Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Värnplikt el. Allmän värnplikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
953
Värnlund—Värnplikt
954
Hornvärnfågel, Palamedea cornuta.
under silvergrå och vit. I pannan bär den
ett långt, krökt, hornartat utskott. T. P.
Värnlund, Rudolf, författare (f. 1900
6/2), först typograf, har utgivit
novellsamlingarna »Döda människor» (1924), »Ingen
mans land» (1925), romanerna »Vandrare till
intet» (1926), »Ja och nej» (s. å.), »Upproret»
(1927), »Ung fröken» (s. å.), »Förbrytare»
(1928), »En dålig mans dagbok» (1929), »Det
druckna kvarteret» (s. å.), »De frias bojor»
(1931), »En kvinnas leende» (1932), dramerna
»Den heliga familjen» (s. å.; uppf. på
Dramatiska teatern) och »Sångare» (1933). V.
hämtar sina motiv ur den proletära världen
och har även i svagare arbeten sin styrka
i målningen av dess miljö. Hans drama »Den
heliga familjen» visar kraft och säkerhet i
karaktärsteckning och intar en framstående
plats bland svenska arbetarskildringar. —
Jfr H. Küntzel i Biblioteksbladet 1931 och
H. Ahlenius, »Arbetaren i svensk diktning»
(1934). J. L-t.
Värnplikt el. Allmän värnplikt har
intill senaste tid betecknat en stats manliga
undersåtars skyldighet till personlig
krigs-tjänstgöring samt till förberedelserna härför
under fredstid. Jfr Civil värnplikt.
Den strängaste tillämpningen av ordet
utesluter från v. blott dem, som ej äro dugliga
till krigstjänst. Vid läkarbesiktningen av
de övriga förekommer i allm. en gruppering
i vapenföra och icke-vapenföra, vilka senare
avses blott för handräcknings- m. fl. dylika
arbeten. Om uppdelningen i Sverige i de två
grupperna, de, som uttagas till linjetjänst,
och de, som uttagas till ersättningsreserven,
se Sverige, sp. 1007. Befrielse från v. i dess
helhet sker undantagsvis i vissa länder även
av andra än hälsoskäl. Från övningar i fredstid
äro stora kategorier befriade, ss.
familjeförsörjare och familjestöd (i Sverige även den
nomadiserande lappbefolkningen). I länder med
stor årlig värnpliktskontingent i förhållande
till behovet uttages av denna till övning i
fredstid blott en del, varvid 1 o 11 n i n g i
allm. användes: detta tillvägagångssätt
begagnas även, när det är fråga om delning i
kategorier med olika lång tjänstgöringstid.
I allm. är tillfälle berett de värnpliktiga att
inställa sig till övningar före den
lagstadgade tjänstgöringstidens ingång ävensom att
erhålla uppskov med v:s fullgörande ett el.
annat år. I Sverige har stadgats väsentligt
längre tjänstgöringstid för studenter och
likställda för utbildning till reservbefäl. För
män med religiösa betänkligheter mot v:s
fullgörande gälla särskilda bestämmelser (se
Civilarbetare och S a m v e t s ö m m a).
För de värnpliktigas skyldighet att vid
behov inträda i krigstjänst stadgas i varje
land en viss tjänste-(värnplikts-)tid. Under
denna tillhöra de värnpliktiga olika uppbåd
(se Härordning, sp. 313 f.). Av
tjänstetiden tillbringas en viss del under övning inom
den stående (aktiva) armén, varvid en första
tjänstgöring huvudsakligen avser individens
rekrytutbildning; om de följ. r e p e t
i-tions övningarna se d. o. och R e g
e-mentsövningar. Jfr avd.
Försvarsvä-sen i art. om olika stater.
I forntidens äldsta samhällen såväl som hos
medeltidens vandrande folkslag voro här och
folk i huvudsak liktydiga begrepp; då gällde
således allmän v. I den mån
statsorganismerna stadgades, ordnades
krigstjänstskyldigheten. Under medeltiden utträngde
visserligen feodalväsendets vasallhärar och
sedermera konungarnas värvade trupper de på
allmänna v:s grund bildade folk- och
bondehärarna; men i nödens stund måste man dock
tillgripa dessa. Franska revolutionen
införde den allmänna v. i Frankrike. För att
kunna motstå de franska härarna sökte även
övriga stater draga nytta av den allmänna v.
Men denna genomfördes fullständigt först vid
Preussens resning 1813. Även i alla övriga
stater på Europas fastland byggdes
härordningen efter 1815 på allmän v. Preussens
stora framgångar under krigen 1866 och 1870
—71 förmådde alla övriga större europeiska
stater (utom Storbritannien) att reformera
grunderna för v:s tillämpning. Utvecklingen
under tiden före världskriget medförde, att
undantag och befrielser från v. minskades och
att den årl. inkallade styrkan ökades i syfte
att öva så stor del av det tjänstdugliga
manskapet som möjligt. Då därjämte tiden för de
värnpliktigas krigstjänstskyldighet väsentligt
ökades, hade man vid världskrigets utbrott
lyckats uppdriva härarna till en väldig styrka,
representerande »folk i vapen».
I Sverige fortlevde den forntida allmänna
v. i arméns rekrytering genom utskrivning
(se d. o.), tills indelningsverket på 1600-talet
trädde i funktion. 1808 gjordes ett
misslyckat försök med ett lantvärn på v:s grund,
och 1812 infördes allmänna b e vä
ring-e n. Härigenom blev varje vapenför yngling
skyldig att tillhöra beväringen i 5 år fr. o. m.
det, då han fyllde 21 år; tjänstgöringstiden
var första året blott 12 dagar. Beväringen
fick sätta annan i sitt ställe såväl i krig som
under fredsövningar. 1860 avskaffades denna
lejningsrätt men medgavs f r i k ö p, d. v. s.
befrielse från vapenövning mot erläggande
till staten av en viss summa (vanl. 100 kr.);
denna rätt avskaffades först 1872, då v. blev
personlig. 1858 utsträcktes övningstiden till
30 dagar, fördelade på de två första åren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
