
Att döma av en ännu bevarad skattebok från
början av 1500-talet voro skatterna reglerade
genom en s. k. sämja från Eriks av Pommern
tid. De utgingo i oxar, smör, lax o. a.
natura-produkter. V. var under medeltiden
huvudsakligen en bondebygd med få frälsemän.
Bebyggelsen var gles och koncentrerad i
centralbygder kring sjöar och älvar på lerslätterna
under marina gränsen. Boskapsskötsel och
fiske voro jämte det extensiva jordbruket
viktiga näringar; brytningen av järnmalm
med medelpunkt i Värmlandsberg (Färnebo)
torde ha börjat på 1300-talet men var täml.
obetydlig.
Gustav Vasa och Karl IX, i vars
hertig-döme V. ingått, intresserade sig för
näringslivets utveckling i V. i för staten
gagne-lig riktning. Genom statsinitiativ anlades
järnbruk med hyttor och hammare,
handelsplatser privilegierades till städer (Karlstad
1584, Filipstad 1611, senare Kristinehamn),
och inflyttningen av finnar uppmuntrades,
varigenom odlingen av moränbygderna
började. Eget län blev V. 1779.
Under stormaktstiden måste V. utstå flera
gränskrig mot Norge (1611—13, 1643—45,
1657—60, 1675—79), med dryga gärder och
gränstrakternas förödelse, och låg under
sista skedet av Karl XII:s krig nära den
centrala krigsskådeplatsen. På 1600-talet
uppkom ett ganska talrikt frälse i V., och
en betydande del av böndernas jord var
förlänad eller förpantad till adelsmän, tills
Karl XI :s reduktion ändrade förhållandena.
Under frihetstiden växte V :s folkmängd
raskt, till 120.000 år 1770. Järnbrukens
storhetstid hade nu börjat, och det värmländska
stångjärnet var en viktig exportvara för
riket. Allmogen besvärades dock av tidens
merkantilistiska politik, vars många förbud
bl. a. försvårade handeln med Norge. De
sociala motsatserna skärptes, vilket särskilt
visade sig under Gustav III:s ryska och
danska krig, då V:s borgare och bönder visade
stort intresse för folkväpningen (1788), mest
av ovilja mot adeln, som ansågs ryssvänlig.
Järnbrukens och brukspatronernas
storhetstid räckte betydligt över mitten av 1850-talet.
På bruken och herrgårdarna levdes ett
strävsamt arbetsliv, förenat med stor gästfrihet
och, från slutet av 1700-talet, ganska starka
litterära och musikaliska intressen, vilket
åtm. delvis torde förklara den kulturella
insats, som V. gjort genom Geijer, Tegnér,
Selma Lagerlöf, Fröding o. a. Bruks- och
herrgårdslivet är nu ej kvar i sin gamla,
berömda form, småbruken ha ersatts av modern
storindustri, skogsbrukets, sågverks- och
trä-masseindustriernas betydelse har successivt
vuxit, åkervidden har ökats genom stora
nyodlingar på 1800-talet, jordbruket har starkt
intensifierats och livnär omkr. hälften av
befolkningen. Stark omflyttning har också ägt
rum, emigrationen till Amerika och till
andra delar av riket har varit betydande,
inflyttningen till städer och industriorter,
utflyttningen från jordbruksbygderna stora; i
de senare är befolkningen flerstädes mindre
än för 100 år sedan. S. Smn.
Litteraturanvisningar. Äldre monogr. av E.
Ekman (1765) och E. Fernow (se d. o.);
tidskriften V. Förr och Nu. Medd. från V:s
Na-turhist. och Fornminnesfören. 1905 ff., däri
bl. a. E. Hofsten, »Beskrifning öfwer
Werme-land» (utg. av E. Nygren, i bd 15, 1917), och E.
Nygren, »V :s stenålder» (i bd 12, 1914); »En
bok om V. av värmlänningar», utg. av H.
Hil-debrandsson och S. Samuelsson (3 bd, 1917—
21; med rik bibliogr.), däri bl. a. E. Nygren,
»V :s fornminnen» (i bd 1, 1917), och H.
Kjel-lin, »Kyrkliga minnesmärken i V.» (i bd 2,
1918); arkeol. uppsatser i Fornvännen 1917 av
T. J. Arne och 1928 av A. Oldeberg; G. O. F.
Westling, »Hertig Karls furstendöme . .. 1568
—92» (1883); Th. Andersson, »V:s läns K.
Hushållningssällskaps historia 1803—1903»
(1903); U. Wallmo m. fl., »V :s läns skogar»
(1914); J. Furuskog, »De värmländska
järnbruksbygderna» (1924; akad. avh.); Sv.
Tu-ristförems Årsskrift 1928; O. Sjögren m. fl.,
»Sverige», 4 (1933); J. A. Almquist,
»Udde-holmsverken» (1899). Se även källförteckning
på färgkartan.
Värmland, hertig av, titel, som burits av
hertig Karls (Karl XIII:s) son, Karl Adolf
(f. 3 juli 1798, d. 10 s. m.), och av konung
Gustav V före hans tronbestigning (1858—
1907).
Värmlandsberg, se Filipstads bergslag.
Värmlands fältjägarkår. 1788—90
uppsattes i Värmland ett truppförband, som på
grund av sin beväpning och utbildning
kallades jägare och skulle ingå i försvaret av
v. gränsen; dess namn blev Värmlands
f o t-(el. f ä 1 t-)j ägarbataljon.
Manskaps-styrkan bestämdes 1792 till 300 man. 1812
ökades antalet till 600, och bataljonens namn
blev Värmlands
fältjägarrege-m e n t e. 1875 minskades styrkan till 500,
och namnet blev V. 1892 minskades V. till
400 man, 1901 beslöts, att V. skulle
sammanslås med Hallands bataljon för att bilda
ett för Vaxholm-Oskar-Fredriksborg avsett
reg:te (se Vaxholms
grenadjärre-gement e). — Manskapet vid V. var värvat
men tjänstledigt mellan de årliga
vapenövningarna. Dess chefsstation var Karlstad och
mötesplats från 1832 Trossnäs fält. Monogr.
av A. Kindberg (2 dir, 1918—19). M. B-dt.
Värmlands län omfattar Värmland (jfr
kartan vid d. o.) utom Karlskoga härad och
Nysund (se d. o.; jfr även Äppelbo); 19,235,19
kvkm (V:s andel av Vänern ej inräknad), där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
